KAN VI FÅ EN NY NACKA?

Tiderna förändras men det är inte allt som blir till det bättre. Visst skall Lagerbäck och hans medhjälpare ha all heder av att ha tagit Sverige till de senaste slutspelen i såväl EM som VM - det är något som ingen har lyckats med tidigare.
Men, det känns ändå som något saknas i dagens landslagsfotboll. Numera finns det inte utrymme för den minsta lilla överraskning - vi har ingen "Pressens son" som kan slå igenom i en presslandskamp (Nacka 1950!) eller en Brolin som kan få chansen genom att prestera bra i allsvenskan och landskamper (Brolin 1990). Visst vore Marcus Berg värd en plats i truppen med tanke på sitt allsvenska spel och det han presterat i Holland!
Men, Lagerbäck föredrar det gamla och välkända och hamnar därmed i samma fälla som många gjort före honom - han skjuter upp petningen av spelare som tjänat honom väl tidigare. Visst är Niclas Alexandersson en gedigen fotbollsspelare, men jag tror inte att han tillför svenska landslaget så mycket i dagsläget och med dagsformen. Daniel Andersson är ännu ett exempel, han klarar inte av det internationella tempot och har inte lyckats bevisa sin storhet i någon landskamp som jag kan minnas - trots ett flertal tillfällen.
Fingertoppskänslan - att ta ut den oprövade spelaren och våga satsa på honom vid rätt tillfälle - den saknar Lagerbäck och det är därför vi heller inte kommer att få några angenäma överraskningar i sommarens EM-spel.
Risken är överhängande för en "Stenungssundsrepris" från 1990 med tre 1-2 matcher och snöplig sorti ur turneringen. Som jag tidigare skrev är vårt försvarsspel inte så starkt som tidigare och vi har tre tuffa matcher framför oss.
För att vinna måste man våga och det gör inte Lagerbäck. Hans säkerhetsspel kommer aldrig att föra Sverige till några segrar och vi har inte heller spelaren som gör något oväntat (om nu inte Zlatan är på humör och presterar i landslagströjan som omväxling).