Vad hände?

Fortfarande, många timmar efter slutsignalen i Sverigematchen, känner jag mig lite förvirrad. Och efter att ha läst vad tidningarnas experter tycker så blir jag ännu mer förvirrad.
Visst skall man vara nöjd med Sveriges seger och visst var Zlatans mål vackert,men vad sysslade Grekland med - och var egentligen Sverige så bra som det skrivs? Man kan också fråga sig vad Ryssland sysslade med i matchen mot Spanien?

Två frågor, men inga givna svar. Kvällens första match, Spanien - Ryssland 4-1, som kunde varit ännu fler mål för Spanien, var en uppvisning i bekymmerslöst försvarsspel från Rysslands sida till en grad som sällan ses på internationell nivå i en mästerskapsturnering. Jag förstod inget av Guus Hiddinks taktiska rävspel, såvida inte han mörkade helt och bara ville förvirra Grekland och Sverige. Kanske var hans tanke att Spanien var för svåra för ryssarna i vilket fall som helst och att all kraft istället skall koncentreras till de två avslutande matcherna. Det är den enda logiska? förklaringen jag kan åstadkomma på den ryska självmordstaktiken.
För Spaniens del var det naturligtvis härligt att få tillgång till så stora, tomma ytor att utöva sitt passningsspel på. Dessutom fick anfallsspelet en ny dimension med två spetsar - något som emellertid den gamle Aragones inte kände för att fortsätta med matchen ut.
Naturligtvis hade matchen fått ett annat förlopp om Ryssland hade fått mål istället för stolpskott i första halövlek, men på något vis kändes ryssarnas inställning till matchen märkvärdigt bekymmerslös, även när baklängesmålen började ramla in. Om man hade varit rysk supporter hade gårdagens match varit en synnerligen svårsmält upplevelse, men det återstår två matcher och mycket kan fortfarande hända i gruppen! Och en rysk supporter slutar aldrig att hoppas så länge det finns en teoretisk möjlighet till framgång!

Mycket hände det inte i den andra matchen, Sverige - Grekland 2-0, i varje fall inte den första timman. Efterhand dominerade Sverige matchbilden mer och mer, men kanske var vi bara någon decimeter från en "katastrof"? För vad hade hänt om Petter Hanssons nick hade gått in i eget mål - hade Sverige kunnat kvittera då? Jag tvivlar!
Så som matchen gestaltade sig blev det (fram till Zlatans mål) ett veritabelt sömnpiller där bägge lagen spelade på säkerhet, men inte klarade av det. Å andra sidan klarade inte motståndaren av att utnyttja de misstag som gjordes heller! Tempot var väldigt lågt, vilket vårt allsvenska mittfältspar Andersson och Svensson skall vara tacksamma för.
Så länge de svenska uppspelen håller så låg kvalité (mest långa, höga bollar) och så länge understödet är så svagt så är det en tung börda för Zlatan och hans mentor Henrik Larsson att bära - att göra mål för Sverige. Men de visade emellanåt vad de kan uträtta tillsammans och målet var mästerligt.
Att sedan Henke svarade för förspelet till även det andra målet inger respekt för hans geniala fotbollstänkande. Än större respekt ger det att han var den som sprang näst mest i det svenska laget - och han springer inte i onödan!

Tiotusenkronorsfrågan är: "Vad händer i fortsättningen i gruppen?"
Blir det fortsatt taktiskt rävspel på högsta nivå, särskilt i matchen Grekland-Ryssland, och kommer Lagerbäcks lag kunna stoppa Spaniens passningsekvilibrister ännu en gång? Svaren ges delvis på lördag!