Undrar efter att ha sett semifinalen i U-21-EM om det var början till en förändring av den svenska fotbollsmentaliteten jag just sett. Jag har sett ett svenskt landslag som från början gått ut för att vinna matchen, som från början försökt att anfalla, som från början försökt att vinna.
Jag har sett ett svenskt landslag som gjort två byten i halvlek (när hände det senast?), jag har sett ett svenskt landslag som spelat ut England och skapat massor av målchanser. Jag har sett hur laget växt efter hand, hur laget under en trettonminutersperiod gjort tre underbara mål mot England (Marcus Berg 2, Ola Toivonen 1).
Jag har flera gånger framfört åsikten att man måste våga för att vinna. Fotbollens grundidé måste vara att anfalla. Det är inte genom en mästerlig defensiv man vinner titlar utan genom en mästerlig offensiv.
Jag tror att med den rätta inställningen kan man vinna (jämför med USA!) och jag drar även paralleller med ishockey och handboll. Med de rätta ledarna så kan ett svenskt landslag ta steget upp i världseliten, det är inställningen till uppgiften som är avgörande! För handbollen tog det åtskilliga år, men en dag var man med i världstoppen - och sedan höll man sig kvar där länge. Kanske är man på väg att nå dit igen.
Jag skriver "med de rätta ledarna" och jag menar då inte den nuvarande A-lagsledningen. Jag är inte säker på att den nuvarande U-lagsledningen heller är den rätta, men jag ser vilken påverkan ledaren har på truppens agerande. En ledare visar vägen och leder in spelarna på den rätta vägen. Jag hoppas att vi, efter att ha missat VM-kvalet, får en ny A-lagsledning och en ny inställning inom svensk fotboll. Vi kan och vi skall bli bäst - en semifinalplats skall inte vara målet, målet skall alltid vara att vinna. Så länge det finns en möjlighet att vinna skall den möjligheten tas. Säkerhetsspel leder inte till vinster, bara till hederssamma förluster.
En liten kommentar om straffläggningar, detta ständiga gissel som bara genererar förlorare, inga vinnare. Focus hamnar ofelbart på den eller de spelare som missar, inte på de som lyckas. Även här skulle jag vilja se en skärpning av ledarens roll - lägg inte över ansvaret på spelarna vid en straffläggning! Det måste vara ledaren som bestämmer vilka som skall lägga straffarna och i vilken ordning - därmed tar ledaren över en del av det tunga ansvaret. Stjärnspelarna skall inte få möjlighet att smyga undan sitt ansvar (Ola Toivonen, Harbuti ??) och lägga över ansvaret på de som har sämre förutsättningar att lägga in straffen. En tydligare styrning från ledaren tror jag underlättar för spelaren. Stuart Pearce hade exempelvis ordningen klar ner till 23:e spelaren, det finns då inga tveksamheter även om den förste (och bäste) missar så är tryggheten kvar. Den svenska modellen (som vid Hollandsmissen 2004) att spelarna avgör tror jag inte på. Endast skada skall kunna ändra på den fastslagna ordningen. Att lägga in en straff handlar inte om tekniskt kunnande utan om självförtroende och mental styrka. Har spelaren dåligt med det skall ledaren hjälpa till, dvs ta beslutet och övertyga spelaren om hans förmåga.
Avslutningsvis vill jag framhålla Marcus Bergs insats i matchen som något av det bästa jag sett på länge. Han tog ansvar, han manade på, han jobbade matchen igenom hårdast av alla - och han gjorde mål. Att Lagerbäck inte gett honom de chanser han skulle haft är jättetråkigt för svensk fotboll, men än är hoppet inte ute - eller är det det? Får vi se en optimistisk inställning i de kommande VM-kvalmatcherna eller fortsätter Lagerbäcks trötta landslag sitt orkeslösa spel? Jag är inte så blåögd så jag tror att U-21 är bättre än A-laget, men det finns mycket i U-21 som är värt att ta efter i A-laget!
lördag 27 juni 2009
måndag 22 juni 2009
För-VM - för vem ?
När det osannolika inträffar så försöker jag ibland ändå förstå varför det inträffar, men denna gången går jag bet. Hur kunde USA gå vidare till semifinalspel?
Hur kunde USA besegra ett Egypten (som var på väg mot ett internationellt erkännande efter att ha slagit Italien med 1-0 i förra matchen och som borde varit mycket segersugna) med klara 3-0!
... och hur kunde Italien få stryk med hela 3-0 av Brasilien?
Två bra frågor som kräver svar:
... att USA besegrade Egypten var till stor del en mental seger. USA kommer ut till match med en minimal chans att gå vidare, men är fast beslutna att ge allt och spela för fullt så länge det finns en chans. Den klassiska amerikanska vinnarinstinkten som präglas in under hela skoltiden. Det är resultaten som räknas, inte meriterna!
