Funderade lite efter dagens Sportspegel och deras rapsodiska bevakning av dagens tre allsvenska matcher (Hammarby-Örebro, Trelleborg-Halmstad och Sundsvall-GAIS). De visade målen från matcherna, men det var allt - inga kommentarer, inga analyser.
Jag har svårt att mobilisera något intresse för allsvenskan så som den numera presenteras för den "gammalmodige" tittaren (den som inte har "pay per view" och tittar på hela allsvenska matcher var och varannan dag).
Jag tycker det är tråkigt när den allsvenska omgången är ständigt utspridd så att tabellen haltar. Jag saknar den gamla sportspegelmodellen, när nästan hela sportspegeln på söndagen bestod av rapporter från de allsvenska matcherna.
Ja, jag vet att den tiden är förbi, men jag saknar den ändå. Jag har svårt att mobilisera tillräckligt med intresse för att ständigt behöva bevaka en utspridd allsvenska med sexton lag. Jag hänger med för dåligt och det irriterar mig, men jag kan ändå inte uppbjuda tillräckligt med energi för att ändra på det. Jag kan heller inte tänka mig att sitta och se flera allsvenska matcher i veckan på TV.
Däremot skulle jag kunna tänka mig att åka och se någon eller några allsvenska matcher live - det var länge sedan.
Ibland känner jag mig som en anemisk anakronism, en blodfattig varelse från en annan tidsperiod, som längtar tillbaka och ständigt upprepar "det var bättre förr".
Självfallet var inte allt bättre förr, men vissa saker var det. Till exempel så var jag själv en bättre fotbollsspelare förr, något som med smärtsam tydlighet avslöjas vid den traditionella sommarfotbollen nere på Kurtinen mot sommargästerna. I matcherna där åldern på spelarna varierar mellan femton och sextiofem år hjälper det inte alltid att man tänkt rätt. När foten är på rätt ställe är bollen ofta sedan länge försvunnen, bortplockad av någon snabbfotad yngling. Jag känner mig som en tjälskadad vårväg ibland,"framkomligheten nedsatt", men på något underbart sätt så njuter jag ändå av varje minut som jag fortfarande kan vara med och spela fotboll, antingen det är nere på Kurtinens gräs eller inomhus på vinterhalvåret.
Jag har nu spelat fotboll regelbundet i över femtio år, men jag har fortfarande inte alls tröttnat på det. Även om kvalitén på mina egna prestationer inte är så hög längre så är närvarokänslan fortfarande stor. Jag upplever en trygghet på fotbollsplanen, jag känner mig hemma där. Blir perioderna utan fotboll alltför långa är det något som fattas mig. Jag behöver få spela fotboll regelbundet för att trivas med min tillvaro. Det är inte allvaret och tävlingen som är det viktiga utan gemenskapen och glädjen. Det är därför med både glädje och tacksamhet jag noterar att jag fortfarande kan hitta sammanhang där jag kan och får medverka. I år sade jag nej till korpfotbollen (i samband med min pension), men tack och lov är vi några likasinnade som träffas två gånger i veckan och spelar inomhus (uppehåll juni-augusti). Under den perioden finns sommarfotbollen på Kurtinen som ersättning så utan fotboll behöver jag inte gå några längre perioder - tack och lov!
söndag 20 juli 2008
torsdag 10 juli 2008
Full ständigt klart varför ...
Det finns mycket på Internet, kanske för mycket redan? Uppmärksammades på detta charmerande klipp idag: http://www.youtube.com/watch?v=oeSxVujpRRU
som visar ett ovanligt domarproblem.
Det är domaren Sergej Sjmolik som har väldigt svårt att ta sig av banan efter matchen i Vitryska ligan mellan Vitebsk och Nafte. Matchen slutade 1-1, bägge lagen har protesterat mot resultatet och säger sig ha vunnit matchen "om bara domaren hade varit nykter". Förmodligen blir det omspel och en annan domare.
Det gode Sergej var alltså inte helt nykter, vilket framgår väldigt tydligt av bilderna, och det konstaterades också på sjukhuset dit han fördes efter matchen att han hade en hög alkoholhalt. Förvånande att han fick fullfölja(!) matchen. Hade det inte varit naturligt att byta domare i ex.vis halvlek? Är man väldigt tolerant i Vitryssland mot berusade?
En ovanlig incident - jag har inte sett något liknande innan.
