söndag 29 juni 2008

Äntligen - efter 44 år!!

Europamästare 2008 blev Spanien och det var 44 år sdan de vann EM förra gången. De vann på ett mycket övertygande sätt. De vann alla matcherna i gruppspelet och de vann kvartsfinalen mot Italien efter straffar, de vann semifinalen mot Ryssland med 3-0 och finalen med 1-0 - de släppte inte in något mål på tre matcher. De hade ett enastående passningsspel, de vågade anfalla och de hade de bästa spelarna. Sverige har mött Spanien flitigt på sista tiden, två gånger i kvalet och en gång i gruppspelet, så vi känner till dom väl.

I finalen började tyskarna bäst, men efterhand tog spanjorerna över, tack vare sitt tålamod, sin koncentration och sitt enastående passningsspel. Det blev en bra final, händelserik och välspelad och med mycket kamp. Domaren höll matchen på en lagom nivå utan att vifta med korten och återigen var det en bra domarinsats som vi fick se.

Fabregas var med från start och var bra, men inte lika dominerande som i förra matchen då han hoppade in. Jag tycker att Xavi var planens store spelare och han var den som organiserade det spanska spelet. Iniesta var mycket duktig på vänsterkanten och hade flera fina inläggssituationer som kunde resulterat i mål. Lite för enbent bara, det fanns fina tillfällen för avslut med vänstern men Iniesta flyttade över bolen till högern och så var chansen borta.

Senna var återigen mycket bra i sin defensiva mittfältsroll och nära att avgöra med 2-0 några minuter före slut. Senna har varit en av turneringens absolut bästa spelare, en av dom som jobbar mycket i det tysta. Den sortens spelare som inte märks förrän de är borta.

Det är bara att gratulera fotbollen till sådana mästare som Spanien. Med den fotbollen de spelar ser framtiden för fotbollen ljus ut.

Något EM-lag tar jag inte ut nu - men jag återkommer med en EM-elva - med några överraskningar.

lördag 28 juni 2008

Äntligen - efter femtio års väntan!

Äntligen fick jag se den igen, hela VM-finalen 1958. Den mest klassiska fotbollsmatchen med svenskt deltagande någonsin. En upplevelse! Idén med Chris Härenstam och Glenn Strömberg som kommentatorer var OK (men var det en medveten miss att fråga efter kort?Dom kom ju inte innan VM 1970, då det även var premiär för avbytare). Första gången jag såg matchen var jag åtta år, satt i en samlingsslokal tillsammans med ett fyrtiotal andra hyresgäster i källaren till hyreshuset där vi bodde och kommer - ärligt talat - inte ihåg så mycket av matchen. Men jag har läst mycket om den, så det var väldigt intressant att nu äntligen få se hela matchen i ett sammanhang.

Och jag tycker Sverige var mycket bättre än vad jag läst. Vi skapade en hel del chanser i första halvlek och några av de brasilianska målen var tursamma och kom i psykologiskt olyckliga ögonblick. Visst var Brasilien definitivt det bättre laget, men Sverige stod upp mycket bättre än jag trott. Framförallt visade vi upp ett finurligt anfallsspel.
Sigvard Parling var en upplevelse att se, både teknisk och stark. Den ende som vågade tackla brassarna - och han bad inte om ursäkt efter tacklingarna heller! Tråkigt att han inte hann/orkade täcka upp Axbom i duellerna med Garrincha varje gång. Jag tyckte inte Axbom var så dålig heller - Garrincha är förmodligen den skickligaste dribblern någonsin. Vilken balans, vilket ryck, vilken timing, vilken teknik! En mardrömsmotståndare för vilken back som helst.

Jag spelade förstås in matchen och kommer att ta fram och titta på den när jag behöver påminnas om Sveriges (svunna) storhet som fotbollsnation. Kommer vi någonsin att få spela en VM-final igen?

Visst var det en fantastisk turnering 1958 och jag tror att det är unikt att spela med fyra div.II-spelare i ett finallag. Vet någon om något liknande? Av dessa klarade sig Agne Simonsson och Orvar Bergmark alldeles utmärkt, Gunnar Gren var mästerlig när han hade boll men lite svag i närkamperna och Reino Börjesson förvånade mig med ett tekniskt spel, men lite dåliga passningar. Det är svårt att tänka sig att vi idag skulle ha med fyra spelare från Superettan i landslaget - och ännu svårare att tänka sig att vi skulle spela en VM-final!

Det var även en upplevelse att se den blott sjuttonårige Pelé i aktion. Så moget, så förståndigt och vilken teknik. Jag vidhåller att han är den främste fotbollsspelaren som funnits, sett till såväl meriter som till kunnande - men det är en fråga som skall/kan diskuteras. Roligt var också att se eleganten Didi med sin rutin, sitt lugn och sitt enorma passningsspel. Hjärnan bakom Brasiliens attacker och dessutom en vass skytt (fallande lövet).

Efter att ha sett matchen känns helt plötsligt de t-shirt jag tryckt upp väldigt aktuella! Skicka ett mail till mig om ni är intresserade av någon av (eller båda) tröjorna.

fredag 27 juni 2008

Tre mål bättre!

Spanien avfärdade ganska enkelt Ryssland i den andra semifinalen. Efter 0-0 i halvlek blev det till slut klara 3-0 till Spanien, att jämföra med gruppspelets 4-1. Således är skillnaden mellan Spanien och Ryssland tre mål!
Spanien var väldigt koncentrerade på uppgiften och spelade ett mycket tätt försvarsspel som inte gav ryssarna några som helst möjligheter att sticka upp. Arshavin syntes ej under hela matchen - han var hela tiden mycket tätt bevakad och gavs inget utrymme alls. När sedan inte ryssarna sprang som de brukade så blev också resultatet därefter.
Det blev den gamle Aragones som kunde triumfera över mirakelmannen Hiddink, som i denna matchen inte lyckades få någon fart på den ryska maskinen. När Villa, redan i första halvlek, fick gå ut och ersattes av Cesc Fabregas såg det ut som ett defensivt byte. Men Fabregas presenterade sig på bästa möjliga sätt och det var många underbara framspelningar som bar hans signatur - inte bara de till de sista två spanska målen.
Fabregas kunde blivit "Man of the match", men det blev istället spökansiktet Iniesta som fick Carlsbergsutmärkelsen. Men man kunde gett priset till vem som helst på det spanska mittfältet;Xavi, Iniesta, Silva, Senna eller Fabregas. Deras passningssäkerhet var enastående matchen igenom och de gav inte bort bollen till ryssarna någon gång.
Ryssarna då, vad hände med dom? De sprang inte som tidigare matcher och de lyckades inte heller med några snabba omställningar. De skapade fler målchanser i gruppspelsmatchen mot Spanien än i kvällens semifinalmatch. Laget såg ut att vara "da´n efter" och kanske att den stora massmediala uppmärksamheten knäckt ryssarna. Det är en sak att gå ut och slå från underläge, en helt annan att komma ut med en hel nations tryck och förväntningar på sina axlar.

