Vad jag hade väntat mig

Sverige gjorde det igen, vann en måstematch på hemmaplan i kvalspelet. Denna gången var motståndet Ungern, tyvärr numera en C-nation i fotbollsvärlden (det måste kännas hemskt för de som varit med och upplevt storhetstiden på femtiotalet).

Efter en medioker första halvlek avgjorde Sverige i början av andra halvlek med två snabba mål; en nick(!) av Kim och en inbrytning-skott av Holmén. I matchens sista spark gjorde så Ungern 2-1 efter ännu en upprullning av den svenska trebackslinjen.

Vi tog tre poäng och det var nödvändigt för att vi skall vara med i toppen av grupp 1. Men, håller vårt spel mot Portugal och Danmark?

Jag blev sittande framför TV:n och följde deras uppgörelse - och blev imponerad av danskarnas inställning. De gav aldrig upp! Först fick de ett offsidemål emot sig, sedan fick de direkt efter sin sena kvittering en tveksam straff emot sig - men de reste sig mirakulöst och lyckades både kvittera och vinna matchen. En ren viljeseger, som jag ser det, och ett styrkebevis inför fortsättningen i gruppen. Det kommer att bli hårt mellan Portugal, Sverige och Danmark - och jag är inte säker på att det blir Portugal som vinner gruppen.

Jag är däremot säker på att Sverige missar slutspelet om man fortsätter med 3-5-2. Det är alldeles för stora luckor bakåt och de flesta spelare verkar vilsna i sina roller. Jag tror att Portugal får svårt att dölja sin glädje om Sverige går ut på Råsunda och spelar 3-5-2 den 11 oktober!

Vi har nu spelat tre matcher i sträck med 3-5-2; mot Frankrike, Albanien och Ungern. Det är fortfarande många spelare som är tveksamma till det, även om det bara är Olof Mellberg som offentligt uttalat sitt missnöje med det.

Mot Ungern hade återigen Zlatan stora problem att komma med i spelet, medan Henrik Larsson däremot lyckades med två assist och ett rörligt spel för övrigt. Vad beror Zlatans mindre lyckade insatser i landslaget på? Är 3-5-2 bättre för Zlatan? Det verkar inte så - hittills. Däremot anser jag att man, om Zlatan skall vara med, skall anpassa spelet efter honom. Han är ende spelaren av världsklass och kan, som bekant, när han är på rätt humör, åstadkomma underverk. Jag tror det är enda möjligheten vi har om vi skall besegra Danmark och Portugal. Sverige har varit skadedrabbat, men det hör till toppfotbollen. Endast ett litet fåtal spelare klarar en säsong utan skador.

I första halvlek var det inte mycket som fungerade och vårt mittfält behöver vara bättre än det vi haft mot Albanien och Ungern. Daniel Andersson platsar inte (sedan får Roland tycka vad han vill!) och jag är fortfarande tveksam till om Kim har tempot i kroppen. Om Linderoth och Anders Svensson är friska är de i nuläget givna, sedan finns Sebastian Larsson, Fredrik Stoor och Holmén som tänkbara kandidater, beroende på taktiken. Särskilt Sebastian Larsson och Fredrik Stoor har gjort lovande insatser när de fått chansen.

Det är en månad kvar till Portugalmatchen och jag skulle vilja se följande elva:
Anders Isaksson (har ingen konkurrens i nuläget - ett svaghetstecken?)
Fyrbackslinjen: i mitten Mellberg (trots allt) och Petter Hansson (bättre än Majstorovic), på backarna Fredrik Stoor till höger och Mikael Nilsson till vänster (i brist på bättre)
På femmannamittfältet: Sebastian Larsson och Kim på kanterna, Tobias och Anders Svensson bakom Henrik Larsson (som får en fri, sammanbindande roll - passningsmästare!)
Ensam på topp: Zlatan - till att börja med - men kan få understöd av alla utom Linderoth och mittbackarna! Det är ett lag som jag tror skulle klara av Portugals bollskicklighet och även kunna oroa framåt. Mycket beror på om Zlatan är på humör - lika troligt är kanske att han har fått ont i sitt knä igen!?