Efter att ha avnjutit öppningsomgångarna i årets upplaga av Champions League längtar jag. Jag längtar efter att Sverige skall ha med ett lag i Champions League (till och med Cypern är med!) så som vi hade för länge sedan - ibland. Nu är det hela 32 lag som är med i det inledande gruppspelet, men det var ändå länge sedan ett svenskt lag var med!
Vad krävs för att Sverige skall få med ett lag i Champions League? Att vi klarar kvalomgångarna är det enkla och självklara svaret. Men det svåra är att förklara varför vi inte klarar kvalomgångarna.
Jag tror att vi har för låga ambitioner, vi vågar inte spänna bågen. Våra senaste representanter var IFK Göteborg och de försökte, men räckte inte hela vägen. Efter 5-0 och 4-0 mot Murata (från San Marino) blev det respass i andra omgången mot Basel (1-1 hemma och 2-4 borta). Basel som i tredje omgången slog ut Guimares från Portugal och nu spelar i grupp B mot Shakhtar Donetsk, Sporting Lissabon och Barcelona.
Självklart räcker det inte att våga, man måste också kunna. Men om man spänner bågen, om man försöker, så ökar kunnandet. Med att spänna bågen menar jag att öka kraven på våra heltidsanställda, professionella fotbollsspelare i allsvenskan. Enda chansen att bli bättre är att träna mer, matcha hårdare och våga mera.
Det krävs med andra ord en annan inställning till sin uppgift - att spela fotboll professionellt!
Kanske att fler lag skulle ta efter Kalmars inställning - inte vara rädda för att ta sig ut i Europa, inte vara rädda för ett hårt spelprogram, inte rädda för att satsa på att vinna varje match!
Noterar i detta nu att Kalmar slog Feyenooord med 1-0 - på bortaplan. Hoppas att alla fotbollsälskare ställer upp och stöttar vårt enda hopp i Europa på Borås Arena den 2 oktober, då returen mot holländarna spelas. Fredriksskans klarar inte UEFA-kraven, så Kalmar FF får spela hemma borta. Hur tar boråsarna emot Kalmar om de strax innan (den 28 sept.) har besegrat gulliga Elfsborg i seriefinalen???
Ett är säkert - jag skall vara på plats för att se om Nanne Bergstrands grabbar klarar av att behålla initiativet. Det gäller att stå upp, tro på sitt lag och inte darra för ett namnkunnigt motstånd. Min egen erfarenhet är att man lyfter sig då man möter ett på papperet bättre lag, man vill visa att man kan, man är motiverad att ta i lite extra, att satsa lite hårdare. Men för att kunna göra det krävs det vissa egenskaper - man måste ha styrkan, tekniken, det taktiska kunnandet och framförallt viljan och modet.
torsdag 18 september 2008
torsdag 11 september 2008
Vad jag hade väntat mig
Sverige gjorde det igen, vann en måstematch på hemmaplan i kvalspelet. Denna gången var motståndet Ungern, tyvärr numera en C-nation i fotbollsvärlden (det måste kännas hemskt för de som varit med och upplevt storhetstiden på femtiotalet).
Efter en medioker första halvlek avgjorde Sverige i början av andra halvlek med två snabba mål; en nick(!) av Kim och en inbrytning-skott av Holmén. I matchens sista spark gjorde så Ungern 2-1 efter ännu en upprullning av den svenska trebackslinjen.
Vi tog tre poäng och det var nödvändigt för att vi skall vara med i toppen av grupp 1. Men, håller vårt spel mot Portugal och Danmark?
Jag blev sittande framför TV:n och följde deras uppgörelse - och blev imponerad av danskarnas inställning. De gav aldrig upp! Först fick de ett offsidemål emot sig, sedan fick de direkt efter sin sena kvittering en tveksam straff emot sig - men de reste sig mirakulöst och lyckades både kvittera och vinna matchen. En ren viljeseger, som jag ser det, och ett styrkebevis inför fortsättningen i gruppen. Det kommer att bli hårt mellan Portugal, Sverige och Danmark - och jag är inte säker på att det blir Portugal som vinner gruppen.
Jag är däremot säker på att Sverige missar slutspelet om man fortsätter med 3-5-2. Det är alldeles för stora luckor bakåt och de flesta spelare verkar vilsna i sina roller. Jag tror att Portugal får svårt att dölja sin glädje om Sverige går ut på Råsunda och spelar 3-5-2 den 11 oktober!