I finalen på söndag ställs Spanien mot Tyskland. Tyskland, som gjorde en svag match mot Turkiet men ändå lyckades vinna mot ett Spanien som hittills inte gjort någon dålig match i slutspelet. Vad betyder Villas förmodade frånvaro för Spanien och hur skall tyskarna bete sig för att komma åt bollen mot de passningssäkra spanjorerna. En mycket intressant final med två värdiga finalister.
Slutligen - återigen en bra domarinsats. Hoppas att även finaldomaren, italienaren Roberto Rosetti, lyckas med sin insats och inte kommer att spela huvudrollen i finalmatchen.

torsdag 26 juni 2008

Tyskland i final - ingen överraskning, men ...

Efter tre dagar utan fotboll var abstinensen stark när jag bänkade mig framför TVn för att njuta av första semifinalen. Turkiet-Tyskland såg på förhand ut som en match där ett systematiskt Tyskland skulle pressa tillbaka ett primitivt Turkiet som chansspelade.

Men, återigen i detta EM blev jag överraskad. Denna gången av båda lagen. Tyskland, för att de blev så handlingsförlamade (var var Ballack?), Turkiet för att de spelade så smart - trots så många reserver. Snacka om att få ut maximalt av sin spelartrupp. Fatih Terim övertygade än en gång från linjen - måste vara en av de allra bästa coacherna i detta EM.
Men det sved när man såg den väldige Servet Cetin sitta på avbytarbänken med en stödskena på sitt vänsterknä. Hade smärtorna till slut blivit denne stålman övermäktiga, eller hade han fått spelförbud av läkare?

Så länge vi fick följa tv-bilderna från Basel (vad hände förresten - egentligen? ett strömavbrott i Schweiz, som upprepades. Verkar mycket olikt schweizarna. Att TV4 inte hade någon beredskap förvånar inte. I norsk TV fick man i varje fall direktreferat via mobiltelefon!) visade turkarna upp ett närmast ryskt spel med optimism, mycket löpningar och duktiga backar. (Nästan lite tragiskt att den för övrigt så duktige Sabri gick bort sig på det avgörande tyskmålet i slutminuten). På mittfältet dominerade Hamit Altintop stort framåt, medan den defensive Aurelio helt raderade ut Ballack på ett sätt som jag inte hade trott vara möjligt.

Hur kan lagkaptenen Ballack, som seglade i sådan medvind efter avgörande insatser i de senaste matcherna, så totalt försvinna ur matchbilden - och varför kunde inte Löw komma med något motdrag? Hur stark är Löw i motgång? Efter matchen kunde man se två lättade personer, Ballack och Löw, krama om varandra både länge och intensivt. Förmodligen kände de båda en stor lättnad att det hade gått vägen, trots deras egna bleka prestationer.

Att tyskarna besegrade turkarna med deras eget vapen - mål i slutminuten - är cyniskt. Återigen övertygade Philip Lahm om sina offensiva kvaliteter, men den minimale Lahm (170 cm, 62 kg) hade denna match för ovanlighetens skull problem i det defensiva arbetet. Många långa höga uppspel mot honom ställde av förståeliga skäl till problem och Kazim Kazim kom förbi åtskilliga gånger. Vid turkarnas 2-2 mål missade Lahm och Sabri kunde relativt enkelt komma förbi och slå inlägget som Semih Sentyrk stötte in vid första stolpen - förbi en förvånad Lehmann, som inte heller i denna matchen övertygade. Lehmann kan visa sig vara en av svagheterna i det tyska laget i den stundande finalen. Kanske får vi se en bjudning á la Oliver Kahn i finalen?

Avslutningsvis en liten fundering över fotbollens storhet, rent allmänt. Finns det någon annan sport där de fysiska egenskaperna spelar så liten roll totalt sett?
Exempelvis är Lahm kort, har svårt att hävda sig i huvudspelet men kompenserar det med en suverän teknik och snabbhet och blir totalt en mycket effektiv fotbollsspelare. Som motpol kan nämnas Tjeckiens Jan Koller, 2.02 lång, vikt 99 kg, som genom sina fysiska egenskaper hävdar sig särskilt bra i huvudspelet. Totalt sett även han en effektiv fotbollsspelare.
För en lagledare/träanre är det oerhört viktigt att hitta rätt mix i sitt lag, en lagom blandning av spelare som kompletterar varandra på ett bra sätt. Vilket lag i EM har den bästa blandningen?

söndag 22 juni 2008

Spanien bröt mönstret

Har precis sett Spanien besegra Italien efter straffsparksläggning - och jag kan inte säga att jag blev imponerad. Det var två lag som satte försiktigheten främst och inget av lagen vågade anfalla av rädsla för att blotta sig bakåt. Matchen saknade helt klara målchanser under två timmars spel - och det är inte vad jag vill se av en kvartsfinal i ett mästerskap.

Nu blir det semifinal för de två lag som gick vidare från Sveriges grupp och bägge lagen från "dödens grupp"(Holland och Italien) är utslagna. Blir Sveriges prestation bättre för det?

När Spanien och Ryssland möttes i första gruppspelsmatchen slutade det med en klar spansk seger, 4 - 1, efter ett sorglöst ryskt försvarsspel. Men Ryssland skapade en hel del målchanser i matchen och jag tror vi kan se fram emot en oviss match som jag tror vinns av Ryssland tack vare att man vågar mer. Dvs, Guus Hiddink är en större chanstagare än Luis Aragones. Arshavin var inte med i första matchen och vad han betyder har vi sett i två matcher nu.

Nu blir det lillsemester, två och en halv dag i Skåne innan jag är tillbaka hemma till första semifinalen.

Som avslutning: fundera lite på skillnaderna i antalet anfall i matchen Grekland-Sverige (12 stycken) och Holland-Ryssland (52 stycken). Är det samma idrott som utövas?

Arshavin

Andrei Sergeyevich Arshavin, född den 29 maj 1981, presenterade sig igår för den breda fotbollspubliken på ett mycket imponerande sätt i kvartsfinalen mot Holland. Ju längre matchen led, ju bättre blev den 172 cm långe ryssen. Med sin låga tyngdpunkt, sin snabbhet och sin dribblingsförmåga lekte han i förlängningen med de allt mer desperata holländska försvararna. Jag blev mycket imponerad av honom, framförallt av hans osjälviskhet, hans dribblingar, hans enorma speluppfattning och hans effektivitet.
Det var länge sedan jag såg någon vara så överlägsen i en mästerskapsmatch. Han lyckades skapa farligheter i stort sett varje gång han fick bollen i anfallsposition - och det var ofta. I sin fria, offensiva roll låg Arshavin bakom det mesta av den offensiva slagkraften som Ryssland briljerade med matchen igenom. Holländarna och van Basten kom inte på något effektivt motdrag mot honom och i slutet, när matchen var avgjord, förgrep sig holländarnas primitive mittback Ooijers två-tre gånger mot Arshavin i ren frustration över att inte kunna stoppa honom med justa medel.
Att det var Arshavin som låg bakom båda målen i förlängningen var ingen tillfällighet. Inlägget till 2-1 målet var mästerligt och 3-1 målet ett bevis på hans fina speluppfattning.

Matchen som helhet blev mycket underhållande och dominerades av ryssarna, som verkligen visade att anfall är bästa försvar. En stor seger för Ryssland och säkert en mycket skön seger för Guus Hiddink, som ännu en gång lagt upp en perfekt taktik för det allt starkare ryska laget.