På tal om liknande, så är för mig den störste dribblern Garrincha, något liknande har jag inte sett ännu. Men det finns många goda dribblers i Brasilien. Hittade följande lilla klipp på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=vmDAeuwrqww
Det visar på några stora brasilianska dribblers som visat sina konster på Maracana-stadion. Titta och njut!
På YouTube hittar man massor av underhållande klipp och har man tid så kan man roa sig hur länge som helst där ...
Tio minuter med Zlatan: http://www.youtube.com/watch?v=qlI1PcKcSA4
Fem minuter med Ronaldo och Messi:
http://www.youtube.com/watch?v=34irJQn0eVo&feature=related
... och en poetisk sammanställning av England-Ungern från 1953 (sju minuter):
http://www.youtube.com/watch?v=QgOs_m5bXCs&feature=related
... och det finns massor av mer fotbollsklipp på YouTube. Risken är stor att bli sittande om man börjar leta efter sina favoriter ...
Men vad gör det när man har gott om tid?
som visar ett ovanligt domarproblem.
Det är domaren Sergej Sjmolik som har väldigt svårt att ta sig av banan efter matchen i Vitryska ligan mellan Vitebsk och Nafte. Matchen slutade 1-1, bägge lagen har protesterat mot resultatet och säger sig ha vunnit matchen "om bara domaren hade varit nykter". Förmodligen blir det omspel och en annan domare.
Det gode Sergej var alltså inte helt nykter, vilket framgår väldigt tydligt av bilderna, och det konstaterades också på sjukhuset dit han fördes efter matchen att han hade en hög alkoholhalt. Förvånande att han fick fullfölja(!) matchen. Hade det inte varit naturligt att byta domare i ex.vis halvlek? Är man väldigt tolerant i Vitryssland mot berusade?
En ovanlig incident - jag har inte sett något liknande innan.
På tal om liknande, så är för mig den störste dribblern Garrincha, något liknande har jag inte sett ännu. Men det finns många goda dribblers i Brasilien. Hittade följande lilla klipp på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=vmDAeuwrqww
Det visar på några stora brasilianska dribblers som visat sina konster på Maracana-stadion. Titta och njut!
På YouTube hittar man massor av underhållande klipp och har man tid så kan man roa sig hur länge som helst där ...
Tio minuter med Zlatan: http://www.youtube.com/watch?v=qlI1PcKcSA4
Fem minuter med Ronaldo och Messi:
http://www.youtube.com/watch?v=34irJQn0eVo&feature=related
... och en poetisk sammanställning av England-Ungern från 1953 (sju minuter):
http://www.youtube.com/watch?v=QgOs_m5bXCs&feature=related
... och det finns massor av mer fotbollsklipp på YouTube. Risken är stor att bli sittande om man börjar leta efter sina favoriter ...
Men vad gör det när man har gott om tid?
fredag 4 juli 2008
...och allsvenskan rullar på...
EM är förbi, vardagslunken tar över, allsvenskan drar igång med sina splittrade omgångar, sin egen "silly season" och försiktiga förhoppningar om att lyckas i den europeiska konkurrensen.
Vilka har gjort de bästa nyförvärven inför omstarten?
Djurgården har lyckats få Johan Oremo från Gefle, efter många turer. Han var aktuell redan för två år sedan har jag för mig. Djurgården har även snott Prince Ikpe Ekong frfån GAIS och Patrick Haginge från Örebro. Tydligen mycket som fattats i Djurgården inför höststarten!
Elfsborg har fått lånat hem Lasse Nilsson säsongen ut från danska mästarna Ålborg - kan bli ett intressant tillskott för Elfsborgs anfall. Snabba omställningar iregi Anders Svensson med Lasse Nilsson och Berglund på topp?
Annars har det inte varit några spektakulära värvningar inför höststarten - har vi dåligt ställt i Sverige? Något mer intressant kunde väl något av de allsvenska lagen åstadkommit. Nej, åretsvärvning hittills har ÖIS gjort - Allbäck vilar till 25 juli, men sen ...
Kommer Kalmar att kunna hålla undan?
Ja, inget tyder på motsatsen. Det är det lag som visat stabilast form och de spelar ett spel som funkar bra för tillfället. Nanne Bergstran säger, inför alla matcher som stundar, att Kalmar prioriterar alla tre; både serie, svenska cupen och europaspel. Bästa laget spelar, eventuella skadeproblem får vi lösa efterhand. Kommer det att hålla? Hösten är lång och det dröjer innan vi får svar. Kalmar är i varje fall ett tufft lag och kan mycket väl gå iland med uppgiften.
