Jag längtar ...

Efter att ha avnjutit öppningsomgångarna i årets upplaga av Champions League längtar jag. Jag längtar efter att Sverige skall ha med ett lag i Champions League (till och med Cypern är med!) så som vi hade för länge sedan - ibland. Nu är det hela 32 lag som är med i det inledande gruppspelet, men det var ändå länge sedan ett svenskt lag var med!
Vad krävs för att Sverige skall få med ett lag i Champions League? Att vi klarar kvalomgångarna är det enkla och självklara svaret. Men det svåra är att förklara varför vi inte klarar kvalomgångarna.

Jag tror att vi har för låga ambitioner, vi vågar inte spänna bågen. Våra senaste representanter var IFK Göteborg och de försökte, men räckte inte hela vägen. Efter 5-0 och 4-0 mot Murata (från San Marino) blev det respass i andra omgången mot Basel (1-1 hemma och 2-4 borta). Basel som i tredje omgången slog ut Guimares från Portugal och nu spelar i grupp B mot Shakhtar Donetsk, Sporting Lissabon och Barcelona.

Självklart räcker det inte att våga, man måste också kunna. Men om man spänner bågen, om man försöker, så ökar kunnandet. Med att spänna bågen menar jag att öka kraven på våra heltidsanställda, professionella fotbollsspelare i allsvenskan. Enda chansen att bli bättre är att träna mer, matcha hårdare och våga mera.

Det krävs med andra ord en annan inställning till sin uppgift - att spela fotboll professionellt!
Kanske att fler lag skulle ta efter Kalmars inställning - inte vara rädda för att ta sig ut i Europa, inte vara rädda för ett hårt spelprogram, inte rädda för att satsa på att vinna varje match!

Noterar i detta nu att Kalmar slog Feyenooord med 1-0 - på bortaplan. Hoppas att alla fotbollsälskare ställer upp och stöttar vårt enda hopp i Europa på Borås Arena den 2 oktober, då returen mot holländarna spelas. Fredriksskans klarar inte UEFA-kraven, så Kalmar FF får spela hemma borta. Hur tar boråsarna emot Kalmar om de strax innan (den 28 sept.) har besegrat gulliga Elfsborg i seriefinalen???

Ett är säkert - jag skall vara på plats för att se om Nanne Bergstrands grabbar klarar av att behålla initiativet. Det gäller att stå upp, tro på sitt lag och inte darra för ett namnkunnigt motstånd. Min egen erfarenhet är att man lyfter sig då man möter ett på papperet bättre lag, man vill visa att man kan, man är motiverad att ta i lite extra, att satsa lite hårdare. Men för att kunna göra det krävs det vissa egenskaper - man måste ha styrkan, tekniken, det taktiska kunnandet och framförallt viljan och modet.