Det var den ständigt löpande Pavljutjenko som öppnade målskyttet och säkert (?) bredsidade in 1-0 till Ryssland i den 56:e minuten. Denne Pavljutjenko (som nu i fyra matcher har skapat otaliga målchanser, missat de flesta men ändå gjort tre mål) är också värd ett stort plus för sitt intelligenta löpande. Han är svårmarkerad och en ypperlig targetplayer, lätt att nå för sina medspelare.

En rysk gigant har även varit den ende defensive mittfältaren Semak, som är den som har sprungit mest av alla spelarna i EM hittills. Han är den ende som sprungit mer än fem mil (50,03 km) på de fyra första matcherna. Han gör ett stort arbete i det tysta, är alltid på rätt plats och spelar lugnt hela tiden.

Holland då, som övertygat så stort i gruppspelet, vad hände med dom? Mycket förenklat kan man säga att dom blev slagna med sina egna vapen - en oförtröttlig, total offensiv. Det innebar att mycket av spelet förlades till den holländska planhalvan och där trivs holländarna sämst. Holländarna sprang inte tillräckligt mycket, ryssarna sprang mer. Holländarna hade större bollinnehav (53 %) men ryssarna var vassare i sina attacker. Ryssarna vann hörnstatistiken med 11-4. Holländarna hade svårt att komma till avslut och deras farligheter kom mest på fasta situationer och det var också en frispark som van Nistelrooy nickade in fyra minuter före slut.
Exempelvis fick den tidigare så offensive van Bronckhorst inte mycket tid över till sina effektiva upplopp på kanten, han hade fullt upp att göra med att försvara sig mot de envisa ryska attackerna.
Återigen storspelade van der Saar i det holländska målet, annars hade den ryska segern kunnat komma redan under ordinarie matchtid.

Ikväll, i sista kvartsfinalen, ställs Spanien mot Italien. Där vinner Italien, om trenden från de tidigare kvartsfinalerna håller i sig. Lagen som har vilat mest spelare förlorar, grupptvåorna går vidare!

lördag 21 juni 2008

Missade matchen, men ...

Da´n efter finns inte mycket att säga eftersom jag missade gårdagens kvartsfinal Kroatien - Turkiet. En fest i trevliga vänners lag prioriteras före en match med en till synes given segrare - inte trodde jag att Kroatien, detta cyniska landslag, skulle missa toppchansen till semifinalplats mot ett ganska så primitivt Turkiet.
Men, i avgörandets stund svek de kroatiska nerverna tydligen. Efter massor av missade chanser lyckades man ta ledningen med endast en minut kvar av förlängningen, då turkarna (kan man säga i vanlig ordning?) lyckades med det "omöjliga" och återigen kvitterade i slutminuten.
Att Turkiet sedan vann den avslutande straffläggningen var ganska självklart - Kroatien var redan knäckta.
Frågan är nu förstås om tur-Turkiet kan besegra även Tyskland. Slår blixten ner på samma ställe fyra(!) gånger. Inget är givet i fotboll, men lika övertygad som jag var att Kroatien skulle vinna, lika övertygad är jag om att tyskarna vinner.

En kommentar till den svenska insatsen mot Ryssland förtjänar att noteras (efter åtskilliga diskussioner i den sena midsommarnatten): alla (undantagslöst, såväl damer som herrar) var förvånade över den viljelösa insatsen mot ryssarna. Jag tycker också det var viljelöst, men var inte lika förvånad.

Tyvärr saknas det optimism och ungdomlig entusiasm på många platser i dagens landslag. Vi har fått för många spelare som bara alibispringer (jagar efter bollen men tror inte egentligen att de skall få tag i den, alternativt vill inte ha den).
Jag har skrivit det innan, men det måste upprepas; med bara Zlatan och Henke som anfallsspelare kan vi inte vinna några matcher på toppnivå. (Matchen mot Grekland var en fruktansvärt dålig match, första timman hände i princip ingenting).

EMs stora gåta för mig är: "Var tog Tobias Linderoth vägen i diskussionen?" Helt plötsligt är Daniel Andersson allas vän, det han presterat på plan godkänns av alla och han ifrågasätts över huvud taget inte alls! Men, sanningen är ju den att Daniel Andersson mäts efter en annan måttstock än övriga spelare - han jämförs bara med sig själv. Jag kan (motvilligt) erkänna att han efter den måttstocken har gjort bra ifrån sig i de tre gruppmatcherna, men det är flera klasser upp till en heltänd Tobias Linderoth vad det gäller kraft, fighteregenskaper och vinnarvilja. De ingredienser som fattades i gruppmatcherna!

Kollegan på inre mittfältet, Anders Svensson, har alltid tillhört en av mina favoritspelare - men då för sina offensiva kvaliteter. Som defensivspelare är inte Anders Svensson en av de större, även om han har kvitterat ut höga betyg i många av sina senaste landskamper. Men, i takt med att hans defensiv förbättrats har hans offensiv försämrats dubbelt. Det innebär att med nuvarande Anders Svensson som presterar ett hyggligt defensivt försvarsarbete har vi fått en totalt impotent Anders Svensson framåt. Jag såg inga "Argentina-frisparkar" eller helikopterfinter, inga vassa skott eller genialiska instick. Jag såg bara en-på-häl-springande Anders Svensson jaga spanjorer och ryssar, tveksamt understödd av Daniel Andersson och en ständigt felplacerad Elmander!

Elmander är ännu en lagerbäcksk EM-gåta. Vad har fått den så normalt försiktige Lagerbäck att chansa med den som yttermittfältare helt orutinerade Elmander från start mot såväl spanjorer som ryssar? Är det den lagerbäckska turordningen som är helt överordnad?

(Låter det så här vid uttagningen?
-Hmm, Chippen skadad, vem ska vi sätta in?
-Sebastian Larsson förståss, han har ju gjort två bra landskamper från start inför EM på den platsen! Han är spelsugen, i bra form och har stort självförtroende nu - och han trivs bra med Stoor!
-Sebastian, neeej, det går inte, det är några före i turordningen! Elmander står på tur. Det är han som skall in!
-Men han kan/vill inte spela yttermittfältare!
-Jodå, han är nöjd om han får vara med - och jag kan ge honom instruktioner under matchen var han skall vara - och så får han läsa på lite extra i pärmen!)

Sverige har, vid ännu ett mästerskap, uppmärksammats för sitt förutsägbara spel (förra VM njöt Beenhakker efter matchen mot Trinidad/Tobago, i år njöt Hiddink efter ryssmatchen) och hur defensivt de spelar.
Med en dåres envishet upprepar jag vad jag tidigare skrivit (och som jag kommer att utveckla ytterligare framöver): För att vinna måste man våga. Den som inte vågar, vinner inte!