Hur påverkas IFK Göteborg av sitt europaspel?
Inledningen mot Trelleborg var inte bra, kanske att det är svårt för göteborgarna att fokusera. De har ett rätt så orutinerat lag och det vill till att Mild talar om vad som gäller, annars kan hösten bli besvärlig för våra svenska mästare. Basel kan bli en nog så besvärlig motståndare i kvalspelet, efter att man klarat av San Marino-gänget.
Som vanligt, en massa frågor runt den ständigt studsande fotbollen. Det allsvenska spelet överskuggas, i varje fall för min del, av det stundande VM-kvalet. Nu är detdags för Lagerbäck att inventera spelarbeståndet. Jag vill se en hungrig, anfallsvillig trupp som direkt tar befälet mot Albanien på bortaplan. Men, det är väl en utopi, eller ...
Vilka har gjort de bästa nyförvärven inför omstarten?
Djurgården har lyckats få Johan Oremo från Gefle, efter många turer. Han var aktuell redan för två år sedan har jag för mig. Djurgården har även snott Prince Ikpe Ekong frfån GAIS och Patrick Haginge från Örebro. Tydligen mycket som fattats i Djurgården inför höststarten!
Elfsborg har fått lånat hem Lasse Nilsson säsongen ut från danska mästarna Ålborg - kan bli ett intressant tillskott för Elfsborgs anfall. Snabba omställningar iregi Anders Svensson med Lasse Nilsson och Berglund på topp?
Annars har det inte varit några spektakulära värvningar inför höststarten - har vi dåligt ställt i Sverige? Något mer intressant kunde väl något av de allsvenska lagen åstadkommit. Nej, åretsvärvning hittills har ÖIS gjort - Allbäck vilar till 25 juli, men sen ...
Kommer Kalmar att kunna hålla undan?
Ja, inget tyder på motsatsen. Det är det lag som visat stabilast form och de spelar ett spel som funkar bra för tillfället. Nanne Bergstran säger, inför alla matcher som stundar, att Kalmar prioriterar alla tre; både serie, svenska cupen och europaspel. Bästa laget spelar, eventuella skadeproblem får vi lösa efterhand. Kommer det att hålla? Hösten är lång och det dröjer innan vi får svar. Kalmar är i varje fall ett tufft lag och kan mycket väl gå iland med uppgiften.
Hur påverkas IFK Göteborg av sitt europaspel?
Inledningen mot Trelleborg var inte bra, kanske att det är svårt för göteborgarna att fokusera. De har ett rätt så orutinerat lag och det vill till att Mild talar om vad som gäller, annars kan hösten bli besvärlig för våra svenska mästare. Basel kan bli en nog så besvärlig motståndare i kvalspelet, efter att man klarat av San Marino-gänget.
Som vanligt, en massa frågor runt den ständigt studsande fotbollen. Det allsvenska spelet överskuggas, i varje fall för min del, av det stundande VM-kvalet. Nu är detdags för Lagerbäck att inventera spelarbeståndet. Jag vill se en hungrig, anfallsvillig trupp som direkt tar befälet mot Albanien på bortaplan. Men, det är väl en utopi, eller ...
torsdag 3 juli 2008
Stiltje i ankdammen?
Så var det över för denna gången, ännu en mästerskapsturnering med svenskt deltagande och utan några större framgångar. Vad har då reaktionen blivit på de uteblivna framgångarna?
Inte mycket, som vanligt. Från förbundshåll hävdas med bestämdhet att vi gjorde en bra turnering, där särskilt de två första matcherna var väldigt bra. Motvilligt erkänns att den sista matchen mot Ryssland inte var så bra - vi kom inte upp i vår normala standard.
Våra "vänner" i sportjournalistkåren inriktade sig på fel saker, tycker jag.
Dels är det avsaknaden av kritik på Lagerbäcks uttagning av truppen till EM - alla var lyriska bara för att Henke Larsson kom med. Ingen kritik av hanteringen av Teddy Lukic (allsvenskans bäste försvarare med internationell rutin i massor och förmågan att höja sig mot bra motstånd!). Inga rop efter Marcus Berg, en målskytt i högform, chanstagare och en perfekt inhoppare.
