Äntligen - efter femtio års väntan!

Äntligen fick jag se den igen, hela VM-finalen 1958. Den mest klassiska fotbollsmatchen med svenskt deltagande någonsin. En upplevelse! Idén med Chris Härenstam och Glenn Strömberg som kommentatorer var OK (men var det en medveten miss att fråga efter kort?Dom kom ju inte innan VM 1970, då det även var premiär för avbytare). Första gången jag såg matchen var jag åtta år, satt i en samlingsslokal tillsammans med ett fyrtiotal andra hyresgäster i källaren till hyreshuset där vi bodde och kommer - ärligt talat - inte ihåg så mycket av matchen. Men jag har läst mycket om den, så det var väldigt intressant att nu äntligen få se hela matchen i ett sammanhang.

Och jag tycker Sverige var mycket bättre än vad jag läst. Vi skapade en hel del chanser i första halvlek och några av de brasilianska målen var tursamma och kom i psykologiskt olyckliga ögonblick. Visst var Brasilien definitivt det bättre laget, men Sverige stod upp mycket bättre än jag trott. Framförallt visade vi upp ett finurligt anfallsspel.
Sigvard Parling var en upplevelse att se, både teknisk och stark. Den ende som vågade tackla brassarna - och han bad inte om ursäkt efter tacklingarna heller! Tråkigt att han inte hann/orkade täcka upp Axbom i duellerna med Garrincha varje gång. Jag tyckte inte Axbom var så dålig heller - Garrincha är förmodligen den skickligaste dribblern någonsin. Vilken balans, vilket ryck, vilken timing, vilken teknik! En mardrömsmotståndare för vilken back som helst.

Jag spelade förstås in matchen och kommer att ta fram och titta på den när jag behöver påminnas om Sveriges (svunna) storhet som fotbollsnation. Kommer vi någonsin att få spela en VM-final igen?

Visst var det en fantastisk turnering 1958 och jag tror att det är unikt att spela med fyra div.II-spelare i ett finallag. Vet någon om något liknande? Av dessa klarade sig Agne Simonsson och Orvar Bergmark alldeles utmärkt, Gunnar Gren var mästerlig när han hade boll men lite svag i närkamperna och Reino Börjesson förvånade mig med ett tekniskt spel, men lite dåliga passningar. Det är svårt att tänka sig att vi idag skulle ha med fyra spelare från Superettan i landslaget - och ännu svårare att tänka sig att vi skulle spela en VM-final!

Det var även en upplevelse att se den blott sjuttonårige Pelé i aktion. Så moget, så förståndigt och vilken teknik. Jag vidhåller att han är den främste fotbollsspelaren som funnits, sett till såväl meriter som till kunnande - men det är en fråga som skall/kan diskuteras. Roligt var också att se eleganten Didi med sin rutin, sitt lugn och sitt enorma passningsspel. Hjärnan bakom Brasiliens attacker och dessutom en vass skytt (fallande lövet).

Efter att ha sett matchen känns helt plötsligt de t-shirt jag tryckt upp väldigt aktuella! Skicka ett mail till mig om ni är intresserade av någon av (eller båda) tröjorna.