Egypten å sin sida var i en ovan position. De var favoriter till att vinna, de var favoriter till att gå vidare men det var en situation som de inte alls behärskade. De hade spelat utmärkt mot Brasilien (förlust med 3-4 på straff i slutminuten) och besegrat världsmästarna Italien med 1-0, men när de i andra halvlek ställdes mot ett alltmer inspirerat USA var deras handlingsförlamning nästan total. Det var först i slutet av matchen som de kom igång och skapade några målchanser och lite tryck mot det amerikanska målet.
USA hade självklart i halvlek fått reda på Brasiliens halvleksledning med 3-0 och såg naturligtvis sin chans att gå vidare öka och helt plötsligt var det realistiskt. Två mål till och USA var vidare. Det var också precis vad som hände. Tränarens son, nr 12 Bradley gjorde 2-0 och Dempsey knockade Egypten med sin 3-0 nick.
... att Italien kunde ligga under mot Brasilien med 3-0 i halvlek var det nog inte många som hade räknat med. Att siffrorna kunde varit ännu större (bland annat två stolpträffar) var det säkert ännu färre som hade kunnar förutspå. Men, det är det som är fotbollens tjusning - ibland inträffar det oförutsedda. Men hur kan man förklara vad som hände med Italien? Så många misstag som gjordes i första halvlek, främst av försvarare och mittfältsspelare, ser man normalt inte under en hel säsong i Liga A! Osäkerheten spred sig till alla i hela laget och stabiliteten i backlinjen var som bortblåst. Ingen i backlinjen kan få godkänt, det var genomgånde räddhågat och tveksamt spel. En världsspelare som lagkaptenen Cannavaro är fjärran från VM-formen och mittbackskollegan Chiellini är bara dålig - idel felbeslut. När dessutom Zambrotta är långt ifrån formen och Dossena misslyckas med det mesta (ett självmål!) så är kvällen nattsvart för Italien. Men frågan jag ställer är agerandet i andra halvlek, när Italien ändå har en stor chans att gå vidare. Var fanns viljan och glädjen, som var så stor i första matchen när man vände mot USA, i andra halvlek mot Brasilien? Hur coachade Lippi? Sista halvtimmen var Brasilien nöjda, men Italien borde inte varit det. Det hade räckt med ett enda mål för Italien så hade de varit vidare till semifinalsspelet. Men, det verkade inte som om de brydde sig om det. Längtade de hem till Italien? Knappast, när man tänker på vad de får höra hemma efter det missade avancemanget.
Fotbollen fortsätter att vara oförutsägbar och det är det som gör den så intressant!
På papperet är finalen i För-VM given; Brasilien besegrar Sydafrika och Spanien slår USA, eller? Som tidigare sagts är inget givet, men jag tror att vi kan se fram emot en final mellan Brasilien och Spanien på söndag. Någon som satsar emot?
I U-21 har Sverige en möjlighet att gå vidare till semifinalspelet genom att ta poäng av Serbien. Om de klarar det så är det bra, missar de så är allt beröm som flödade efter 5-1 vinsten mot Vitryssland bortglömt. En svår uppgift, men ett bra tillfälle att visa att det finns karaktär i det svenska U-21 laget. Att det finns massor av talang är alla överens om, men bara med talang går man inte vidare i en stor turnering.
Historiskt sett har Serbien ett mentalt överläge efter mötet hösten 2006, då Sverige besegrat Serbien på bortaplan med 3-0 och bara behövde bevaka ledningen i hemmamatchen. Men Serbien klädde av Sverige totalt och vann med 5-0 (3-0) och gick vidare till slutspelet i Holland, där de blev tvåa. Så jag varnar kraftigt för Serbien, men hoppas på Sverige.
Att det är viktigt att i tid föryngra ett landslag är Sverige ett bevis för - ett annat är Italien. Som ledare gör du de gamla spelarna en otjänst om du använder dem i landslagssammanhang även i utförsbacken. Låt stjärnorna få avsluta sitt landslagsengagemang när de står på topp - då är chansen stor att du kan spela in nya stjärnor!
Hur kunde USA besegra ett Egypten (som var på väg mot ett internationellt erkännande efter att ha slagit Italien med 1-0 i förra matchen och som borde varit mycket segersugna) med klara 3-0!
... och hur kunde Italien få stryk med hela 3-0 av Brasilien?
Två bra frågor som kräver svar:
... att USA besegrade Egypten var till stor del en mental seger. USA kommer ut till match med en minimal chans att gå vidare, men är fast beslutna att ge allt och spela för fullt så länge det finns en chans. Den klassiska amerikanska vinnarinstinkten som präglas in under hela skoltiden. Det är resultaten som räknas, inte meriterna!