I kvällens match är det inte tal om att våga, det gör både Holland och Ryssland. Ikväll gäller det vem som vågar mest - och vågar bäst. Jag tror inte att Hiddink kommer att spela lika bekymmerslöst som mot Spanien, men han blir ändå tvungen att chansa mot ett på papperet överlägset Holland. Ett Holland som har alla fördelarna (många spelare vilade förra matchen, en dags extra vila för alla) mot ett Ryssland som har två särskilt starka kort: Arshavin på plan och Guus Hiddink vid sidan av. Sevärt!

fredag 20 juni 2008

Tyskarna till semifinal - f f g sedan 1996

Portugal misslyckades med det väsentliga, stoppa tyskarna på de fasta situationerna. Resultatet blev två nickmål; ett av Klose och ett av Ballack (som föregicks av en klar knuff i ryggen på den olycklige Ferreira, men det missade vår svenske domare Fröjdfelt - där rök finalmatchen?), båda efter frispark av Schweinsteiger. Det var också han som gjorde tyskarnas första mål efter ett mycket fint upplopp på vänsterkanten av Podolski (väggspel med Lahm och Ballack). Bastian Schweinsteiger hade således en särdeles lyckosam dag och revanscherade sig för sin utvisning mot kroaterna.
Portugal gjorde två mål, hade chans på ytterligare några men utgjorde aldrig något allvarligt hot mot den tyska lagmaskinen. Ronaldo var blek och syntes inte så mycket. Deco hade mycket att bestyra och gjorde det bra. Bosingwa var en upplevelse på kanten, han sprang till och med ifrån Lahm vid några tillfällen. Tyvärr var inte inläggen alltid av högsta kvalitet.

De stora problemen för portugiserna var emellertid inte framåt utan bakåt - det var alldeles för lätt för tyskarna att skapa målchanser. Såväl Klose, Schweinsteiger och Ballack som Podolski hade flera chanser och manövrerade sig förhållandevis lätt i läge. Och, som sagt, i huvudspelet var tyskarna helt överlägsna, såväl framåt som bakåt.

Därmed var Portugal utslaget ur EM, men tyskarna är kvar och får förmodligen möta Kroatien i semifinalen. Ett Kroatien som behändigt skall klara av turkarna ikväll. Turkiet är klassen sämre än Kroatien - det gäller bara för kroaterna att hålla nerverna i styr för turkiska provokationer.

Och Sverige, hur skall det gå nu efter ännu ett svagt slutspel? Var vi dåliga, eller har vi för stora krav? Skall vi vara förbannat stolta istället för att vi har lyckats kvalificera oss till slutspel i både VM och EM de senaste fem gångerna?
Jag tycker att det hade varit intressant med en öppen diskussion om vad Sverige bör satsa på den närmaste tioårsperioden då det gäller seniorfotbollen. Skall vi nå framgångar måste vi ha en gemensam målsättning som alla ställer upp bakom och då måste också de resurser skapas som behövs för att lyckas. Har vi tillräckligt med pengar för det?

Jag tror inte att den situation vi har idag för svensk seniorfotboll gör vårt landslag bättre på sikt. Jag tror att vår inställning måste ändras på en hel del punkter. Bland annat en seriösare inställning bland ungdomarna i elitlagen, som står nära en A-lagsplats. Vill du bli något måste du träna extra mycket. Kanske en central ungdomsakademi vore något?
Det måste vara attraktivare att spela i Sverige än i Danmark eller Norge - en pengafråga! Vi måste också vara beredda att möta hotet från öst när den ryska ligan växer i kvalitet och omfång - en ny marknad för svenska spelare (å andra sidan är det väl bara Zlatan som gör svenska spelare attraktiva för tillfället?)
Vi måste få en landslagsledning som kan entusiasmera spelarna till det lilla extra, att gå genom eld och vatten för det svenska landslaget. I dagsläget verkar det som om landslagstruppen och Lagerbäck har svårt att tända till inför uppgifterna!
Det finns mer att diskutera. Jag återkommer i ärendet!

torsdag 19 juni 2008

Lagerbäcks framgångar definitivt slut ...

Ja, Sverige fick stryk, rejält med stryk. Fysiskt och psykiskt överkörda av ett Ryssland som var bättre i allt. Det borde vara slutet för Lagerbäck som förbundskapten, men med den svenska trygghetsmodellen är risken stor att Lagerbäck fortsätter med sin försiktighetsmodell i landslaget ytterligare några år. Vi bör lära av tidigare misstag där vi låtit förbundskaptenerna ("Åby" och Tommy Svensson) vara kvar ett år för länge. Det är förståeligt att Lagerbäck litar till sina "gamla spelare" och alltid väljer den mest rutinerade spelaren i en valsituation. Hade exempelvis Fredrik Stoor fått chansen om inte Nicklas Alexandersson blivit skadad? (Jag läste i en intervju efter Stoors match mot Spanien, att Lagerbäck var "imponerad av Stoor som spelat så moget trots sina få A-landskamper").

Som alla såg var Sverige underlägsna i allt. Jag vill särskilt betona två saker; trögheten hos vårt mittbackspar och den avsaknade offensivlusten hos vårt mittfält.
Jag anser inte att Olof Mellberg är en gigant i försvarsspelet. Han chansar för mycket och har svårt att förutse vad som kommer att hända. Samspelet mellan honom och Petter Hansson fungerar fortfarande dåligt. Vem skall göra vad? Mellbergs uppspel är världsberömda - och det är inte för att dom är bra. Jag saknade faktiskt gamle Teddy Lucic enormt i det svenska mittförsvaret. Jag anser att Mikael Nilsson var OK som vänsterback och Fredrik Stoor bra som högerback, när man tänker på det minimala understöd de fick.

Tyvärr saknar vårt svenska mittfält offensivlusta (frånsett Ljungberg som i enstaka stunder är tillbaka i sitt gamla spel - full fart framåt). Anders Svenssons och Daniel Anderssons sammanlagda prestationer framåt under tre matcher i EM har varit minimala. Deras prestationer bakåt var något bättre, men det var inte många dueller som de vann mot ryssarna.

Naturligtvis är det lätt att vara efterklok (brukar man säga, men är det egentligen det?) men för min egen del var jag väldigt tveksam till satsningen på Elmander som yttermittfältare. Det du tror dig tjäna offensivt förlorar du flerfalt i defensiven - även om Elmander var stark i duellerna. Hans passningsspel lämnar mycket övrigt att önska och när han får påbörja löpningarna från eget straffområde är det fullt förståeligt att genombrottskraften är försvagad när han kommer fram till det ryska straffområdet.
Varför inte Lagerbäck satsade på Sebastian Larsson när "Chippen" skadades är för mig en av de stora gåtorna i Sveriges EM-slutspel.

En annan av de stora gåtorna är varför Lagerbäck satsar på Daniel Andersson i alla tre matcherna (eller är det Roland Anderssons idé ?). Varför var Tobias Linderoth med i truppen? Normalt är han flera klasser bättre än Daniel, det talades innan EM om Linderoth som Sveriges viktigaste spelare. Nu är han helt bortglömd! Varför?

Man kan även kritisera Zlatan och Henke, men det är mycket begärt att två spelare skall kunna åstadkomma underverk i varje match mot högkvalificerat motstånd. Så länge inte Sverige anpassar sitt spel till Zlatan blir också utdelningen därefter. Zlatan skall ha passningarna på fötterna, inga luftpastejer, och sedan få understöd och passningsalternativ. Zlatan är en duktig passningsspelare!

Sverige befäste med kraft sitt internationella rykte som tråkigt och snålspelande och den stora frågan är vad som kommer att hända nu. Om Sverige kör vidare med Lagerbäckmodellen (som har tagit oss till fem mästerskap i sträck - tack för det!) tror jag att utvecklingen inte blir positiv. Jag vill ha en förbundskapten med större ambitioner, någon som på fullaste allvar säger att Sverige skall bli bäst i världen - och som själv tror på det! Finns den personen - och var sitter han inlåst i så fall?