Vi har nu spelat tre matcher i sträck med 3-5-2; mot Frankrike, Albanien och Ungern. Det är fortfarande många spelare som är tveksamma till det, även om det bara är Olof Mellberg som offentligt uttalat sitt missnöje med det.
Mot Ungern hade återigen Zlatan stora problem att komma med i spelet, medan Henrik Larsson däremot lyckades med två assist och ett rörligt spel för övrigt. Vad beror Zlatans mindre lyckade insatser i landslaget på? Är 3-5-2 bättre för Zlatan? Det verkar inte så - hittills. Däremot anser jag att man, om Zlatan skall vara med, skall anpassa spelet efter honom. Han är ende spelaren av världsklass och kan, som bekant, när han är på rätt humör, åstadkomma underverk. Jag tror det är enda möjligheten vi har om vi skall besegra Danmark och Portugal. Sverige har varit skadedrabbat, men det hör till toppfotbollen. Endast ett litet fåtal spelare klarar en säsong utan skador.
I första halvlek var det inte mycket som fungerade och vårt mittfält behöver vara bättre än det vi haft mot Albanien och Ungern. Daniel Andersson platsar inte (sedan får Roland tycka vad han vill!) och jag är fortfarande tveksam till om Kim har tempot i kroppen. Om Linderoth och Anders Svensson är friska är de i nuläget givna, sedan finns Sebastian Larsson, Fredrik Stoor och Holmén som tänkbara kandidater, beroende på taktiken. Särskilt Sebastian Larsson och Fredrik Stoor har gjort lovande insatser när de fått chansen.
Det är en månad kvar till Portugalmatchen och jag skulle vilja se följande elva:
Anders Isaksson (har ingen konkurrens i nuläget - ett svaghetstecken?)
Fyrbackslinjen: i mitten Mellberg (trots allt) och Petter Hansson (bättre än Majstorovic), på backarna Fredrik Stoor till höger och Mikael Nilsson till vänster (i brist på bättre)
På femmannamittfältet: Sebastian Larsson och Kim på kanterna, Tobias och Anders Svensson bakom Henrik Larsson (som får en fri, sammanbindande roll - passningsmästare!)
Ensam på topp: Zlatan - till att börja med - men kan få understöd av alla utom Linderoth och mittbackarna! Det är ett lag som jag tror skulle klara av Portugals bollskicklighet och även kunna oroa framåt. Mycket beror på om Zlatan är på humör - lika troligt är kanske att han har fått ont i sitt knä igen!?
Efter en medioker första halvlek avgjorde Sverige i början av andra halvlek med två snabba mål; en nick(!) av Kim och en inbrytning-skott av Holmén. I matchens sista spark gjorde så Ungern 2-1 efter ännu en upprullning av den svenska trebackslinjen.
Vi tog tre poäng och det var nödvändigt för att vi skall vara med i toppen av grupp 1. Men, håller vårt spel mot Portugal och Danmark?
Jag blev sittande framför TV:n och följde deras uppgörelse - och blev imponerad av danskarnas inställning. De gav aldrig upp! Först fick de ett offsidemål emot sig, sedan fick de direkt efter sin sena kvittering en tveksam straff emot sig - men de reste sig mirakulöst och lyckades både kvittera och vinna matchen. En ren viljeseger, som jag ser det, och ett styrkebevis inför fortsättningen i gruppen. Det kommer att bli hårt mellan Portugal, Sverige och Danmark - och jag är inte säker på att det blir Portugal som vinner gruppen.
Jag är däremot säker på att Sverige missar slutspelet om man fortsätter med 3-5-2. Det är alldeles för stora luckor bakåt och de flesta spelare verkar vilsna i sina roller. Jag tror att Portugal får svårt att dölja sin glädje om Sverige går ut på Råsunda och spelar 3-5-2 den 11 oktober!
Vi har nu spelat tre matcher i sträck med 3-5-2; mot Frankrike, Albanien och Ungern. Det är fortfarande många spelare som är tveksamma till det, även om det bara är Olof Mellberg som offentligt uttalat sitt missnöje med det.
