Tyskland i final - ingen överraskning, men ...

Efter tre dagar utan fotboll var abstinensen stark när jag bänkade mig framför TVn för att njuta av första semifinalen. Turkiet-Tyskland såg på förhand ut som en match där ett systematiskt Tyskland skulle pressa tillbaka ett primitivt Turkiet som chansspelade.

Men, återigen i detta EM blev jag överraskad. Denna gången av båda lagen. Tyskland, för att de blev så handlingsförlamade (var var Ballack?), Turkiet för att de spelade så smart - trots så många reserver. Snacka om att få ut maximalt av sin spelartrupp. Fatih Terim övertygade än en gång från linjen - måste vara en av de allra bästa coacherna i detta EM.
Men det sved när man såg den väldige Servet Cetin sitta på avbytarbänken med en stödskena på sitt vänsterknä. Hade smärtorna till slut blivit denne stålman övermäktiga, eller hade han fått spelförbud av läkare?

Så länge vi fick följa tv-bilderna från Basel (vad hände förresten - egentligen? ett strömavbrott i Schweiz, som upprepades. Verkar mycket olikt schweizarna. Att TV4 inte hade någon beredskap förvånar inte. I norsk TV fick man i varje fall direktreferat via mobiltelefon!) visade turkarna upp ett närmast ryskt spel med optimism, mycket löpningar och duktiga backar. (Nästan lite tragiskt att den för övrigt så duktige Sabri gick bort sig på det avgörande tyskmålet i slutminuten). På mittfältet dominerade Hamit Altintop stort framåt, medan den defensive Aurelio helt raderade ut Ballack på ett sätt som jag inte hade trott vara möjligt.

Hur kan lagkaptenen Ballack, som seglade i sådan medvind efter avgörande insatser i de senaste matcherna, så totalt försvinna ur matchbilden - och varför kunde inte Löw komma med något motdrag? Hur stark är Löw i motgång? Efter matchen kunde man se två lättade personer, Ballack och Löw, krama om varandra både länge och intensivt. Förmodligen kände de båda en stor lättnad att det hade gått vägen, trots deras egna bleka prestationer.

Att tyskarna besegrade turkarna med deras eget vapen - mål i slutminuten - är cyniskt. Återigen övertygade Philip Lahm om sina offensiva kvaliteter, men den minimale Lahm (170 cm, 62 kg) hade denna match för ovanlighetens skull problem i det defensiva arbetet. Många långa höga uppspel mot honom ställde av förståeliga skäl till problem och Kazim Kazim kom förbi åtskilliga gånger. Vid turkarnas 2-2 mål missade Lahm och Sabri kunde relativt enkelt komma förbi och slå inlägget som Semih Sentyrk stötte in vid första stolpen - förbi en förvånad Lehmann, som inte heller i denna matchen övertygade. Lehmann kan visa sig vara en av svagheterna i det tyska laget i den stundande finalen. Kanske får vi se en bjudning á la Oliver Kahn i finalen?

Avslutningsvis en liten fundering över fotbollens storhet, rent allmänt. Finns det någon annan sport där de fysiska egenskaperna spelar så liten roll totalt sett?
Exempelvis är Lahm kort, har svårt att hävda sig i huvudspelet men kompenserar det med en suverän teknik och snabbhet och blir totalt en mycket effektiv fotbollsspelare. Som motpol kan nämnas Tjeckiens Jan Koller, 2.02 lång, vikt 99 kg, som genom sina fysiska egenskaper hävdar sig särskilt bra i huvudspelet. Totalt sett även han en effektiv fotbollsspelare.
För en lagledare/träanre är det oerhört viktigt att hitta rätt mix i sitt lag, en lagom blandning av spelare som kompletterar varandra på ett bra sätt. Vilket lag i EM har den bästa blandningen?