Dels är det diskussionen kring hur Lagerbäck matchade Sverige i gruppspelet något som jag har saknat. Startuppställningen mot Grekland var försiktig och laget hade förmodligen också fått instruktioner att vara väldigt försiktiga. Hade inte Alexandersson blivit skadad hade vi inte fått se Stoor i EM. Varför inte Sebastian Larsson fick chansen när "Chippen" försvann är också mycket märkligt - försöket med Elmander var inte lyckat. Och, den största gåtan av allt - var tog Sveriges viktigaste spelare (Tobias Linderoth) vägen? Det var hans inställning som Sverige saknade i andra halvlek mot Spanien och hela matchen mot Ryssland. Hur allvarligt skadad var han. Han genomförde trots allt en skaplig halvlek mot Ukraina och hade två veckor på sig att vila. Nog hade det gått att starta med Tobias mot ryssarna? Lagerbäck har hamnat i en "säkerhetsbubbla" - han vågar inte ta några som helst risker och vi kommer heller inte att vinna något så länge Lagerbäck har den inställningen.
En annan sak som jag ständigt irriteras över är hur dåligt vi utnyttjar Zlatans kompetens. Han ska inte matas med luftpastejer, han skall ha bollen på fötterna och ha möjlighet att passa till offensiva lagkamrater. Har man en spelare med extraordinära egenskaper, så skall man naturligtvis även försöka utnyttja dessa för lagets bästa. Det är naivt att tro att Zlatan och Henke själva skall kunna utmanövrera fyra, fem eller sex motståndare!
Händer det inget med den svenska landslagsledningen kommer det att innebära att vi tappar ännu mer internationellt. Vi kan inte förlita oss på enskilda individers "trollerinummer" (Zlatans mål) utan måste, för att hänga med, börja våga anfalla för att därmed skapa målchanser och möjligheter att avgöra matcherna av egen kraft - inte enbart hoppas på motståndarnas misstag.
Jag hävdar att vi kan spela anfallsfotboll - och om vi inte kan det är det hög tid att vi lär oss det. Vi har haft offensiva backar i svensk fotboll (Hans Selander var den förste!?) tidigare och om vi tycker att det saknas den typen av spelare för tillfället i svensk fotboll så får vi försöka skapa dom.
Det största problemet är att hitta den sammanhållande kraften på mittfältet med offensiv inriktning - en roll som Anders Svensson var på väg att växa in i 2002! Det som har hänt därefter med hans offensiva utveckling tycker jag är tråkigt att se.
Kanske (men jag är tveksam) kan den tröge Kim Källström tillföra landslaget något om han känner att han har en plats i startelvan (istället för Ljungberg). Då kanske hans krampaktiga spel försvinner och han kan visa de kvaliteter han faktiskt besitter.
Nu stundar ett besvärligt VM-kval inom kort. Det börjar med Albanien borta den 6 sept., fortsätter med Ungern hemma den 10:e sept. och tredje och sista matchen i år blir mot Portugal hemma den 11:e oktober. Tre mycket besvärliga matcher för ett lag som inte vågar satsa framåt.
Det verkar inte som om vår käre Lars Lagerbäck tänker avgå (han är värd all uppskattning för det han uträttat), eftersom han och hans arbetsgivare anser att EM-turneringen var OK och han har redan börjat förbereda sig för VM-kvalet. Någon folkstorm mot Lagerbäck märks inte heller av så möjligheten är synnerligen stor att vi tuffar vidare i våra gamla invanda hjulspår; säkerhetsspelar, bygger defensiva mittfältsblock och hoppas på enstaka mirakel framåt.
Svensk fotboll utvecklas inte i takt med konkurrenterna och verkligheten kommer att nå ifatt oss. Vi kommer förmodligen att missa denna kvalturneringen och vad som sker därefter är höljt i dunkel. Det kan bli några tunga år för svensk fotboll framöver.
Inte mycket, som vanligt. Från förbundshåll hävdas med bestämdhet att vi gjorde en bra turnering, där särskilt de två första matcherna var väldigt bra. Motvilligt erkänns att den sista matchen mot Ryssland inte var så bra - vi kom inte upp i vår normala standard.
Våra "vänner" i sportjournalistkåren inriktade sig på fel saker, tycker jag.
Dels är det avsaknaden av kritik på Lagerbäcks uttagning av truppen till EM - alla var lyriska bara för att Henke Larsson kom med. Ingen kritik av hanteringen av Teddy Lukic (allsvenskans bäste försvarare med internationell rutin i massor och förmågan att höja sig mot bra motstånd!). Inga rop efter Marcus Berg, en målskytt i högform, chanstagare och en perfekt inhoppare.