Egypten å sin sida var i en ovan position. De var favoriter till att vinna, de var favoriter till att gå vidare men det var en situation som de inte alls behärskade. De hade spelat utmärkt mot Brasilien (förlust med 3-4 på straff i slutminuten) och besegrat världsmästarna Italien med 1-0, men när de i andra halvlek ställdes mot ett alltmer inspirerat USA var deras handlingsförlamning nästan total. Det var först i slutet av matchen som de kom igång och skapade några målchanser och lite tryck mot det amerikanska målet.
USA hade självklart i halvlek fått reda på Brasiliens halvleksledning med 3-0 och såg naturligtvis sin chans att gå vidare öka och helt plötsligt var det realistiskt. Två mål till och USA var vidare. Det var också precis vad som hände. Tränarens son, nr 12 Bradley gjorde 2-0 och Dempsey knockade Egypten med sin 3-0 nick.
... att Italien kunde ligga under mot Brasilien med 3-0 i halvlek var det nog inte många som hade räknat med. Att siffrorna kunde varit ännu större (bland annat två stolpträffar) var det säkert ännu färre som hade kunnar förutspå. Men, det är det som är fotbollens tjusning - ibland inträffar det oförutsedda. Men hur kan man förklara vad som hände med Italien? Så många misstag som gjordes i första halvlek, främst av försvarare och mittfältsspelare, ser man normalt inte under en hel säsong i Liga A! Osäkerheten spred sig till alla i hela laget och stabiliteten i backlinjen var som bortblåst. Ingen i backlinjen kan få godkänt, det var genomgånde räddhågat och tveksamt spel. En världsspelare som lagkaptenen Cannavaro är fjärran från VM-formen och mittbackskollegan Chiellini är bara dålig - idel felbeslut. När dessutom Zambrotta är långt ifrån formen och Dossena misslyckas med det mesta (ett självmål!) så är kvällen nattsvart för Italien. Men frågan jag ställer är agerandet i andra halvlek, när Italien ändå har en stor chans att gå vidare. Var fanns viljan och glädjen, som var så stor i första matchen när man vände mot USA, i andra halvlek mot Brasilien? Hur coachade Lippi? Sista halvtimmen var Brasilien nöjda, men Italien borde inte varit det. Det hade räckt med ett enda mål för Italien så hade de varit vidare till semifinalsspelet. Men, det verkade inte som om de brydde sig om det. Längtade de hem till Italien? Knappast, när man tänker på vad de får höra hemma efter det missade avancemanget.
Fotbollen fortsätter att vara oförutsägbar och det är det som gör den så intressant!
På papperet är finalen i För-VM given; Brasilien besegrar Sydafrika och Spanien slår USA, eller? Som tidigare sagts är inget givet, men jag tror att vi kan se fram emot en final mellan Brasilien och Spanien på söndag. Någon som satsar emot?
I U-21 har Sverige en möjlighet att gå vidare till semifinalspelet genom att ta poäng av Serbien. Om de klarar det så är det bra, missar de så är allt beröm som flödade efter 5-1 vinsten mot Vitryssland bortglömt. En svår uppgift, men ett bra tillfälle att visa att det finns karaktär i det svenska U-21 laget. Att det finns massor av talang är alla överens om, men bara med talang går man inte vidare i en stor turnering.
Historiskt sett har Serbien ett mentalt överläge efter mötet hösten 2006, då Sverige besegrat Serbien på bortaplan med 3-0 och bara behövde bevaka ledningen i hemmamatchen. Men Serbien klädde av Sverige totalt och vann med 5-0 (3-0) och gick vidare till slutspelet i Holland, där de blev tvåa. Så jag varnar kraftigt för Serbien, men hoppas på Sverige.
Att det är viktigt att i tid föryngra ett landslag är Sverige ett bevis för - ett annat är Italien. Som ledare gör du de gamla spelarna en otjänst om du använder dem i landslagssammanhang även i utförsbacken. Låt stjärnorna få avsluta sitt landslagsengagemang när de står på topp - då är chansen stor att du kan spela in nya stjärnor!
måndag 8 juni 2009
Lagerbäcks laguttagningar måste diskuteras !
Efter att ha genomlidit lördagskvällen framför storbilds-TV och landskampen Sverige-Danmark och med ytterligare timmars funderande över vad som egentligen hände är jag övertygad om en sak: Lagerbäcks laguttagningar måste diskuteras - och dissekeras. Hur resonerar han egentligen, hur tänker han?