Jag tror att vi med rätt inställning kan bli bättre, mycket bättre - men att vi då måste ge tydliga signaler till "den nya generationen" om vad som krävs. Jämför med handbollen som lyckades slå sig fram till en världsledande position genom en förändrad inställning (Ragge Carlsson och Bengan Johansson). OK, det är oerhört mycket svårare i fotboll, men det går.

Vad som framförallt behövs är en förbundskapten som har den nya generationens förtroende och som inte blint litar till sina gamla favoriter. OM Lagerbäck fortsätter kommer risken vara överhängande att generationsväxlingen fördröjs ytterligare och att de nya spelarnas (ex.vis Sebastian Larsson, Marcus Berg) genombrott dröjer.

Det är många viktiga frågor att diskutera igenom för att bestämma Sveriges fortsatta utveckling i fotbollsvärlden. I detta EM befäste Lagerbäck med all sin kraft sitt rykte om att inte våga chansa. I ryssmatchen, där inget fungerade, åstadkom han två byten. I 56:e minuten kom Källström in istället för Daniel Andersson (varför inte Sebastian Larsson och upp med Elmander istället?) och i 79:e minuten kom Marcus Allbäck in istället för Mikael Nilsson (!). För mig verkade Lagerbäck/Andersson lika handlingsförlamade som hela det svenska spelet. Men, det kan väl inte ha varit en överraskning att man skulle möta ett Ryssland som skulle kriga allt vad de orkade för att gå vidare. Det var inte ett passivt Grekland man skulle möta.
Tyvärr, slutomdömet om Sverige blir, som i så många tidigare slutspel: om vi inte vågar, så vinner vi inte.

I den andra gruppspelsmatchen vann Spanien B över Grekland med 2-1 och får därmed möta Italien i en spännande kvartsfinalmatch på söndag.
Ryssarna möter Holland på lörda´n - kan det lämnas garanti på att det blir en offensiv tillställning? Det blir första gången Guus Hiddink ställs mot sina landsmän i en landskamp - en intressant taktisk utmaning. Vad kan Ryssland göra för att störa holländarna? Är anfall bästa försvar?

Fortsättningen av EM blir väldigt intressant, men tyvärr saknas Sverige denna gång.
Hur blir det 2010 i Sydafrika???

onsdag 18 juni 2008

Frankrike försvann

Den med stor spänning emotsedda slutmatchen i dödens grupp mellan Frankrike och Italien slutade innan den hade börjat. Frankrike blev det lag som drabbades, dels genom en tidig skada på spelmotorn Ribery (i tionde minuten), dels genom frilägesutvisningen på Abidal (efter 24 min).

Efter att Pirlo säkert satte 1-0 var matchen mer eller mindre över, Frankrike lyckades inte skapa några riktiga farligheter. Henry förvånansvärt blek, den enda gången han märktes var när han styrde in De Rossis frispark till 2-0 för Italien i andra halvlek. Nya stjärnan Benzema försökte men hade ingen lycka med skotten. Ett skott var bra, men då visade Buffon varför han rankas som världens bäste målvakt.

En förväntad stormatch som blev medelmåttig. Återigen misslyckades Frankrike totalt i ett slutspel (sist i gruppen) - är det de franska nerverna som spökar. Det verkar som om Frankrike saknar en eldare på plan framförallt - en Didier Dechamps som kan mana på laget i motgång.

Italien lyckades ta sig vidare, tack vare att Holland B slog Rumänien med 2-0. För Italien, utan Pirlo och Gatuzzo, väntar nu Spanien i kvartsfinalen. Vad som helst kan hända.

tisdag 17 juni 2008

Storebror störst

Österrike-Tyskland blev inte den nervkittlare som många hade hoppats (de österrikiska fansen?) - därtill var Tyskland för säkra och Österrike för dåliga.Första tjugo minuterna försökte Österrike, men de lyckades inte komma till några vassa avslut. Sistabollen, inlägget eller insticket, höll alltför dålig klass och när en genialisk passning letade sig fram så var mottagningen, den så viktiga första touchen, för dålig (Hoffer).

Men det dröjde ända till en bit in i andra halvlek innan Ballack definitivt sänkte Österrikes hopp med en kraftfull frispark, rakt upp i krysset. Bestämt.
Därfter var matchen över - tyskarna lät sig inte störas och sista halvtimman bjöd inte på någon österrikisk anstormning. Det verkade som om krafterna (viljan/tron) inte räckte till.
Mest energi visade förbundskaptenen Hickersberger som lyckades bli uppvisad på läktaren tillsammans med tyske kollegan Löw. En unik händelse. Hickersberger hade behövts på bänken för att ge österrikarna modet att utmana.

När sedan Kroatien med sitt B-lag besegrade Polen med 1-0 innebar det att Kroatien vann gruppen före Tyskland, vilket ger följande kvartsfinaler på övre halvan: Portugal - Tyskland och Kroatien - Turkiet.

Om trenden att ställa upp med sitt B-lag även gäller i kvällens match Holland-Rumänien, kan en eventuell Rumänienvinst ge spännande perspektiv. Då kan både Italien och Frankrike missa avancemang till kvartsfinalen - och Sverige möter Holland!?

Ett intressant EM fortsätter ...

måndag 16 juni 2008

Turkisk peppar är stark!

Det som jag inte trodde skulle hända, hände. Turkarna lyckades återigen vända på ett underläge. Var de hämtar sin mentala styrka vet jag inte, men det verkar som om de mot slutet av matcherna helt plötsligt får för sig: Nu skall vi vända på detta och vinna! Och så gör dom det också - på något mirakulöst sätt.

Jag satt och tittade på matchen och la särskilt märke till två spelare, dels den mycket säkre tjeckiske målvakten Peter Cech, dels den ihärdigt arbetande turken Nihat Kahveci. Att Cech skulle missa ett så enkelt inlägg, helt ostörd, fanns inte i min fotbollsfantasi - däremot var det självklart att Nihat skulle vara på plats och snabbt raka in bollen.
Sen undrar jag hur mycket mittbacken Servet Cetin tål. Redan i förhandsinfon inför EM sas det att han var skadad och gick på smärtstillande. I såväl matchen mot Portugal som Schweiz fick han åtskilligt med stryk, så även denna gång. Men det verkar inte finnas något som kan få honom att ge upp. Även offensivt är han stark, han var bara hårsmånen från att nicka in kvitteringen. En av de stora profilerna i EM-turneringen. Inte riktigt rumsren, men en härlig kämpe.

Härliga kämpar var alla turkarna och det var mycket överraskande att se tjeckerna rasa ihop sista halvtimman. De kunde inte stoppa turkarnas framfart, särskilt på kanterna tog turkarna sig lätt fram,och pressen mot tjeckiska målet ökade hela tiden (efter att tjeckerna missat chansen att avgöra matchen - stolpträff istället för 3-0).
En mycket underhållande match och mötet Kroatien - Turkiet kan bli något väldigt speciellt på många plan. Den matchen vill jag inte missa.

Den andra matchen i gruppen; Schweiz-Portugal, gällde inget och Portugals B-lag fick se sig besegrade med 2-0. Det var Hakan Yakin som hann med mycket i Schweiz i andra halvlek; varnad, tvåmålsskytt (varav ett på straff) och utbytt (i 86:e minuten). Jag såg inte matchen, men resultatet var ingen större överaskning, Portugal vilade ALLA sina stjärnor.

