Alla experter säger att skillnaden är så stor ...

Efter landskampen mot Finland igår var den samstämmiga uppfattningen bland våra fotbollsexperter den att steget mellan A-landslaget och U 21-landslaget är så stort, så stort och att det var därför som exempelvis Marcus Bergh inte lyckades så bra igår.

Men är det den enda och stora sanningen? Kan det inte bero på att vi har ett dåligt A-landslag idag med dåliga fotbollsspelare som utgör en obegåvad omgivning för en ung, talangfull spelare att debutera och övertyga i ? Om du är en talangfull spelare skall det inte vara så stora problem att smälta in i ett bra landslag redan när du är i tjugoårsåldern, men vi får allt färre debutanter i den åldern. Lagerbäcks extrema försiktighetspolicy innebär att utrymmet för en ung talang att blomma ut i det svenska landslaget är minimalt. Hade Tomas Brolin kommit med i Lagerbäcks landslag??


Mittfältsspelet anser jag har varit det stora problemet i svensk landslagsfotboll under många, många år - tack vare Lagerbäcks överdrivna defensiva inriktning. Vi har väldigt svårt att hålla igång spelet, att få tempo på passningsspelet och att komma i avslutningspositioner med fler spelare än de två anfallsspelarna. Det har varit så i många år och den ende som har avvikit från det mönstret är som bekant Fredrik Ljungberg, men hans karriär i svensk landslagsfotboll anses allmänt som avslutad (eller gör han en Beckham och återvänder till europeisk fotboll efter ett misslyckat försök i USA?).


Min egen favorit bland mittfältskandidaterna Sebastian Larsson stärkte definitivt inte sina aktier igår och blev också utbytt i halvlek. Han var inte med i spelet mycket under första halvlek, men jag tycker ändå att han är värd ytterligare chanser - och han kommer att få det, men det blir när vi har bytt ut Lagerbäck!


Kort om matchen igår: en oerhört tempofattig tillställning som det bitvis var svårt att hålla sig vaken till, inga individuella prestationer av klass (förutom några av Litmanen) och allmänt räddhågset spel. Den planerade höga pressen blev det inte så mycket av (jämför med Spanien och Barcelona!) utan Finland kunde oftast ganska så enkelt spela sig förbi svenskarna. En högst medioker tillställning som Sverige vann, mycket tack vare Finlands mer än lovligt virriga försvarsspel, särskilt i första halvlek.


Jag tittade även på Holland-England och det var en betydligt mer underhållande match, med massor av individuella prestationer av hög klass. Den bjöd även på en hel del grova missar, men spelarna vågade i varje fall försöka göra något när de hade bollen. Om svenskarna inte ens vågar försöka i en vänskapsmatch mot Finland,vad vågar dom då i ett VM-kval på bortaplan mot Ungern och Danmark? Och därmed är vi ännu en gång tillbaka till mitt favoritämne - för att vinna måste man våga!


Det anser jag är något som Lagerbäck har lyckats alldeles förträffligt med hos nästan alla de svenska spelarna - att ta bort initiativförmågan, att ta bort viljan att försöka åstadkomma något, att ta bort modet att våga chansa för att vinna! Resultatet har blivit ett fegt, defensivt landslag som inte skapar något framåt - om det inte hade varit för Zlatans och Henke Larssons enstaka prestationer.

Så länge Lagerbäck leder landslaget ändras inte den parollen och därför ser jag framför mig ett missat VM-kval och äntligen, en ny landslagsledning! Vem den nye landslagsledaren blir och vad för inriktning vi kommer att ha då, det är ett helt annat problem som jag återkommer till när det blir aktuellt.


Avslutningsvis ser jag mig tyvärr nödsakad att inrikta mig på en dyster svensk fotbollshöst, med tafatta VM-kvalmatcher och missat VM-spel.
Men ur allt det negativa stiger det förhoppningsvis upp något nytt och positivt - ett nytt A-landslag år 2010 - med offensiv inställning och med en stor vilja att vinna.