Om vi dennna gång nöjer oss med att diskutera laguppställningen mot Danmark, på hemmaplan och med ett uttalat krav på vinst, så presenterade han följande uppställning:
Målvakt: Andreas Isaksson (inte mycket att diskutera eftersom Lagerbäck skapat en situation där vi inte har något alternativ. Vi har ingen andremålvakt! Vi hade Rami Shaaban ett tag, nu vet jag inte vem det är. Problemet är att Lagerbäck alltid vill spela med Isaksson, även i betydelselösa träningsmatcher. Ett annat problem är att Isaksson är dålig på att dirigera sin backlinje och sprider osäkerhet, men den diskussionen kan vi ta en annan gång)
Backlinje: Mikael Nilsson-Olof Mellberg-Daniel Majstorovic-Adam Johansson; en backlinje som helt saknar offensiva kvaliteter! Särskilt olyckligt är det att sätta Adam J. på vänsterbacken eftersom han inte kan använda vänsterfoten alls! Dessutom är Mellbergs passningsspel internationellt uppmärksammat, det är flera lag som med avsikt styrt det svenska spelet så att Mellberg får sköta uppspelen (ex.vis Kroatien) När dessutom den ende med offensivlust, Mikael Nilsson, hade fullt upp på sin kant innebar det att backlinjen inte presterade något framåt - och inte så mycket bakåt heller.
Mittfält: Rasmus Elm-Daniel Andersson-Kim Källström-Christian Wilhelmsson = det stora svenska problemet under senare år, delvis beroende på pressens enträgna arbete att tjata in Kim Källström i startelvan på Anders Svenssons bekostnad. Vi hade 2002 i Anders Svensson en spelare som var på väg mot ett internationellt genombrott, men tack vare Söderberg/Lagerbäcks velande kände han aldrig tryggheten i landslaget och blommade aldrig ut till den offensiva kraft han var på väg att bli. Kim Källström har vissa individuella kvaliteter, men totalt är han ingen landslagsspelare och blir det heller inte på grund av sina defensiva brister och, framförallt, sin långsamhet. Trots alla de chanser han fått i blågult ser det fortfarande ut som han spänner sig och hans överambition ställer ständigt till problem för honom. Den missade straffen i lördags var tragisk, men typisk. Å andra sidan kunde även Zlatan eller Henke missat. Men ser man på dagsform och självförtroende hade Zlatan varit det självklara förstavalet som straffläggare, men så resonerade inte Lagerbäck!
Angående Daniel Anderssons plats i startelvan funderar jag ständigt över hur stor roll Roland Andersson har i att Daniel över huvud taget finns med i landslagsdiskussionen. Jag trodde att Daniel var ett avslutat kapitel ungefär när storebror Patrik slutade och inte längre kunde snacka in Daniel i laget.
Chippens plats kan försvaras till viss del, men när lyckades han egentligen i landslaget. Enstaka finter på kanten som inte leder till något avgörande tycker inte jag rättfärdigar en permanent plats på kanten.
Rasmus Elm slutligen, som fick bra betyg efter matchen i pressen, var väl ändå en bra laguttagning av Lagerbäck? Nej, det tycker jag inte. Jag anser att Rasmus Elms form inte varit bra i år, även om den är i stigande, och personligen hade jag mycket hellre sett min favorit Sebastian Larsson på högerkanten. Jag tycker inte heller att Rasmus gjorde någon bra match, han väger lätt i defensiven och i närkamperna och skapade inte så mycket framåt. När dessutom hans långa inkast utnyttjas så otaktiskt blir det inte många plus.
Anfall: det gamla strävsamma paret Zlatan och Henke - och de har sannerligen ingen lätt uppgift. När Henke inte är i målform så blev deras attacker inte så besvärliga för danskarna att reda ut. Dessutom spelade danskarna direkt stenhårt på Zlatan och gav honom inga ytor. När Zlatan traditionellt saknade understöd från svenska mittfältet tog det ca 20 minuter innan han tappade tålamodet.
Sammantaget en usel laguttagning med väldigt tunn offensiv och ett säkerhetstänkande som styr Lagerbäcks agerande i såväl smått som stort. Dessutom blir det mer och mer irriterande att iaktta den Lagerbäckska handlingsförlamningen - att coacha laget hör inte till hans starka sidor som ledare.
Vad skulle/kunde/borde gjorts för att det skulle gått bra?
För det första: Jag har åtskilliga gånger påpekat att för att vinna måste man våga! Att som Lagerbäck gå ut på hemmaplan med en defensiv startuppställning i en match som måste vinnas är tjänstefel - varken mer eller mindre. Jämför med Morten Olsen som trots bortaplan gav sina ytterbackar anfallsorder och vågade spela man-man mot Zlatan-Henke i eget anfall. Modigt! Lagerbäck hade däremot kvar fyrbackslinjen matchen igenom, även i slutkvarten när vi egentligen skulle anfallit mangrant!
För det andra: Lagerbäcks ständiga säkerhetstänkande har medfört att han inte lyckats spela in någon ny kraft på mittfältet under de senaste åren. Varför har inte Sebastian Larsson, Holmén med flera fått ytterligare chanser. Deras inhopp har varit positiva och de var väl värda fler chanser. Dessutom borde Viktor Elm varit med istället för Daniel A. eller Kim! Lagerbäck har ständigt premierat defensiven på bekostnad av offensiven vilket medfört att vi efter Ljungberg inte har någon offensiv mittfältare av klass!?