EM rullar vidare och jag tycker att det hittills har varit väldigt underhållande och då återstår de traditionella höjdpunkterna; utslgsmatcherna från kvartsfinal och framåt. Att förlorarnas final, matchen om tredjepriset, är slopad är inget som jag sörjer. Det brukar undantagslöst vara rätt avslagna tillställningar där laget med bäst motivation vinner. Exempelvis 1994 då Sverige mötte ett omotiverat Bulgarien (den ende bulgar som var motiverad var Stoichkov som jagade skytteligatiteln).

Det ser ut att bli fyra intressanta kvartsfinaler och jag hoppas innerligt (och tror) att Sverige kommer att vara ett av de åtta lagen som kvalificerar sig. För övrigt tycker jag att EM är precis lagom stort som det är nu och hoppas att det behåller denna storleken - en eventuell utökning skulle inte höja kvalitén.

söndag 15 juni 2008

En ryslig match väntar

Sitter efter midnatt och försöker smälta intrycken från kvällens båda matcher i Sverigegruppen. Det blev så som jag hade befarat, men trott att vi skulle kunna undvika. En direkt avgörande match mot ryssarna på onsdag. Mot ett Ryssland fullt av självförtroende och med sin stjärna Arshavin tillbaka (förmodligen mer spelsugen än någonsin) ställs ett märkligt sargat Sverige, vars spel rasade ihop totalt utan Zlatan på plan i andra halvlek.
Jag gillade inte uttagningen av Elmander som höger mittfältare, men jag kan förstå tanken med den. Stoor spelade tack och lov mycket rutinerat på sin backplats men jag tror att han och Sebastian Larsson trivs bättre ihop.
Sedan är jag fortfarande tveksam till Mellbergs storhet. Han är fysiskt stark, men hans spelintelligens räcker inte till. Det är inte särskilt smart att nicka halvhårt rätt tillbaka i skottsektorn till anfallande spanjorer. Det andra spanska målet är återigen dåligt samspel med Petter Hansson. Jag tycker inte att dom kompletterar varandra bra.
Men, även om vi hade klarat av den spanska anstormningen och hållit oavgjort så hade det blivit en ryslig match på onsdag. Vinner ryssarna går dom vidare, antingen Sverige har tre eller fyra poäng.
Ytterligare en fundering är vad Anders Svenssons offensiv har tagit vägen? Hans alltmer ökade defensiva ansvarstagande har gjort hans offensiva spel lidande och under de första två matcherna är det inte många avgörande passningar han kommit åt att slå. Den minnesgode minns att just Anders Svenssons offensiva passningsspel var ett av blågults vassaste anfallsvapen tidigare. Nu är det i stort sett helt försvunnet. Jobbet som städgumma framför mittbackarna tar all tid!
Zlatans mål var magnifikt - vilken styrka. Han behandlade Ramos, en av världens absolut bästa försvarare, som en pojklagsspelare när han höll undan honom från bollen. Men, om vi får med Zlatan mer i spelet händer det också mer framåt. Zlatan skall ha passningar efter marken, inte höga luftpastejer, för att komma till sin rätt. Lägg märke även till Zlatans geniala framspelningar. Han är den framspelare som Ljungberg behöver och en offensiv kraftsamling med Zlatan, Henke, Ljungberg och Svensson skulle vara mycket intressant att se. Där finns det uppfinningsrikedom och fotbollsfantasi till ett helt lag.
Tråkigt var det dock att se Markus Rosenbergs totala misslyckande. Om inte Lagerbäck varit så svenskt snäll kunde Markus mycket väl blivit utbytt mot Allbäck efter 25 minuter (som Hiddink gjorde i första ryssmatchen med Bystrov, in i halvlek, ut i 70:e minuten). Det enda han utmärkte sig med var sina dåliga filmningar som förargade den holländske domaren så mycket att Markus inte ens fick frisparken han faktiskt skulle haft innan det spanska kontringsmålet på övertid. Var verkligen Markus helt frisk??
Laguttagningen på onsdag blir väldigt intressant - hur kommer Lagerbäck att hantera våra halvskadade spelare? Dags för Linderoth? Ett drömläge för spekulationer i sportbilagorna tre dagar framöver.
Ryssarna då - hur bra är de? De var mycket bättre mot grekerna än i öppningsmatchen mot Spanien, risken finns att de är ytterligare förbättrade på onsdag. Jag tror att vi kommer att möta ett väldigt offensivt, stenhårt arbetande lag och det krävs mycket av Sverige för att ta poäng mot ryssarna (oavgjort räcker!)

Några kommentarer till andra omgångens matcher i dödens grupp; Italien-Rumänien och Holland-Frankrike har jag inte - ännu. Jag har spelat in matcherna, men inte hunnit se dem. Det är mycke´nu.

fredag 13 juni 2008

Allt är som vanligt - nästan

Återigen två matcher på programmet, återigen två matcher med olika karaktär, återigen besannades gamla sanningar - nästan.

Kvällens första match var första - men inte sista - ödesmatchen i grupp B. Österrike - Polen var en match mellan två förlorare - ännu en förlust skulle betyda farväl till turneringen för denna gång. Jag trodde mycket på Polen innan matchen, tyckte att de visade upp en genomtänkt fotboll bitvis mot tyskarna. Mot ett mediokert Österrike skulle de säkert skapa många målchanser och ta en stabil seger - trodde jag.
Det blev tvärtom. Ett inspirerat Österrike kom fram förvånansvärt lätt i första halvlek och skapade många chanser - endast en storspelande Boruc räddade polackerna från ett flermålsunderläge. Istället var Polen uppe i en enstaka kontring och fick ett klart offsidemål godkänt och en orättvis 1-0-ledning i halvlek.
Till andra halvlek hade Beenhakker bytt ut orosmomentet i backlinjen, Jop, mot Golanski och det innebar en helt annan stabilitet i det polska spelet. Österrikes anfallslusta mattades efter hand och mot slutet av matchen verkade österrikarna håglösa. De hade förgäves stångat sina pannor blodiga mot den polska backlinjen - och det som tog sig förbi hade Boruc säkert tagit hand om.
Men, på övertid, fick österrikarna en straff av den tveksamme engelske domaren Webb. Tröjdragning av Lewandowski på unge, lovande Prödl som var med i jätteklungan i det polska straffområdet. Korrekt i och för sig, men det stora flertalet tröjdragningar inom straffområdet brukar domarna blunda för. Straffen satte veteranen Ivica Vastic mycket säkert i Borucs högra hörn - Boruc gick till vänster. Kuriosa: Vastic blev därmed EM:s äldste målskytt gnom tiderna i ett slutspel (38 år).
Sammantaget en match där domaren fick huvudrollen genom att dels godkänna Polens offsidemål, dels ge Österrike en tveksam straff. Försöker domarna medvetet (eller omedvetet) skipa någon slags rättvisa?

