Lagerbäcks framgångar definitivt slut ...

Ja, Sverige fick stryk, rejält med stryk. Fysiskt och psykiskt överkörda av ett Ryssland som var bättre i allt. Det borde vara slutet för Lagerbäck som förbundskapten, men med den svenska trygghetsmodellen är risken stor att Lagerbäck fortsätter med sin försiktighetsmodell i landslaget ytterligare några år. Vi bör lära av tidigare misstag där vi låtit förbundskaptenerna ("Åby" och Tommy Svensson) vara kvar ett år för länge. Det är förståeligt att Lagerbäck litar till sina "gamla spelare" och alltid väljer den mest rutinerade spelaren i en valsituation. Hade exempelvis Fredrik Stoor fått chansen om inte Nicklas Alexandersson blivit skadad? (Jag läste i en intervju efter Stoors match mot Spanien, att Lagerbäck var "imponerad av Stoor som spelat så moget trots sina få A-landskamper").

Som alla såg var Sverige underlägsna i allt. Jag vill särskilt betona två saker; trögheten hos vårt mittbackspar och den avsaknade offensivlusten hos vårt mittfält.
Jag anser inte att Olof Mellberg är en gigant i försvarsspelet. Han chansar för mycket och har svårt att förutse vad som kommer att hända. Samspelet mellan honom och Petter Hansson fungerar fortfarande dåligt. Vem skall göra vad? Mellbergs uppspel är världsberömda - och det är inte för att dom är bra. Jag saknade faktiskt gamle Teddy Lucic enormt i det svenska mittförsvaret. Jag anser att Mikael Nilsson var OK som vänsterback och Fredrik Stoor bra som högerback, när man tänker på det minimala understöd de fick.

Tyvärr saknar vårt svenska mittfält offensivlusta (frånsett Ljungberg som i enstaka stunder är tillbaka i sitt gamla spel - full fart framåt). Anders Svenssons och Daniel Anderssons sammanlagda prestationer framåt under tre matcher i EM har varit minimala. Deras prestationer bakåt var något bättre, men det var inte många dueller som de vann mot ryssarna.

Naturligtvis är det lätt att vara efterklok (brukar man säga, men är det egentligen det?) men för min egen del var jag väldigt tveksam till satsningen på Elmander som yttermittfältare. Det du tror dig tjäna offensivt förlorar du flerfalt i defensiven - även om Elmander var stark i duellerna. Hans passningsspel lämnar mycket övrigt att önska och när han får påbörja löpningarna från eget straffområde är det fullt förståeligt att genombrottskraften är försvagad när han kommer fram till det ryska straffområdet.
Varför inte Lagerbäck satsade på Sebastian Larsson när "Chippen" skadades är för mig en av de stora gåtorna i Sveriges EM-slutspel.

En annan av de stora gåtorna är varför Lagerbäck satsar på Daniel Andersson i alla tre matcherna (eller är det Roland Anderssons idé ?). Varför var Tobias Linderoth med i truppen? Normalt är han flera klasser bättre än Daniel, det talades innan EM om Linderoth som Sveriges viktigaste spelare. Nu är han helt bortglömd! Varför?

Man kan även kritisera Zlatan och Henke, men det är mycket begärt att två spelare skall kunna åstadkomma underverk i varje match mot högkvalificerat motstånd. Så länge inte Sverige anpassar sitt spel till Zlatan blir också utdelningen därefter. Zlatan skall ha passningarna på fötterna, inga luftpastejer, och sedan få understöd och passningsalternativ. Zlatan är en duktig passningsspelare!

Sverige befäste med kraft sitt internationella rykte som tråkigt och snålspelande och den stora frågan är vad som kommer att hända nu. Om Sverige kör vidare med Lagerbäckmodellen (som har tagit oss till fem mästerskap i sträck - tack för det!) tror jag att utvecklingen inte blir positiv. Jag vill ha en förbundskapten med större ambitioner, någon som på fullaste allvar säger att Sverige skall bli bäst i världen - och som själv tror på det! Finns den personen - och var sitter han inlåst i så fall?

Jag tror att vi med rätt inställning kan bli bättre, mycket bättre - men att vi då måste ge tydliga signaler till "den nya generationen" om vad som krävs. Jämför med handbollen som lyckades slå sig fram till en världsledande position genom en förändrad inställning (Ragge Carlsson och Bengan Johansson). OK, det är oerhört mycket svårare i fotboll, men det går.

Vad som framförallt behövs är en förbundskapten som har den nya generationens förtroende och som inte blint litar till sina gamla favoriter. OM Lagerbäck fortsätter kommer risken vara överhängande att generationsväxlingen fördröjs ytterligare och att de nya spelarnas (ex.vis Sebastian Larsson, Marcus Berg) genombrott dröjer.

Det är många viktiga frågor att diskutera igenom för att bestämma Sveriges fortsatta utveckling i fotbollsvärlden. I detta EM befäste Lagerbäck med all sin kraft sitt rykte om att inte våga chansa. I ryssmatchen, där inget fungerade, åstadkom han två byten. I 56:e minuten kom Källström in istället för Daniel Andersson (varför inte Sebastian Larsson och upp med Elmander istället?) och i 79:e minuten kom Marcus Allbäck in istället för Mikael Nilsson (!). För mig verkade Lagerbäck/Andersson lika handlingsförlamade som hela det svenska spelet. Men, det kan väl inte ha varit en överraskning att man skulle möta ett Ryssland som skulle kriga allt vad de orkade för att gå vidare. Det var inte ett passivt Grekland man skulle möta.
Tyvärr, slutomdömet om Sverige blir, som i så många tidigare slutspel: om vi inte vågar, så vinner vi inte.

I den andra gruppspelsmatchen vann Spanien B över Grekland med 2-1 och får därmed möta Italien i en spännande kvartsfinalmatch på söndag.
Ryssarna möter Holland på lörda´n - kan det lämnas garanti på att det blir en offensiv tillställning? Det blir första gången Guus Hiddink ställs mot sina landsmän i en landskamp - en intressant taktisk utmaning. Vad kan Ryssland göra för att störa holländarna? Är anfall bästa försvar?

Fortsättningen av EM blir väldigt intressant, men tyvärr saknas Sverige denna gång.
Hur blir det 2010 i Sydafrika???