För det tredje: Lagerbäck saknar fingertoppskänsla, förmågan att ge rätt spelare chansen vid rätt tillfälle, dvs när spelaren har full form. Exempel: Tobias Hysén (som till slut kommit med i truppen och som kommer att göra minst två mål bara han får vara med mot Malta!)
För det fjärde: Den miserabla (fega) coachningen av laget som vi sett flera exempel på under hela hans period, även under tiden ihop med Söderberg! I lördags skulle det självklart varit byte i halvtid, eller rent av redan efter en halvtimma, när han såg att spelet inte fungerade. Herrar Andersson och Källström blev alldeles för enkelt bortspelade gång på gång på mitten och framåt hände ingenting. Istället blev bytet efter 58 min. då Chippen bytte med Elmander, efter 68 då Viktor Elm bytte med Daniel A. och efter 80 då Mikael Nilsson bytte med Sebastian Larsson. Inga offensiva byten, inga ändrade direktiv, fortsatt Henke och Zlatan på topp och fyra i backlinjen! Otroligt svag coachning!
För det femte: Oförmågan att förstå varför inte Zlatan lyckas i landslaget och den naiva tron att samtidigt tro att Zlatan ändå på egen hand skall lyckas avgöra matcherna.
Sammantaget innebär det att lördagens förlust på sikt var bra för svensk fotboll eftersom vi blir av med Lagerbäck, frågan är bara vad som kommer i stället. Klart är i varje fall att Sverige måste ändra sin attityd, vi måste våga mera - då kommer vi också att vinna mera.
Kanske kommer U-21-laget att visa vägen, kanske inte.
Om Sverige missar VM i Sydafrika, vilket allt tyder på just nu, så kommer vi att få en ny landslagsledning. Bättre eller sämre får vi se då, den Lagerbäckska eran har i varje fall inneburit att Sverige deltagit i slutspelen - och det har varit givande för svensk fotboll!
Om vi dennna gång nöjer oss med att diskutera laguppställningen mot Danmark, på hemmaplan och med ett uttalat krav på vinst, så presenterade han följande uppställning:
Målvakt: Andreas Isaksson (inte mycket att diskutera eftersom Lagerbäck skapat en situation där vi inte har något alternativ. Vi har ingen andremålvakt! Vi hade Rami Shaaban ett tag, nu vet jag inte vem det är. Problemet är att Lagerbäck alltid vill spela med Isaksson, även i betydelselösa träningsmatcher. Ett annat problem är att Isaksson är dålig på att dirigera sin backlinje och sprider osäkerhet, men den diskussionen kan vi ta en annan gång)
Backlinje: Mikael Nilsson-Olof Mellberg-Daniel Majstorovic-Adam Johansson; en backlinje som helt saknar offensiva kvaliteter! Särskilt olyckligt är det att sätta Adam J. på vänsterbacken eftersom han inte kan använda vänsterfoten alls! Dessutom är Mellbergs passningsspel internationellt uppmärksammat, det är flera lag som med avsikt styrt det svenska spelet så att Mellberg får sköta uppspelen (ex.vis Kroatien) När dessutom den ende med offensivlust, Mikael Nilsson, hade fullt upp på sin kant innebar det att backlinjen inte presterade något framåt - och inte så mycket bakåt heller.
Mittfält: Rasmus Elm-Daniel Andersson-Kim Källström-Christian Wilhelmsson = det stora svenska problemet under senare år, delvis beroende på pressens enträgna arbete att tjata in Kim Källström i startelvan på Anders Svenssons bekostnad. Vi hade 2002 i Anders Svensson en spelare som var på väg mot ett internationellt genombrott, men tack vare Söderberg/Lagerbäcks velande kände han aldrig tryggheten i landslaget och blommade aldrig ut till den offensiva kraft han var på väg att bli. Kim Källström har vissa individuella kvaliteter, men totalt är han ingen landslagsspelare och blir det heller inte på grund av sina defensiva brister och, framförallt, sin långsamhet. Trots alla de chanser han fått i blågult ser det fortfarande ut som han spänner sig och hans överambition ställer ständigt till problem för honom. Den missade straffen i lördags var tragisk, men typisk. Å andra sidan kunde även Zlatan eller Henke missat. Men ser man på dagsform och självförtroende hade Zlatan varit det självklara förstavalet som straffläggare, men så resonerade inte Lagerbäck!
Angående Daniel Anderssons plats i startelvan funderar jag ständigt över hur stor roll Roland Andersson har i att Daniel över huvud taget finns med i landslagsdiskussionen. Jag trodde att Daniel var ett avslutat kapitel ungefär när storebror Patrik slutade och inte längre kunde snacka in Daniel i laget.
Chippens plats kan försvaras till viss del, men när lyckades han egentligen i landslaget. Enstaka finter på kanten som inte leder till något avgörande tycker inte jag rättfärdigar en permanent plats på kanten.