Kvällens andra match bjöd på spel på en mycket högre nivå, där särskilt Kroatien imponerade genom ett mycket effektivt försvarsspel med hög press. Som vanligt är jag kluven då det gäller Kroatien. Ibland briljanta, ibland destruktiva och osportsliga. Så var det i denna matchen också, men kunnandet finns där och det är ett lag som styrs mycket av känslor.
Högermittfältaren Darijo Srna var briljant denna kväll, trots att han var nere för räkning två gånger. Men det kroatiska "läkarteamet" fick fart på honom genom någon slags mirakelkylspray - rikligt sprayande, röken låg tät och ur röken steg Srna upp både en och två gånger. Han hade mycket att bestyra med både frisparkar och hörnor matchen igenom och gav bra understöd till den ständigt jagande Olic. Det var också Srna och Olic som gjorde Kroatiens båda mål innan Lukas Podolski gjorde tyskarnas enda tio minuter före full tid. Detta efter ett av Philip Lahms otaliga inlägg från vänsterkanten, dit han flyttats i andra halvleken.
Men det kändes aldrig som tyskarna var nära att kvittera, därtill spelade kroaterna alltför skickligt spelförstörande. Särskilt supertekniske mitfältaren Luka Modric utmärkte sig under de sista tio minuterna med ett uppoffrande, irriterande, provocerande spel. Att tyskarnas inhoppare Bastian Schweinsteiger tappade fattningen och blev utvisad för en onödig knuff på Leko i slutminuten förvånar inte. Kroaterna är mästare på att fördröja spelet och irritera motståndaren. En mardrömsmotståndare för vilket lag som helst.
Jag glömmer aldrig nuvarande förbundskaptenen Slaven Bilics osportsliga uppträdande i semifinalen i VM 1998 då han filmade till sig en utvisning på den franske lagkaptenen Blanc, så att denne missade finalen.
Någon har sagt att det mest cyniska laget vinner, och då ligger Kroatien bra till.

Den överraskande tyska förlusten och Österrikes "gratisstraff" i slutminuten innebär att i den avslutande matchen Österrike - Tyskland har Österrike chansen att slå ut storebror Tyskland. Den möjligheten borde i varje fall ge dem tändvätska så det räcker och blir över.

Vad Kroatien hittar på i sin match mot Polen tål att tänka på. Polen har en teoretisk chans att gå vidare om de vinner och samtidigt Österrike vinner. Kanske Kroatien vilar många spelare och gör vad de kan för att slippa möta Tyskland i en eventuell semifinal??
En högtidsstund för konspirationsteoretikerna, eller hur?

onsdag 11 juni 2008

Fotbollsprofessorn slog till

Kvällens båda matcher i grupp A var mycket underhållande. Tjeckien-Portugal bjöd på offensiv och initiativrik fotboll, Schweiz-Turkiet maximal dramatik på vattensjuk plan.

Första matchen bjöd på energisk, offensiv och positiv fotboll från första stund, särskilt från Tjeckiens sida. De startade med Milan Baros ensam på topp, men han fick mycket bra understöd av ett offensivt mittfält med Plasil som den store dirigenten. Baros var nästan tillbaka i samma form som förra EM, men saknade skärpan framför mål.
Skärpan framför mål hade Portugal, särskilt i slutet av matchen. Ronaldos 2-1 kom efter ett mästerligt sidledspass från Deco och vid 3-1 spelade en ensam, kontrande Ronaldo fram Quaresma så att denne enkelt kunde rulla in bollen.

Den andra matchen, Schweiz-Turkiet, hade helt annan karaktär - här gällde det att vinna för att ha chans i fortsättningen. Det fanns inte utrymme för något gnetspel, båda lagen ville verkligen vinna och det gjorde Turkiet till slut,efter mål i andra förlängningsminuten. Efter en första halvlek, där spelet förstördes av ett skyfall som startade efter tio minuter och höll på en bra bit in i andra halvlek, såg allt upplagt ut för Schweiz. Stabilt spel, anpassat till den vattensjuka planen, ledning med 1-0 och på god väg att ta hem en nödvändig seger.
Men i pausen slog han till, den turkiske fotbollsprofessorn Fatih Terim. Två byten och klara direktiv om hur fotboll skall spelas på en genomblöt plan innebar att matchbilden förändrades helt. Schweizarna tappade greppet om matchen och turkarna kunde kvittera i den 57:e minuten och till slut avgöra, efter mycket dramatik i bägge riktningarna.

Nu, efter två omgångar i gruppen, stiger siffertolkarna in i handlingen. Det är nu det är dags att plocka fram alla tänkbara kombinationer, gissa och fundera, ta hjälp av gammal statistik och föra fram egna djärva teorier. Men, för ovanlighetens skull är det enkelt denna gången. Portugal är klara för kvartsfinal, Schweiz är redan utslagna och Turkiet och Tjeckien möts i en helt avgörande match om vem som skall följa med Portugal till kvartsfinalerna.

Vad hände?

Fortfarande, många timmar efter slutsignalen i Sverigematchen, känner jag mig lite förvirrad. Och efter att ha läst vad tidningarnas experter tycker så blir jag ännu mer förvirrad.
Visst skall man vara nöjd med Sveriges seger och visst var Zlatans mål vackert,men vad sysslade Grekland med - och var egentligen Sverige så bra som det skrivs? Man kan också fråga sig vad Ryssland sysslade med i matchen mot Spanien?

Två frågor, men inga givna svar. Kvällens första match, Spanien - Ryssland 4-1, som kunde varit ännu fler mål för Spanien, var en uppvisning i bekymmerslöst försvarsspel från Rysslands sida till en grad som sällan ses på internationell nivå i en mästerskapsturnering. Jag förstod inget av Guus Hiddinks taktiska rävspel, såvida inte han mörkade helt och bara ville förvirra Grekland och Sverige. Kanske var hans tanke att Spanien var för svåra för ryssarna i vilket fall som helst och att all kraft istället skall koncentreras till de två avslutande matcherna. Det är den enda logiska? förklaringen jag kan åstadkomma på den ryska självmordstaktiken.
För Spaniens del var det naturligtvis härligt att få tillgång till så stora, tomma ytor att utöva sitt passningsspel på. Dessutom fick anfallsspelet en ny dimension med två spetsar - något som emellertid den gamle Aragones inte kände för att fortsätta med matchen ut.
Naturligtvis hade matchen fått ett annat förlopp om Ryssland hade fått mål istället för stolpskott i första halövlek, men på något vis kändes ryssarnas inställning till matchen märkvärdigt bekymmerslös, även när baklängesmålen började ramla in. Om man hade varit rysk supporter hade gårdagens match varit en synnerligen svårsmält upplevelse, men det återstår två matcher och mycket kan fortfarande hända i gruppen! Och en rysk supporter slutar aldrig att hoppas så länge det finns en teoretisk möjlighet till framgång!

Mycket hände det inte i den andra matchen, Sverige - Grekland 2-0, i varje fall inte den första timman. Efterhand dominerade Sverige matchbilden mer och mer, men kanske var vi bara någon decimeter från en "katastrof"? För vad hade hänt om Petter Hanssons nick hade gått in i eget mål - hade Sverige kunnat kvittera då? Jag tvivlar!
Så som matchen gestaltade sig blev det (fram till Zlatans mål) ett veritabelt sömnpiller där bägge lagen spelade på säkerhet, men inte klarade av det. Å andra sidan klarade inte motståndaren av att utnyttja de misstag som gjordes heller! Tempot var väldigt lågt, vilket vårt allsvenska mittfältspar Andersson och Svensson skall vara tacksamma för.
Så länge de svenska uppspelen håller så låg kvalité (mest långa, höga bollar) och så länge understödet är så svagt så är det en tung börda för Zlatan och hans mentor Henrik Larsson att bära - att göra mål för Sverige. Men de visade emellanåt vad de kan uträtta tillsammans och målet var mästerligt.
Att sedan Henke svarade för förspelet till även det andra målet inger respekt för hans geniala fotbollstänkande. Än större respekt ger det att han var den som sprang näst mest i det svenska laget - och han springer inte i onödan!