Dels är det diskussionen kring hur Lagerbäck matchade Sverige i gruppspelet något som jag har saknat. Startuppställningen mot Grekland var försiktig och laget hade förmodligen också fått instruktioner att vara väldigt försiktiga. Hade inte Alexandersson blivit skadad hade vi inte fått se Stoor i EM. Varför inte Sebastian Larsson fick chansen när "Chippen" försvann är också mycket märkligt - försöket med Elmander var inte lyckat. Och, den största gåtan av allt - var tog Sveriges viktigaste spelare (Tobias Linderoth) vägen? Det var hans inställning som Sverige saknade i andra halvlek mot Spanien och hela matchen mot Ryssland. Hur allvarligt skadad var han. Han genomförde trots allt en skaplig halvlek mot Ukraina och hade två veckor på sig att vila. Nog hade det gått att starta med Tobias mot ryssarna? Lagerbäck har hamnat i en "säkerhetsbubbla" - han vågar inte ta några som helst risker och vi kommer heller inte att vinna något så länge Lagerbäck har den inställningen.
En annan sak som jag ständigt irriteras över är hur dåligt vi utnyttjar Zlatans kompetens. Han ska inte matas med luftpastejer, han skall ha bollen på fötterna och ha möjlighet att passa till offensiva lagkamrater. Har man en spelare med extraordinära egenskaper, så skall man naturligtvis även försöka utnyttja dessa för lagets bästa. Det är naivt att tro att Zlatan och Henke själva skall kunna utmanövrera fyra, fem eller sex motståndare!
Händer det inget med den svenska landslagsledningen kommer det att innebära att vi tappar ännu mer internationellt. Vi kan inte förlita oss på enskilda individers "trollerinummer" (Zlatans mål) utan måste, för att hänga med, börja våga anfalla för att därmed skapa målchanser och möjligheter att avgöra matcherna av egen kraft - inte enbart hoppas på motståndarnas misstag.
Jag hävdar att vi kan spela anfallsfotboll - och om vi inte kan det är det hög tid att vi lär oss det. Vi har haft offensiva backar i svensk fotboll (Hans Selander var den förste!?) tidigare och om vi tycker att det saknas den typen av spelare för tillfället i svensk fotboll så får vi försöka skapa dom.
Det största problemet är att hitta den sammanhållande kraften på mittfältet med offensiv inriktning - en roll som Anders Svensson var på väg att växa in i 2002! Det som har hänt därefter med hans offensiva utveckling tycker jag är tråkigt att se.
Kanske (men jag är tveksam) kan den tröge Kim Källström tillföra landslaget något om han känner att han har en plats i startelvan (istället för Ljungberg). Då kanske hans krampaktiga spel försvinner och han kan visa de kvaliteter han faktiskt besitter.
Nu stundar ett besvärligt VM-kval inom kort. Det börjar med Albanien borta den 6 sept., fortsätter med Ungern hemma den 10:e sept. och tredje och sista matchen i år blir mot Portugal hemma den 11:e oktober. Tre mycket besvärliga matcher för ett lag som inte vågar satsa framåt.
Det verkar inte som om vår käre Lars Lagerbäck tänker avgå (han är värd all uppskattning för det han uträttat), eftersom han och hans arbetsgivare anser att EM-turneringen var OK och han har redan börjat förbereda sig för VM-kvalet. Någon folkstorm mot Lagerbäck märks inte heller av så möjligheten är synnerligen stor att vi tuffar vidare i våra gamla invanda hjulspår; säkerhetsspelar, bygger defensiva mittfältsblock och hoppas på enstaka mirakel framåt.
Svensk fotboll utvecklas inte i takt med konkurrenterna och verkligheten kommer att nå ifatt oss. Vi kommer förmodligen att missa denna kvalturneringen och vad som sker därefter är höljt i dunkel. Det kan bli några tunga år för svensk fotboll framöver.
onsdag 2 juli 2008
EM-laget - utan någon spanjor
Då återstår summeringen av detta EM och, naturligtvis, nöjet att ta ut ett EM-lag. Jag väljer att inte ta ut någon spanjor alls i min elva (jag såg att UEFA tog ut en hel trupp, 23 spelare, istället för en elva). Därför kompletterar jag min elva med tolv spanjorer, så får jag en bra trupp.