Rasmus Elm slutligen, som fick bra betyg efter matchen i pressen, var väl ändå en bra laguttagning av Lagerbäck? Nej, det tycker jag inte. Jag anser att Rasmus Elms form inte varit bra i år, även om den är i stigande, och personligen hade jag mycket hellre sett min favorit Sebastian Larsson på högerkanten. Jag tycker inte heller att Rasmus gjorde någon bra match, han väger lätt i defensiven och i närkamperna och skapade inte så mycket framåt. När dessutom hans långa inkast utnyttjas så otaktiskt blir det inte många plus.
Anfall: det gamla strävsamma paret Zlatan och Henke - och de har sannerligen ingen lätt uppgift. När Henke inte är i målform så blev deras attacker inte så besvärliga för danskarna att reda ut. Dessutom spelade danskarna direkt stenhårt på Zlatan och gav honom inga ytor. När Zlatan traditionellt saknade understöd från svenska mittfältet tog det ca 20 minuter innan han tappade tålamodet.
Sammantaget en usel laguttagning med väldigt tunn offensiv och ett säkerhetstänkande som styr Lagerbäcks agerande i såväl smått som stort. Dessutom blir det mer och mer irriterande att iaktta den Lagerbäckska handlingsförlamningen - att coacha laget hör inte till hans starka sidor som ledare.
Vad skulle/kunde/borde gjorts för att det skulle gått bra?
För det första: Jag har åtskilliga gånger påpekat att för att vinna måste man våga! Att som Lagerbäck gå ut på hemmaplan med en defensiv startuppställning i en match som måste vinnas är tjänstefel - varken mer eller mindre. Jämför med Morten Olsen som trots bortaplan gav sina ytterbackar anfallsorder och vågade spela man-man mot Zlatan-Henke i eget anfall. Modigt! Lagerbäck hade däremot kvar fyrbackslinjen matchen igenom, även i slutkvarten när vi egentligen skulle anfallit mangrant!
För det andra: Lagerbäcks ständiga säkerhetstänkande har medfört att han inte lyckats spela in någon ny kraft på mittfältet under de senaste åren. Varför har inte Sebastian Larsson, Holmén med flera fått ytterligare chanser. Deras inhopp har varit positiva och de var väl värda fler chanser. Dessutom borde Viktor Elm varit med istället för Daniel A. eller Kim! Lagerbäck har ständigt premierat defensiven på bekostnad av offensiven vilket medfört att vi efter Ljungberg inte har någon offensiv mittfältare av klass!?
För det tredje: Lagerbäck saknar fingertoppskänsla, förmågan att ge rätt spelare chansen vid rätt tillfälle, dvs när spelaren har full form. Exempel: Tobias Hysén (som till slut kommit med i truppen och som kommer att göra minst två mål bara han får vara med mot Malta!)
För det fjärde: Den miserabla (fega) coachningen av laget som vi sett flera exempel på under hela hans period, även under tiden ihop med Söderberg! I lördags skulle det självklart varit byte i halvtid, eller rent av redan efter en halvtimma, när han såg att spelet inte fungerade. Herrar Andersson och Källström blev alldeles för enkelt bortspelade gång på gång på mitten och framåt hände ingenting. Istället blev bytet efter 58 min. då Chippen bytte med Elmander, efter 68 då Viktor Elm bytte med Daniel A. och efter 80 då Mikael Nilsson bytte med Sebastian Larsson. Inga offensiva byten, inga ändrade direktiv, fortsatt Henke och Zlatan på topp och fyra i backlinjen! Otroligt svag coachning!
För det femte: Oförmågan att förstå varför inte Zlatan lyckas i landslaget och den naiva tron att samtidigt tro att Zlatan ändå på egen hand skall lyckas avgöra matcherna.
Sammantaget innebär det att lördagens förlust på sikt var bra för svensk fotboll eftersom vi blir av med Lagerbäck, frågan är bara vad som kommer i stället. Klart är i varje fall att Sverige måste ändra sin attityd, vi måste våga mera - då kommer vi också att vinna mera.
Kanske kommer U-21-laget att visa vägen, kanske inte.
Om Sverige missar VM i Sydafrika, vilket allt tyder på just nu, så kommer vi att få en ny landslagsledning. Bättre eller sämre får vi se då, den Lagerbäckska eran har i varje fall inneburit att Sverige deltagit i slutspelen - och det har varit givande för svensk fotboll!
torsdag 4 juni 2009
Dags för Danmark !?
På lördag spelar Sverige en av de viktigaste VM-kvalmatcherna på länge mot ett Danmark som av många klassas ned rejält på grund av skadeproblem. Jag hör inte till dom som vill klassa ned Danmark, däremot har jag stora tvivel beträffande Sveriges egen anfallsförmåga. Jag tycker att inatserna hittills i VM-kvalet varit synnerligen tveksamma och återigen tvingas vi att helt förlita oss på en enda spelare framåt - Zlatan.
