MÅLVAKTERNA VAR BÄTTRE FÖRR

Varför har vi ingen "stormålvakt" i Sveriges landslag längre? Sedan Thomas Ravelli har Sverige saknat en stor landslagsmålvakt, en målvakt som kunde inspirera och lyfta laget och göra det där lilla extra så att vi kunde överraska och vinna även mot bättre lag.
Jag anser att Magnus Hedman-epoken förstörde den svenska målvaktstraditionen! Helt plötsligt var det permanentat en målvakt i det svenska målet som inte behövde spela A-lagsfotboll eller göra bra landskamper - han fick stå varenda tävlingsmatch ändå. Att Hedman på papperet lyckades så bra ändå berodde till 90 % på det stabila svenska försvarsspelet. Det var flera landskamper där han inte behövde göra några kvalificerade ingripanden alls.
Jag kan inte minna en landskamp sedan 1994 där den svenske målvakten storspelat och räddat det svenska resultatet (förlåt mig Andreas Isaksson - kanske det har varit någon match för din del - men inte många ...)
Och situationen nu är ju alldeles förfärlig, eller hur? Vi skickar iväg tre målvakter till EM-slutspelet, varav två utan matchrutin och den tredje med mycket matchträning men utan landslagsrutin. Hur kommer detta att sluta nu när vi inte längre har vår traditionella stabila fyrbackslinje att lita på?
Nej, för en fotbollsnostalgiker känns det lite tunt på målvaktssidan. Ge oss tillbaka konkurrensen om målvaktsposten och , det tror jag, därmed en ny stormålvakt. Hoppas att de svenska målvakterna i EM visar att jag har fel, men tyvärr tror jag att jag kommer att få rätt. Det blir det svenska försvarsspelet som kommer att bli vår akilleshäl i EM. Gruppspelet kommer att bjuda på idel obehagliga överraskningar för det svenska försvaret - och målvakten.