Tiotusenkronorsfrågan är: "Vad händer i fortsättningen i gruppen?"
Blir det fortsatt taktiskt rävspel på högsta nivå, särskilt i matchen Grekland-Ryssland, och kommer Lagerbäcks lag kunna stoppa Spaniens passningsekvilibrister ännu en gång? Svaren ges delvis på lördag!

tisdag 10 juni 2008

Van Bastens gesällprov

Imponerande var det att se van Bastens lagbygge spela ut för fullt ikväll. Offensivlusta som tog kraften från Italien. Van Bronckhorst visade vägen hela matchen igenom - har han gjort en bättre match någonsin? Holländarna visade på ett mycket effektivt sätt hur viktigt det är att springa, att fylla på framåt inte med en eller två utan med tre, fyra och fem spelare. Mycket inspirerande - vilka klarar av att ta efter?
Undrar vad vår domare Peter Fröjdfelt får för kritik i de italienska tidningarna? Att godkänna första målet - helt korrekt - var starkt och att han tillät såpass tufft spel och inte blåste sönder matchen bidrog till att det blev en så underhållande match som det verkligen var. En match att minnas!
Har definitivt tröttnat på TV4 och deras bevakning av EM - att låta Magnus Hedman husera som ensam expert är för dåligt. Säkerligen gör han så gott han kan, men han är inte bättre som expert än som målvakt. Jag har två kvällar istället med behållning sett på norsk TV2 och deras bevakning av fotbolls-EM. Ett flertal experter samlade och en kunnig programledare - som dessutom har respekt för fotbollen. Något för Ola Wernström att lära av.
Frankrike - Rumänien var den andra matchen i "dödens grupp". Skall man döma efter vad som visades upp där är både Frankrike och Rumänien dödsdömda mot Holland - och även mot ett revanschsuget Italien. Förvånande att Frankrike gjorde så lite för att försöka vinna. Man kan inte vara så försiktiga som fransmännen var, då blir det inga mål framåt (och alla matcher slutar 0-0). Med den taktiken går man inte vidare från gruppspelet!

måndag 9 juni 2008

Kan Polen överraska?

Efter söndagens två EM-matcher ser Tyskland ut som en favorit till EM-titeln, Polen som ett lag som kan överraska och gå vidare från gruppen, Kroatien som cyniska och nonchalanta men väldigt kapabla när dom vill och Österrike ett lag som kämpar ärligt men inte räcker till.
Kvällens första match; Österrike-Kroatien, chockstartade med en straff till Kroatien efter bara fyra minuter - kallt inprickad av nya stjärnan Luka Modric. Efter en halvtimma slog Kroatien av på takten och lät österrikarna komma in i matchen. Till slut var det österikarna som dominerade tillställningen och de var väl värda ett oavgjort resultat, men de lyckades inte få in bollen. Matchen blev aldrig riktigt spännande, på något vis kändes Kroatien som det bättre laget hela tiden, trots att Österrike dominerade stort i slutet av matchen.
Matchen Polen-Tyskland var mycket bra, med högt tempo och fint spel. Polackerna imponerade med väldigt fina överflyttningar, långa och precisa passningar och snabba kantspringare (nästan som Lato på 70-talet!). Det är tydligt att Leo Beenhakker noga har läst den polska fotbollshistorien och håller på att återskapa ett lag med den gamla polska specialiteten; snabba omställningar. Mot ett sämre lag än Tyskland kan de bli mycket farliga. Sista gruppspelsmatchen mellan Polen och Kroatien lär bli avgörande för vilket lag som följer tyskarna vidare. Det kan bli en mycket sevärd tillställning.

För övrigt känns upplägget på grupperna bra med en efterhand stegrad spänning:
Först grupp A där Portugal ser klart bäst ut, Tjeckien förmodligen kompletterar trots hemmanationen Schweiz kämpatakter och Turkiet verkar vika jumboplatsen.
Ungefär samma upplägg i grupp B där Tyskland ser klart bäst ut, Kroatien förmodligen kompletterar trots hemmanationen Österrikes kämpatakter, men där Polen är en rolig utmanare.
Sedan stegras det med den ovissa och oerhört intressanta grupp C där Frankrike och Italien utmanas av Holland i första hand och ett Rumänien som övertygade stort i kvalspelet. Sex högintressanta matcher att se fram emot.
Avslutningsvis så Sveriges grupp, grupp D, där Spanien är helt överlägsna (på papperet), Sverige numera räknas som en stark kandidat till att gå vidare, Ryssland fått problem med skador och avstängningar och Grekland kommer att få stora problem att försvara sin mästartitel. Otto Rehhagel gör allt för att mörka formen hos grekerna, och det lyckas han bra med. Tre spännande kvällar att se fram emot.

söndag 8 juni 2008

Dagarna är transportsträckor - EM har börjat

Dagarna är transportsträckor inför kvällens höjdpunkter - de två EM-matcherna.

Lördagens inledande matcher var inga skrällar och tiden känns avlägsen sedan man mönstrade laguppställningar med fem anfallsspelare. Kedjan bestod förr av fem man; höger- och vänsterytter, höger- och vänsterinner och center! Idag består anfallet i bästa fall av två man, oftast av en. Det skrivs mer om hur anfallaren kan/skall hjälpa till att styra försvarsspelet än om hur försvararna skall hjälpa till med anfallsspelet.

De flesta lag har ett allt folkrikare mittfält med olika variationer på diamanter, defensiva mittpar, släpande yttrar och mittfältslibero framför backlinjen.

Vad blir resultatet av allt detta defensiva tänkande?

Vad händer när det inte lämnas utrymme för enskilda initiativ framåt, för det sorglösa anfallsspelet, för den farliga dribblingen, för den egoistiske måltjuven?

I lördagskvällens första match mellan värdnationen Schweiz och Tjeckien hände verkligen inte mycket - särskilt inte i första halvlek. Målchanserna kunde räknas på ena handens tumme och det mest upphetsande var när Schweiz enda hopp framåt, Alexander Frei, olyckligt blev skadad och fick utgå.

I den andra matchen var det betydligt händelserikare tack vare ett ovanligt offensivt inriktat Portugal - två mål och tre träträffar berättar om ett anfallsglatt spel. Kan bli besvärliga motståndare i kommande VM-kval för vårt tröga försvarsspel!

En liten skönhetsfläck; mittbacken Ricardo Carvalhos osportsliga uppträdande, såväl i Chelsea som i Portugals landslag. Ful i närkamper och allmänt otrevlig. Inga större incidenter igår (bara en ful eftersläng och en avvisad framsträckt hand), men det känns som om det stora bråket alltid ligger nära när Carvalho är inblandad.

Portugal dominerade stort, trots att Ronaldo inte var så framträdande. Den lille Deco var stor i matchen och fick bra snurr på Portugals anfallsspel, bra understödd av den ännu mindre (kortare och lättare) Moutinho. Även vänsterkantens Simao hade en bra kväll. Portugal har ett mycket talangfullt lag och har alla möjligheter att gå långt även i denna turneringen (förlorade finalen mot Grekland 2004).