Mot Ungern hade återigen Zlatan stora problem att komma med i spelet, medan Henrik Larsson däremot lyckades med två assist och ett rörligt spel för övrigt. Vad beror Zlatans mindre lyckade insatser i landslaget på? Är 3-5-2 bättre för Zlatan? Det verkar inte så - hittills. Däremot anser jag att man, om Zlatan skall vara med, skall anpassa spelet efter honom. Han är ende spelaren av världsklass och kan, som bekant, när han är på rätt humör, åstadkomma underverk. Jag tror det är enda möjligheten vi har om vi skall besegra Danmark och Portugal. Sverige har varit skadedrabbat, men det hör till toppfotbollen. Endast ett litet fåtal spelare klarar en säsong utan skador.
I första halvlek var det inte mycket som fungerade och vårt mittfält behöver vara bättre än det vi haft mot Albanien och Ungern. Daniel Andersson platsar inte (sedan får Roland tycka vad han vill!) och jag är fortfarande tveksam till om Kim har tempot i kroppen. Om Linderoth och Anders Svensson är friska är de i nuläget givna, sedan finns Sebastian Larsson, Fredrik Stoor och Holmén som tänkbara kandidater, beroende på taktiken. Särskilt Sebastian Larsson och Fredrik Stoor har gjort lovande insatser när de fått chansen.
Det är en månad kvar till Portugalmatchen och jag skulle vilja se följande elva:
Anders Isaksson (har ingen konkurrens i nuläget - ett svaghetstecken?)
Fyrbackslinjen: i mitten Mellberg (trots allt) och Petter Hansson (bättre än Majstorovic), på backarna Fredrik Stoor till höger och Mikael Nilsson till vänster (i brist på bättre)
På femmannamittfältet: Sebastian Larsson och Kim på kanterna, Tobias och Anders Svensson bakom Henrik Larsson (som får en fri, sammanbindande roll - passningsmästare!)
Ensam på topp: Zlatan - till att börja med - men kan få understöd av alla utom Linderoth och mittbackarna! Det är ett lag som jag tror skulle klara av Portugals bollskicklighet och även kunna oroa framåt. Mycket beror på om Zlatan är på humör - lika troligt är kanske att han har fått ont i sitt knä igen!?
söndag 7 september 2008
Vad hade jag väntat mig?
Kommer hem klockan ett på natten till söndagen, vet inte hur det har gått i landskampen Albanien-Sverige, men har spelat in den. Bestämmer mig för att sätta mig och titta på den och undrar i efterhand: Varför?
Redan när jag såg att Sverige skulle spela 3-5-2 borde jag blivit varnad. Roland A. har lyckats övertala Lagerbäck att överge det i fem kvalspel lyckosamma 4-4-2. Nu skulle vi testa ett offensivare spelsystem, när vi inte hade spelare som passade för det. Illavarslande!
Tre tröga mittbackar längst bak och där det under matchens gång visar sig vara Olof Mellberg som kom att sköta uppspelen! En taktisk triumf (av albanerna?)
Ett femmannamittfält där Olof Wendt och Micael Nilsson skötte kanterna med tydliga direktiv att inte gå över mittlinjen, där Linderoth blev skadad direkt och stackars Sebastian Larsson, när han nu äntligen fick chansen, fick spela i en för honom helt ovan roll. Daniel fortsätter att transportera bollen på mitten i långsamt, allsvenskt tempo och "atlantångaren" Källström lyckades under hela matchen inte komma till ett ordentligt avslut i sin skräddarsydda offensiva mittfältsroll. Det går så långsamt för den ambitiöse Kim i spelet, så jag undrar vad det är som tar emot.
Längst fram Zlatan, som ensam skapar farligheter även om han är omgiven av fem albaner, och den nye lagkaptenen Henrik Larsson, som tydligen inte kan bytas ut.
Mycket gnäll, men det var nittio minuters intefotboll av ett svenskt landslag som hade fått på sig fel kostym. Den här passade inte! OK, det var en liten uppryckning i andra halvlek, men vi måste prestera mer än tre avslut mot Albanien - även om det är bortaplan.
Albanien hade inte svårt att skapa målchanser de få gånger de försökte och hittade påfallande lätt ytorna bakom våra yttermittfältare/backar. Våra innerbackar är för långsamma för att hinna ut och bryta och dessa luckor bakåt innebar ständiga problem. Det var Sveriges räddning att Albanien var helt nöjda med 0-0, varför de var det förstår jag inte.
Om det här spelet från Sveriges sida skall fortsätta, med 3-5-2, kommer vi att få mycket svårt att ta oss vidare från kvalspelet. Det är intressant att försöka fundera ut vad som ligger bakom den här, för i varje fall mig, helt oväntade övergången till 3-5-2. Internationellt är det inte många lag som spelar med en trebackslinje, i varje fall inte med framgång, och varför säkerhetstänkande Lagerbäck har gått över till denna modell förstår jag inte.
Roland Anderssons påverkan är tydlig och behovet av en ny landslagsledning blir allt tydligare för var dag som går. Statusen på den svenska klubblagsfotbollen är väldigt låg - nu börjar landslagets status också att sänkas.
Sättet Sverige spelade på igår för inte svensk landslagsfotboll framåt utan bakåt. Sverige måste anpassa sitt spel till det spelarmaterial som finns. Sluta med daltandet med Kim Källström (vad presterade han igår?), spela med Zlatan ensam på topp och ge honom rejält understöd bakifrån med tre-fyra man. Det fungerar inte med bara Henrik Larsson!
På onsdag är det dags för Ungern hemma. Om Sverige fortsätter med 3-5-2 kan det bli en obehaglig överraskning på hemmaplan - vi är sårbara bakåt och i stort sett ofarliga framåt!
Redan när jag såg att Sverige skulle spela 3-5-2 borde jag blivit varnad. Roland A. har lyckats övertala Lagerbäck att överge det i fem kvalspel lyckosamma 4-4-2. Nu skulle vi testa ett offensivare spelsystem, när vi inte hade spelare som passade för det. Illavarslande!
Tre tröga mittbackar längst bak och där det under matchens gång visar sig vara Olof Mellberg som kom att sköta uppspelen! En taktisk triumf (av albanerna?)
Ett femmannamittfält där Olof Wendt och Micael Nilsson skötte kanterna med tydliga direktiv att inte gå över mittlinjen, där Linderoth blev skadad direkt och stackars Sebastian Larsson, när han nu äntligen fick chansen, fick spela i en för honom helt ovan roll. Daniel fortsätter att transportera bollen på mitten i långsamt, allsvenskt tempo och "atlantångaren" Källström lyckades under hela matchen inte komma till ett ordentligt avslut i sin skräddarsydda offensiva mittfältsroll. Det går så långsamt för den ambitiöse Kim i spelet, så jag undrar vad det är som tar emot.
Längst fram Zlatan, som ensam skapar farligheter även om han är omgiven av fem albaner, och den nye lagkaptenen Henrik Larsson, som tydligen inte kan bytas ut.
Mycket gnäll, men det var nittio minuters intefotboll av ett svenskt landslag som hade fått på sig fel kostym. Den här passade inte! OK, det var en liten uppryckning i andra halvlek, men vi måste prestera mer än tre avslut mot Albanien - även om det är bortaplan.
Albanien hade inte svårt att skapa målchanser de få gånger de försökte och hittade påfallande lätt ytorna bakom våra yttermittfältare/backar. Våra innerbackar är för långsamma för att hinna ut och bryta och dessa luckor bakåt innebar ständiga problem. Det var Sveriges räddning att Albanien var helt nöjda med 0-0, varför de var det förstår jag inte.
Om det här spelet från Sveriges sida skall fortsätta, med 3-5-2, kommer vi att få mycket svårt att ta oss vidare från kvalspelet. Det är intressant att försöka fundera ut vad som ligger bakom den här, för i varje fall mig, helt oväntade övergången till 3-5-2. Internationellt är det inte många lag som spelar med en trebackslinje, i varje fall inte med framgång, och varför säkerhetstänkande Lagerbäck har gått över till denna modell förstår jag inte.
Roland Anderssons påverkan är tydlig och behovet av en ny landslagsledning blir allt tydligare för var dag som går. Statusen på den svenska klubblagsfotbollen är väldigt låg - nu börjar landslagets status också att sänkas.
Sättet Sverige spelade på igår för inte svensk landslagsfotboll framåt utan bakåt. Sverige måste anpassa sitt spel till det spelarmaterial som finns. Sluta med daltandet med Kim Källström (vad presterade han igår?), spela med Zlatan ensam på topp och ge honom rejält understöd bakifrån med tre-fyra man. Det fungerar inte med bara Henrik Larsson!
På onsdag är det dags för Ungern hemma. Om Sverige fortsätter med 3-5-2 kan det bli en obehaglig överraskning på hemmaplan - vi är sårbara bakåt och i stort sett ofarliga framåt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