Målvakt: Igor Akinfejev, Ryssland - för han räddade mest skott! Blott 22 år men redan ett moget spel, lugn och säker och klarar sig förvånansvärt bra i luften trots sina 183 cm.
Fyrbackslinjen: Bosingwa, Portugals vindsnabbe högerback med en bra defensiv och en bättre offensiv. I mitten Servet Cetin, Turkiet och Josip Simunic, Kroatien. De släpper inte fram någon - men deras medel för att stoppa motståndarna är inte helt rumsrena. Båda är nickstarka och stryktåliga och kan rensa undan vid alla frisparkar de drar på sig. Vänsterbacken är given, Rysslands Jurij Zjirkov, som ensam skötte hela vänsterkanten när ryssarna var som bäst. Snabb, dribblingssäker, chanstagare - anfall är bästa försvar!
Mittfält: Till höger spelar Kroatiens supereffektive Darijo Srna, en av mästerskapets absolut målfarligaste spelare - bra på frisparkar. Defensiven på mitten tar Tjeckiens Galasek hand om, en mycket fin balansspelare, och offensiven sköter Turkiets Altintop. Stor arbetskapacitet. Till vänster ser jag gärna att Bastian Schweinsteiger startar sina attacker.
Anfall: De två kapablaste tycker jag är Rysslands Andrej Arshavin och Sveriges Zlatan Ibrahimovic. Två mycket fotbollsintelligenta spelare som kan skapa målchanser på egen hand också. När de har bollen under kontroll går det inte att ta den från dom på ett just sätt. Spektakulära profiler.
Som komplement till detta vore det förnämligt med Spaniens suveräna mästarlag (Casillas i mål, Ramos, Puyol, Marchena och Capdevila i en nästan felfri backlinje, på mitten småttingarna Xavi (170 cm, 66 kg), Iniesta (170 cm, 72 kg), Silva (172 cm, 67 kg) kompletterade med Senna (177 cm, 68 kg) eller Fabregas (180 kg, 69 kg) och längst fram Torres och Villa). Ett komplett lag som dominerade alla sina sex matcher,även i sista gruppspelsmatchen med B-laget mot Grekland.
Med tillgång till den fina statistik som finns är det intressant att göra jämförelser. Jämförelser mellan sin egen uppfattning och statistiken (undrar om Lagerbäck studerar samma statistik eller om Fotbollförbundet har egen statistik som de gjort själva?). På sammanfattningen om Sverige kan man läsa: Lagerbäck's side approached the finals with a degree of caution that has almost become their trademark in recent years and, in the end, were undone by two opponents for whom the best form of defence was attack. En elegant sammanfattning, jag kunde omöjligt sagt det bättre själv.
Vad det gäller anfallsspelet lyckades Sverige åstadkomma 33 attacker på de tre gruppspelsmatcherna (Ryssland hade 53 och Spanien 58). Det är stor skillnad, men det verkligt anmärkningsvärda är fortsättningen. Man skriver, och det är värt att citera: Captain Fredrik Ljungberg was, in effect, Sweden's only source of creativity. Of the 29 attacking moves his country engineered, 19 came from his position at left midfield, just seven from the right and a meagre three from the centre. Ljungberg var alltså Sveriges enda hopp framåt, så misstankarna man hade att Svensson och Andersson inte vågade sig in på motståndarnas planhalva många gånger är härmed statistiskt bevisat. (...men förmodligen säger Lars-Rolands papper något helt annat).
Zlatan och Henke på topp, varför lyckades inte dom? Statistiken säger: Despite having an experienced and talented strike pairing at their disposal in Henrik Larsson and Zlatan Ibrahimović, Lagerbäck's team failed to establish a strong line of supply from midfield to attack. Of Sweden's 12 efforts on target, six came from the front two and another three from Ljungberg – the team's only midfielder to test an opposing goalkeeper. Återigen besannades min uppfattning; Zlatan och Henke fick inga bollar att jobba med, då är det inte lätt att prestera. Jag vidhåller vad jag tidigare sagt - Zlatan skall inte matas med luftpastejer!
Försvarsarbetet då, hur var det? Backlinjen får godkänt, Mikael Nilsson är en av mästerskapets bästa tacklare (det trodde jag inte!) Citat: Sweden's back four were also worthy of praise, with left-back Mikael Nilsson leading the way in terms of tackles won, his nine made him the third highest rate of tackles over the tournament's first phase, with only the Czech Republic's Marek Jankulovski and Switzerland captain Ludovic Magnin completing more.
