måndag 16 juni 2008

Turkisk peppar är stark!

Det som jag inte trodde skulle hända, hände. Turkarna lyckades återigen vända på ett underläge. Var de hämtar sin mentala styrka vet jag inte, men det verkar som om de mot slutet av matcherna helt plötsligt får för sig: Nu skall vi vända på detta och vinna! Och så gör dom det också - på något mirakulöst sätt.

Jag satt och tittade på matchen och la särskilt märke till två spelare, dels den mycket säkre tjeckiske målvakten Peter Cech, dels den ihärdigt arbetande turken Nihat Kahveci. Att Cech skulle missa ett så enkelt inlägg, helt ostörd, fanns inte i min fotbollsfantasi - däremot var det självklart att Nihat skulle vara på plats och snabbt raka in bollen.
Sen undrar jag hur mycket mittbacken Servet Cetin tål. Redan i förhandsinfon inför EM sas det att han var skadad och gick på smärtstillande. I såväl matchen mot Portugal som Schweiz fick han åtskilligt med stryk, så även denna gång. Men det verkar inte finnas något som kan få honom att ge upp. Även offensivt är han stark, han var bara hårsmånen från att nicka in kvitteringen. En av de stora profilerna i EM-turneringen. Inte riktigt rumsren, men en härlig kämpe.

Härliga kämpar var alla turkarna och det var mycket överraskande att se tjeckerna rasa ihop sista halvtimman. De kunde inte stoppa turkarnas framfart, särskilt på kanterna tog turkarna sig lätt fram,och pressen mot tjeckiska målet ökade hela tiden (efter att tjeckerna missat chansen att avgöra matchen - stolpträff istället för 3-0).
En mycket underhållande match och mötet Kroatien - Turkiet kan bli något väldigt speciellt på många plan. Den matchen vill jag inte missa.

Den andra matchen i gruppen; Schweiz-Portugal, gällde inget och Portugals B-lag fick se sig besegrade med 2-0. Det var Hakan Yakin som hann med mycket i Schweiz i andra halvlek; varnad, tvåmålsskytt (varav ett på straff) och utbytt (i 86:e minuten). Jag såg inte matchen, men resultatet var ingen större överaskning, Portugal vilade ALLA sina stjärnor.

EM rullar vidare och jag tycker att det hittills har varit väldigt underhållande och då återstår de traditionella höjdpunkterna; utslgsmatcherna från kvartsfinal och framåt. Att förlorarnas final, matchen om tredjepriset, är slopad är inget som jag sörjer. Det brukar undantagslöst vara rätt avslagna tillställningar där laget med bäst motivation vinner. Exempelvis 1994 då Sverige mötte ett omotiverat Bulgarien (den ende bulgar som var motiverad var Stoichkov som jagade skytteligatiteln).

Det ser ut att bli fyra intressanta kvartsfinaler och jag hoppas innerligt (och tror) att Sverige kommer att vara ett av de åtta lagen som kvalificerar sig. För övrigt tycker jag att EM är precis lagom stort som det är nu och hoppas att det behåller denna storleken - en eventuell utökning skulle inte höja kvalitén.

Inga kommentarer: