KAN VI FÅ EN NY NACKA?

Tiderna förändras men det är inte allt som blir till det bättre. Visst skall Lagerbäck och hans medhjälpare ha all heder av att ha tagit Sverige till de senaste slutspelen i såväl EM som VM - det är något som ingen har lyckats med tidigare.
Men, det känns ändå som något saknas i dagens landslagsfotboll. Numera finns det inte utrymme för den minsta lilla överraskning - vi har ingen "Pressens son" som kan slå igenom i en presslandskamp (Nacka 1950!) eller en Brolin som kan få chansen genom att prestera bra i allsvenskan och landskamper (Brolin 1990). Visst vore Marcus Berg värd en plats i truppen med tanke på sitt allsvenska spel och det han presterat i Holland!
Men, Lagerbäck föredrar det gamla och välkända och hamnar därmed i samma fälla som många gjort före honom - han skjuter upp petningen av spelare som tjänat honom väl tidigare. Visst är Niclas Alexandersson en gedigen fotbollsspelare, men jag tror inte att han tillför svenska landslaget så mycket i dagsläget och med dagsformen. Daniel Andersson är ännu ett exempel, han klarar inte av det internationella tempot och har inte lyckats bevisa sin storhet i någon landskamp som jag kan minnas - trots ett flertal tillfällen.
Fingertoppskänslan - att ta ut den oprövade spelaren och våga satsa på honom vid rätt tillfälle - den saknar Lagerbäck och det är därför vi heller inte kommer att få några angenäma överraskningar i sommarens EM-spel.
Risken är överhängande för en "Stenungssundsrepris" från 1990 med tre 1-2 matcher och snöplig sorti ur turneringen. Som jag tidigare skrev är vårt försvarsspel inte så starkt som tidigare och vi har tre tuffa matcher framför oss.
För att vinna måste man våga och det gör inte Lagerbäck. Hans säkerhetsspel kommer aldrig att föra Sverige till några segrar och vi har inte heller spelaren som gör något oväntat (om nu inte Zlatan är på humör och presterar i landslagströjan som omväxling).

MÅLVAKTERNA VAR BÄTTRE FÖRR

Varför har vi ingen "stormålvakt" i Sveriges landslag längre? Sedan Thomas Ravelli har Sverige saknat en stor landslagsmålvakt, en målvakt som kunde inspirera och lyfta laget och göra det där lilla extra så att vi kunde överraska och vinna även mot bättre lag.
Jag anser att Magnus Hedman-epoken förstörde den svenska målvaktstraditionen! Helt plötsligt var det permanentat en målvakt i det svenska målet som inte behövde spela A-lagsfotboll eller göra bra landskamper - han fick stå varenda tävlingsmatch ändå. Att Hedman på papperet lyckades så bra ändå berodde till 90 % på det stabila svenska försvarsspelet. Det var flera landskamper där han inte behövde göra några kvalificerade ingripanden alls.
Jag kan inte minna en landskamp sedan 1994 där den svenske målvakten storspelat och räddat det svenska resultatet (förlåt mig Andreas Isaksson - kanske det har varit någon match för din del - men inte många ...)
Och situationen nu är ju alldeles förfärlig, eller hur? Vi skickar iväg tre målvakter till EM-slutspelet, varav två utan matchrutin och den tredje med mycket matchträning men utan landslagsrutin. Hur kommer detta att sluta nu när vi inte längre har vår traditionella stabila fyrbackslinje att lita på?
Nej, för en fotbollsnostalgiker känns det lite tunt på målvaktssidan. Ge oss tillbaka konkurrensen om målvaktsposten och , det tror jag, därmed en ny stormålvakt. Hoppas att de svenska målvakterna i EM visar att jag har fel, men tyvärr tror jag att jag kommer att få rätt. Det blir det svenska försvarsspelet som kommer att bli vår akilleshäl i EM. Gruppspelet kommer att bjuda på idel obehagliga överraskningar för det svenska försvaret - och målvakten.

Fotboll för femtio år sedan

Historien upprepar sig, sägs det, men med vilka intervall det sker är svårare att veta. Men visst hade det varit angenämt om fotbollshistorien upprepar sig med femtioårsintervall och att Sverige spelar final i slutet av juni i ett stort fotbollsmästerskap, precis som för femtio år sedan.
Dag och datum stämmer, söndagen den 29 juni. För femtio år sedan var Brasilien motståndare, i VM-finalen på hemmaplan, men det kan det av självklara skäl inte bli i år.

Det är Europamästerskap som gäller och beroende på lottningen blir det något lag från grupp A eller B som vi kan få möta i finalen. Det skulle mycket väl kunna bli Europas "brassar" Portugal - ett synnerligen otippat finalpar Portugal - Sverige. Portugal är tänkbara, men inte Sverige... eller?

Det var å andra sidan inte många som trodde på Sverige för femtio år sedan heller - inte ens på hemmaplan. Men efterhand som turneringen fortskred blev det svenska spelet allt bättre och till slut var vi framme i final. En final som det finns anledning att återkomma till.

Jag skulle gärna se att man uppmärksammade Fotbolls-VM 1958 på hemmaplan lite mer, särskilt från förbundshåll. När man placerade jubileumslandskampen Brasilien - Sverige i London istället för på Råsunda var min besvikelse mycket stor. Våra fotbollshjältar från 1958 förtjänar både att hedras och uppmärksammas.

Jag pratade med Agne Simonsson häromdagen och han berättade hur stor uppmärkamheten har varit från brasilianskt håll inför femtioårsjubiléet. Redan ifjol började de komma, journalisterna från Brasilien, och i år har det varit ännu intensivare. Flera tidningar och TV-kanaler har varit och intervjuat honom och i juni kommer uppmärksamheten kring Fotbolls-VM 1958 i Sverige att vara mycket stor i Brasilien. Det är planerat flera TV-program för att påminna alla fotbollstokiga brasilianare om att det var i Sverige som Brasilien första gången blev världsmästare. Det är verkligen något som man vill fira ordentligt i Brasilien.

Jag har på eget bevåg tagit fram två stycken "jubileums-t-shirts" med anledning av finalspelet för femtio år sedan; en olivgrön brasiliansk "GOLD BRAZIL" och en indigoblå svensk "SILVER SWEDEN" - allt för att hylla de båda finallagen och deras prestationer för femtio år sedan.
På baksidan av tröjorna är det en kortfattad VM-historia: de fyra bästa lagen i varje turnering, var och när den spelades. Den perfekta "börja en diskussion"-tröjan.
Tio stycken brasilianska tröjor har skickats över till min son i Brasilien och de blev väldigt väl mottagna där. Spännande!

Det är lite av tjusningen med det nyblivna pensionärslivet - att få tid över till lite udda sysselsättningar som att ta fram t-shirts, skriva blogg, hinna läsa gamla böcker, leta i tidningsarkiv och annat som man känner för just då ...
Återkommer med mera fakta och funderingar kring FOTBOLL FRÅN FÖRR!