Och våran Isaksson i målet får mer än godkänt av statistikerna: Sweden's best performer at the finals was their No1, Andreas Isaksson. The Manchester City FC goalkeeper made more saves than any other in the group stage – 20 over the three games – two ahead of the Czech Republic's Petr Čech, in second place. .
Där vi, som jag tycker, hade störst problem, var mittfältet. Vad sade statistiken om det då? Vi citerar: In midfield, Anders Svensson was Sweden's most effective player in possession, distributing 154 passes with 73 per cent of those accurate, making him the seventh-busiest passer in the tournament so far. Det innebär, statistiskt sett, att Svensson skötte sin mittfältsroll fullt godkänt.
Men vad var det då som gjorde att det hela gick så snett? Statistikerna har faktiskt en förklaring: Control lacking! The Castrol Performance Index provides strong evidence to suggest that the root of Sweden's problems lay in their lack of economy in possession. Over their three outings at UEFA EURO 2008™ they controlled 43 per cent of the ball overall – no indictment considering the calibre of opposition in the section. However, the fact 31 per cent of the passes they played failed to find their intended target hurt Sweden most. Spain, for instance, allowed only 18 per cent of their distribution to go astray. Lagerbäck's side never dominated possession in any of their three outings. Just som jag tyckte - det var Sveriges dåliga passningsspel som ställde till besvär! Eftersom vi missade ungefär var tredje passning är det inte svårt att förstå att vi aldrig kunde dominera matchbilden.
Hur går fotbollssverige nu vidare efter ännu ett mästerskap där vår avslutning blir olycklig? Risken är uppenbar att vi fortsätter som vi gjort, kämpar oss till slutspelet, garanterade pengar för Fotbollförbundet - och sedan ett halvdant slutspel med ett ytterst förutsägbart svenskt spel (samma spelsystem, samma ledning - och en halvskadad Zlatan!).
Visst kan vi bli bättre, visst kan vi spela anfallsfotboll, visst kan vi bli vinnare även i ett slutspel. Men då måste vi ändra på vår inställning - alla! Fotbollförbund, våra klubbar, ledare och spelare. För att vinna måste man våga - våga anfalla, våga försöka.
Målvakt: Igor Akinfejev, Ryssland - för han räddade mest skott! Blott 22 år men redan ett moget spel, lugn och säker och klarar sig förvånansvärt bra i luften trots sina 183 cm.
Fyrbackslinjen: Bosingwa, Portugals vindsnabbe högerback med en bra defensiv och en bättre offensiv. I mitten Servet Cetin, Turkiet och Josip Simunic, Kroatien. De släpper inte fram någon - men deras medel för att stoppa motståndarna är inte helt rumsrena. Båda är nickstarka och stryktåliga och kan rensa undan vid alla frisparkar de drar på sig. Vänsterbacken är given, Rysslands Jurij Zjirkov, som ensam skötte hela vänsterkanten när ryssarna var som bäst. Snabb, dribblingssäker, chanstagare - anfall är bästa försvar!
Mittfält: Till höger spelar Kroatiens supereffektive Darijo Srna, en av mästerskapets absolut målfarligaste spelare - bra på frisparkar. Defensiven på mitten tar Tjeckiens Galasek hand om, en mycket fin balansspelare, och offensiven sköter Turkiets Altintop. Stor arbetskapacitet. Till vänster ser jag gärna att Bastian Schweinsteiger startar sina attacker.
Anfall: De två kapablaste tycker jag är Rysslands Andrej Arshavin och Sveriges Zlatan Ibrahimovic. Två mycket fotbollsintelligenta spelare som kan skapa målchanser på egen hand också. När de har bollen under kontroll går det inte att ta den från dom på ett just sätt. Spektakulära profiler.
Som komplement till detta vore det förnämligt med Spaniens suveräna mästarlag (Casillas i mål, Ramos, Puyol, Marchena och Capdevila i en nästan felfri backlinje, på mitten småttingarna Xavi (170 cm, 66 kg), Iniesta (170 cm, 72 kg), Silva (172 cm, 67 kg) kompletterade med Senna (177 cm, 68 kg) eller Fabregas (180 kg, 69 kg) och längst fram Torres och Villa). Ett komplett lag som dominerade alla sina sex matcher,även i sista gruppspelsmatchen med B-laget mot Grekland.
