OS-fotboll blir aldrig intressant?

Nu har jag sett på semifinalerna i årets OS-turnering - och blivit måttligt imponerad. I den första semifinalen mötte Nigeria Belgien och det blev till slut 4-1 till Nigeria. Men jag tyckte att matchen saknade intensitet, målchanserna var få och det hände inte särskilt mycket i den första halvleken. Nigeria vann rättvist, de höll bollen bättre och framförallt så hade de mycket lättare för att ta tillbaka den. Belgarna åstadkom inte mycket framåt och det var inga spelare som var särskilt framträdande. I Nigeria fanns det en del individuellt skickliga spelare, men fortfarande tycker jag att det är mycket som saknas i det taktiska spelet.

I den andra matchen var det dags för en riktig fotbollsklassiker, Argentina mot Brasilien, och med storstjärnor som Messi och Ronaldinho i lagen hoppades jag på en bra match. Men, därav blev intet och särskilt Brasilien var en stor besvikelse. Första halvlek var en enda lång transportsträcka där i princip inget alls hände. Argentina var ändå det laget som ville mest och som vågade anfalla - Brasiilien påminde alldeles för mycket om Frankrike i senaste VM-turneringen.

Men, efter fem minuter i andra halvlek började det hända saker. Argentina gjorde både 1-0 och 2-0 inom fem minuter och Brasilien tvingades att anfalla. Närmast var man på en frisparkssituation där först Ronaldinho sköt i stolpen och man efter diverse strul fick in returen, men det blev korrekt bortdömt för offside. När Brasilien blev offensiva fick Argentina mer utrymme för kontringar och där är dom mycket duktiga. Riquelme dirigerade och Messi dribblade och med tjugo minter kvar fick man en korrekt straff som Riquelme säkert satte, högt mitt i målet.

Därefter var matchen avgjord, Brasilien var förnedrade och domaren blev tvingad att visa ut två missbelåtna brasilianare för fula attacker i slutet av matchen. Ännu ett hårt slag för den brasilianska landslagsfotbollen och fortfarande har inte Brasilien lyckats vinna någon OS-turnering, trots många försök. Ronaldinho var ingen förstärkning och skulle bytts ut tidigt men Dunga är väldigt stereotyp i sina byten - överraskningar är inte hans kännemärke.

Men, vad är det som gör att OS-turneringarna så sällan väcker intresset? Drunknar de i det stora sportflödet, är lagen för dåliga eller är det för att Sverige inte har någon tradition i att medverka ? Vi vann ju OS 1948 i London, och kom trea i Helsingfors 1952, men vad har hänt förutom det under de senaste sextio åren?

Svar: anmälde ej till OS 1956 och 1960, utslagna av Ungern i kvalet till OS 1964 (0-4, 2-2), anmälde inte till OS 1968, 1972, 1976, 1980 och 1984. Men, 1988 i Seoul var vi med och gick till kvartsfinal där vi fick stryk av Italien med 1-2 efter förlängning. 1992 i Barcelona var vi med igen men fick återigen stryk i kvartsfinalen, denna gången av Australien med 2-1. 1996 försökte vi, men klarade inte kvalet (Ungern vann gruppen) och inte heller 2000, 2004 eller 2008 har vi lyckats att kvala in. De fem senaste gångerna har det varit kombinerat OS/U-21 EM-kval, men det har inte alls hjälpt oss. Till Peking hade vi ett bra utgångsläge efter att besegrat Serbien på bortaplan med 3-0, men fick stryk hemma med 5-0!!! Det verkar som OS inte är vår melodi. Jag tycker annars att det skulle vara ett fint tillfälle att skaffa sig turneringsvana, så varför inte satsa lite mer på det? Framförallt är det ju chansen för yngre spelare att få vara med, vilket kan vara svårt i Lagerbäcks seniorlandslag.

För övrigt åker jag och tittar på Sveriges genrep inför VM-kvalet. Frankrike på Ullevi och läste alldeles nyss att Zlatan inte kan vara med för knäskadan! Någon som blev förvånad?

Det ryktas dessutom att Lagerbäck skall pröva en ny taktik. Det blir som förra mötet mot Tyskland, när en ny taktik prövades - så många nya spelare att ingen vet vad som gäller och ingen kan styra upp det. Men, kvällspressen ser landskampen som en chans för Kim Källström att i en offensiv mittfältsposition bevisa sin världsklass!? Jag är mycket tveksam till Kims kvaliteter och tror inte han får det lätt mot Frankrike som känner honom väl - men, jag kan ha fel.

Jag återkommer efter landskampen med en personlig "på plats-rapport"!