Men ett fotbollslag består av elva spelare - att bara fokusera på en enda spelare är helt förkastligt. Dagens ensidiga Zlatan-skrivande tror jag personligen är negativt för svensk fotboll. Att exempelvis som Aftonbladet slå upp jätterubriken "Zlatan in på bara skinnet" och "strippshow" för att Zlatan bytte byxor på träningen är rent löjeväckande.
Betydligt intressantare hade varit om sportjournalisterna gjort ett försök att analysera den totala bristen på svenska mittfältsspelare av klass och hur Lagerbäck/Andersson totalt misslyckats med att spela in någon kreativ mittfältare. På lördag sätts hoppet återigen till trion Chippen, Svensson och Andersson kompletterad med någon av Källström, Sebastian Larsson eller Samuel Holmén. Jag tror att båda bröderna Elm får vila - det är inte Lagerbäcks stil att chansa. Dessutom har formen på Rasmus Elm varit tveksam hittills (å andra sidan brukar inte Lagerbäck/Andersson bry sig så mycket om aktuell dagsform).
Jag är mycket tveksam till de offensiva kvaliteterna hos detta svenska mittfält - och dagsformen (Svensson och Andersson har båda lårproblem). Om inte Sverige lyckas skapa något offensivt spel innebär det även att Zlatan kommer att matas med långbollar från Mellberg? Och det trivs inte Interikonen alls med. För att det skall fungera för Sverige måste vi ta tag i spelet, vara anfallsvilliga och löpa på djupet och spela bollarna på fötterna på Zlatan. Då kommer Danmark att få det mycket besvärligt. Men att vi förlitar oss på det defensiva mittfältsparet Svensson/Andersson visar väldigt tydligt hur lite Sveriges spel har utvecklats de senaste åren. Anders Svensson har blivit allt sämre framåt sedan VM 2002 och att Daniel Andersson över huvud taget är med i landslaget är ett svaghetstecken.
Visst kan vi gå vidare till VM i Sydafrika nästa år, precis som vi gått vidare många tidigare kval, men Danmark hemma blir ingen lätt match - och returen den 10/10 i Köpenhamn blir inte lättare! Därför är det nödvändigt att Sverige visar upp ett positivt spel på lördag, att vi klarar av att föra matchen och att vi kan skapa ett anfallsspel där Zlatan är delaktig i spelet. Det är fel att helt lita på enstaka trollerinummer av en fantastisk fotbollsspelare - fotbollen är ett lagspel. Dessutom är det lite oroande att det tydligen i Lagerbäck/Anderssons värld inte finns något alternativ till Henrik Larsson på topp. Vinterns innebandyspel har inte förbättrat skärpan framför mål - Henke har missat ovanligt många chanser i HIF i vår.
En liten kommentar angående trupperna:
den svenska är 23 man; 3 mv, 8 backar, 8 mittfältare och 4 forwards (när Andreas Isaksson kände av lite låront kallades Alvbåge in direkt, när Marcus Rosenberg fick ont i ett knä skickades han hem, men någon ersättare kallades inte in (Tobias Hysén i toppform hade varit ett logiskt alternativ).
den danska är 21 man; 3 mv, 6 backar, 6 mittfältare och 6 forwards - det ser lite offensivare och roligare ut!
För oss som inte har så bra kom i håg - här är det aktuella läget i kvaltabellen:
Danmark 5 4 1 0 12-2 13
Ungern 6 4 1 1 8-2 13
Portugal 5 1 3 1 6-3 6
Sverige 4 1 3 0 2-1 6
Albanien 7 1 3 3 3-6 6
Malta 7 0 1 6 0-17 1
-det ser inte så imponerande ut för vår del hittills vad det gäller målgörandet och vinstmatcher! Sverige har sex matcher kvar att spela och har sju poäng upp till Danmark och Ungern - och har bägge två kvar på bortaplan!! Tufft!! Sveriges resterande sex kvalmatcher är:
hemma mot Danmark på lördag - helst vinst och 3 poäng!
hemma mot Malta på onsdag - vinst ett måste - 3 nya poäng!
borta mot Ungern den 5/9 - här avgörs kanske Sveriges öde??
borta mot Malta den 9/9 - återigen ett krav på 3 poäng!
borta mot Danmark den 10/10 - en skräckupplevelse i Idrottsparken??
hemma mot Albanien den 14/10 - behövs säkert 3 poäng för att ha en chans till VM-plats!
Det är inte lätt att vara svensk fotbollssupporter, eller ...
Statistiskt är det jämnt mellan Danmark och Sverige och på FIFAs ranking (2009.06.03) ligger Danmark på plats 24, Sverige på plats 31. De har mötts 98 gånger, Sverige har vunnit 44, Danmark 36 och 18 oavgjorda. Sverige har gjort 178 mål och släppt in 162.
På lördag kväll kommer ännu ett resultat att läggas till statistiken - blir det trots allt en Sverigevinst?