Med tillgång till den fina statistik som finns är det intressant att göra jämförelser. Jämförelser mellan sin egen uppfattning och statistiken (undrar om Lagerbäck studerar samma statistik eller om Fotbollförbundet har egen statistik som de gjort själva?). På sammanfattningen om Sverige kan man läsa: Lagerbäck's side approached the finals with a degree of caution that has almost become their trademark in recent years and, in the end, were undone by two opponents for whom the best form of defence was attack. En elegant sammanfattning, jag kunde omöjligt sagt det bättre själv.
Vad det gäller anfallsspelet lyckades Sverige åstadkomma 33 attacker på de tre gruppspelsmatcherna (Ryssland hade 53 och Spanien 58). Det är stor skillnad, men det verkligt anmärkningsvärda är fortsättningen. Man skriver, och det är värt att citera: Captain Fredrik Ljungberg was, in effect, Sweden's only source of creativity. Of the 29 attacking moves his country engineered, 19 came from his position at left midfield, just seven from the right and a meagre three from the centre. Ljungberg var alltså Sveriges enda hopp framåt, så misstankarna man hade att Svensson och Andersson inte vågade sig in på motståndarnas planhalva många gånger är härmed statistiskt bevisat. (...men förmodligen säger Lars-Rolands papper något helt annat).
Zlatan och Henke på topp, varför lyckades inte dom? Statistiken säger: Despite having an experienced and talented strike pairing at their disposal in Henrik Larsson and Zlatan Ibrahimović, Lagerbäck's team failed to establish a strong line of supply from midfield to attack. Of Sweden's 12 efforts on target, six came from the front two and another three from Ljungberg – the team's only midfielder to test an opposing goalkeeper. Återigen besannades min uppfattning; Zlatan och Henke fick inga bollar att jobba med, då är det inte lätt att prestera. Jag vidhåller vad jag tidigare sagt - Zlatan skall inte matas med luftpastejer!
Försvarsarbetet då, hur var det? Backlinjen får godkänt, Mikael Nilsson är en av mästerskapets bästa tacklare (det trodde jag inte!) Citat: Sweden's back four were also worthy of praise, with left-back Mikael Nilsson leading the way in terms of tackles won, his nine made him the third highest rate of tackles over the tournament's first phase, with only the Czech Republic's Marek Jankulovski and Switzerland captain Ludovic Magnin completing more.
Och våran Isaksson i målet får mer än godkänt av statistikerna: Sweden's best performer at the finals was their No1, Andreas Isaksson. The Manchester City FC goalkeeper made more saves than any other in the group stage – 20 over the three games – two ahead of the Czech Republic's Petr Čech, in second place. .
Där vi, som jag tycker, hade störst problem, var mittfältet. Vad sade statistiken om det då? Vi citerar: In midfield, Anders Svensson was Sweden's most effective player in possession, distributing 154 passes with 73 per cent of those accurate, making him the seventh-busiest passer in the tournament so far. Det innebär, statistiskt sett, att Svensson skötte sin mittfältsroll fullt godkänt.
Men vad var det då som gjorde att det hela gick så snett? Statistikerna har faktiskt en förklaring: Control lacking! The Castrol Performance Index provides strong evidence to suggest that the root of Sweden's problems lay in their lack of economy in possession. Over their three outings at UEFA EURO 2008™ they controlled 43 per cent of the ball overall – no indictment considering the calibre of opposition in the section. However, the fact 31 per cent of the passes they played failed to find their intended target hurt Sweden most. Spain, for instance, allowed only 18 per cent of their distribution to go astray. Lagerbäck's side never dominated possession in any of their three outings. Just som jag tyckte - det var Sveriges dåliga passningsspel som ställde till besvär! Eftersom vi missade ungefär var tredje passning är det inte svårt att förstå att vi aldrig kunde dominera matchbilden.
Hur går fotbollssverige nu vidare efter ännu ett mästerskap där vår avslutning blir olycklig? Risken är uppenbar att vi fortsätter som vi gjort, kämpar oss till slutspelet, garanterade pengar för Fotbollförbundet - och sedan ett halvdant slutspel med ett ytterst förutsägbart svenskt spel (samma spelsystem, samma ledning - och en halvskadad Zlatan!).
Visst kan vi bli bättre, visst kan vi spela anfallsfotboll, visst kan vi bli vinnare även i ett slutspel. Men då måste vi ändra på vår inställning - alla! Fotbollförbund, våra klubbar, ledare och spelare. För att vinna måste man våga - våga anfalla, våga försöka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
