Vad hade jag väntat mig?

Kommer hem klockan ett på natten till söndagen, vet inte hur det har gått i landskampen Albanien-Sverige, men har spelat in den. Bestämmer mig för att sätta mig och titta på den och undrar i efterhand: Varför?
Redan när jag såg att Sverige skulle spela 3-5-2 borde jag blivit varnad. Roland A. har lyckats övertala Lagerbäck att överge det i fem kvalspel lyckosamma 4-4-2. Nu skulle vi testa ett offensivare spelsystem, när vi inte hade spelare som passade för det. Illavarslande!

Tre tröga mittbackar längst bak och där det under matchens gång visar sig vara Olof Mellberg som kom att sköta uppspelen! En taktisk triumf (av albanerna?)
Ett femmannamittfält där Olof Wendt och Micael Nilsson skötte kanterna med tydliga direktiv att inte gå över mittlinjen, där Linderoth blev skadad direkt och stackars Sebastian Larsson, när han nu äntligen fick chansen, fick spela i en för honom helt ovan roll. Daniel fortsätter att transportera bollen på mitten i långsamt, allsvenskt tempo och "atlantångaren" Källström lyckades under hela matchen inte komma till ett ordentligt avslut i sin skräddarsydda offensiva mittfältsroll. Det går så långsamt för den ambitiöse Kim i spelet, så jag undrar vad det är som tar emot.
Längst fram Zlatan, som ensam skapar farligheter även om han är omgiven av fem albaner, och den nye lagkaptenen Henrik Larsson, som tydligen inte kan bytas ut.
Mycket gnäll, men det var nittio minuters intefotboll av ett svenskt landslag som hade fått på sig fel kostym. Den här passade inte! OK, det var en liten uppryckning i andra halvlek, men vi måste prestera mer än tre avslut mot Albanien - även om det är bortaplan.

Albanien hade inte svårt att skapa målchanser de få gånger de försökte och hittade påfallande lätt ytorna bakom våra yttermittfältare/backar. Våra innerbackar är för långsamma för att hinna ut och bryta och dessa luckor bakåt innebar ständiga problem. Det var Sveriges räddning att Albanien var helt nöjda med 0-0, varför de var det förstår jag inte.

Om det här spelet från Sveriges sida skall fortsätta, med 3-5-2, kommer vi att få mycket svårt att ta oss vidare från kvalspelet. Det är intressant att försöka fundera ut vad som ligger bakom den här, för i varje fall mig, helt oväntade övergången till 3-5-2. Internationellt är det inte många lag som spelar med en trebackslinje, i varje fall inte med framgång, och varför säkerhetstänkande Lagerbäck har gått över till denna modell förstår jag inte.
Roland Anderssons påverkan är tydlig och behovet av en ny landslagsledning blir allt tydligare för var dag som går. Statusen på den svenska klubblagsfotbollen är väldigt låg - nu börjar landslagets status också att sänkas.

Sättet Sverige spelade på igår för inte svensk landslagsfotboll framåt utan bakåt. Sverige måste anpassa sitt spel till det spelarmaterial som finns. Sluta med daltandet med Kim Källström (vad presterade han igår?), spela med Zlatan ensam på topp och ge honom rejält understöd bakifrån med tre-fyra man. Det fungerar inte med bara Henrik Larsson!

På onsdag är det dags för Ungern hemma. Om Sverige fortsätter med 3-5-2 kan det bli en obehaglig överraskning på hemmaplan - vi är sårbara bakåt och i stort sett ofarliga framåt!