Men ett fotbollslag består av elva spelare - att bara fokusera på en enda spelare är helt förkastligt. Dagens ensidiga Zlatan-skrivande tror jag personligen är negativt för svensk fotboll. Att exempelvis som Aftonbladet slå upp jätterubriken "Zlatan in på bara skinnet" och "strippshow" för att Zlatan bytte byxor på träningen är rent löjeväckande.
Betydligt intressantare hade varit om sportjournalisterna gjort ett försök att analysera den totala bristen på svenska mittfältsspelare av klass och hur Lagerbäck/Andersson totalt misslyckats med att spela in någon kreativ mittfältare. På lördag sätts hoppet återigen till trion Chippen, Svensson och Andersson kompletterad med någon av Källström, Sebastian Larsson eller Samuel Holmén. Jag tror att båda bröderna Elm får vila - det är inte Lagerbäcks stil att chansa. Dessutom har formen på Rasmus Elm varit tveksam hittills (å andra sidan brukar inte Lagerbäck/Andersson bry sig så mycket om aktuell dagsform).
Jag är mycket tveksam till de offensiva kvaliteterna hos detta svenska mittfält - och dagsformen (Svensson och Andersson har båda lårproblem). Om inte Sverige lyckas skapa något offensivt spel innebär det även att Zlatan kommer att matas med långbollar från Mellberg? Och det trivs inte Interikonen alls med. För att det skall fungera för Sverige måste vi ta tag i spelet, vara anfallsvilliga och löpa på djupet och spela bollarna på fötterna på Zlatan. Då kommer Danmark att få det mycket besvärligt. Men att vi förlitar oss på det defensiva mittfältsparet Svensson/Andersson visar väldigt tydligt hur lite Sveriges spel har utvecklats de senaste åren. Anders Svensson har blivit allt sämre framåt sedan VM 2002 och att Daniel Andersson över huvud taget är med i landslaget är ett svaghetstecken.
Visst kan vi gå vidare till VM i Sydafrika nästa år, precis som vi gått vidare många tidigare kval, men Danmark hemma blir ingen lätt match - och returen den 10/10 i Köpenhamn blir inte lättare! Därför är det nödvändigt att Sverige visar upp ett positivt spel på lördag, att vi klarar av att föra matchen och att vi kan skapa ett anfallsspel där Zlatan är delaktig i spelet. Det är fel att helt lita på enstaka trollerinummer av en fantastisk fotbollsspelare - fotbollen är ett lagspel. Dessutom är det lite oroande att det tydligen i Lagerbäck/Anderssons värld inte finns något alternativ till Henrik Larsson på topp. Vinterns innebandyspel har inte förbättrat skärpan framför mål - Henke har missat ovanligt många chanser i HIF i vår.
En liten kommentar angående trupperna:
den svenska är 23 man; 3 mv, 8 backar, 8 mittfältare och 4 forwards (när Andreas Isaksson kände av lite låront kallades Alvbåge in direkt, när Marcus Rosenberg fick ont i ett knä skickades han hem, men någon ersättare kallades inte in (Tobias Hysén i toppform hade varit ett logiskt alternativ).
den danska är 21 man; 3 mv, 6 backar, 6 mittfältare och 6 forwards - det ser lite offensivare och roligare ut!
För oss som inte har så bra kom i håg - här är det aktuella läget i kvaltabellen:
Danmark 5 4 1 0 12-2 13
Ungern 6 4 1 1 8-2 13
Portugal 5 1 3 1 6-3 6
Sverige 4 1 3 0 2-1 6
Albanien 7 1 3 3 3-6 6
Malta 7 0 1 6 0-17 1
-det ser inte så imponerande ut för vår del hittills vad det gäller målgörandet och vinstmatcher! Sverige har sex matcher kvar att spela och har sju poäng upp till Danmark och Ungern - och har bägge två kvar på bortaplan!! Tufft!! Sveriges resterande sex kvalmatcher är:
hemma mot Danmark på lördag - helst vinst och 3 poäng!
hemma mot Malta på onsdag - vinst ett måste - 3 nya poäng!
borta mot Ungern den 5/9 - här avgörs kanske Sveriges öde??
borta mot Malta den 9/9 - återigen ett krav på 3 poäng!
borta mot Danmark den 10/10 - en skräckupplevelse i Idrottsparken??
hemma mot Albanien den 14/10 - behövs säkert 3 poäng för att ha en chans till VM-plats!
Det är inte lätt att vara svensk fotbollssupporter, eller ...
Statistiskt är det jämnt mellan Danmark och Sverige och på FIFAs ranking (2009.06.03) ligger Danmark på plats 24, Sverige på plats 31. De har mötts 98 gånger, Sverige har vunnit 44, Danmark 36 och 18 oavgjorda. Sverige har gjort 178 mål och släppt in 162.
På lördag kväll kommer ännu ett resultat att läggas till statistiken - blir det trots allt en Sverigevinst?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
