I efterdyningarna på fotbolls-VM

Igår, fjorton da´r efter VM-finalen, var det dags för årets fotbollsmässiga höjdpunkt - den årliga träffen för gamla BoISare. I år var det tionde gången i rad som träffen arrangerades och förväntningarna var stora. Det var därför tråkigt att det var ovanligt många återbud på grund av de tre essen (skador, sjukdomar, semestrar), roligt var att det ändå blev en välspelad och spännande match - i varje fall rolig att vara med i!
Som bilderna tydligt visar var det tekniken som sattes i högsätet, det höga tempot och de hårda tacklingarna får vänta tills nästa år. Målvaktsbristen var akut, men Bengt vikarierade med den äran - placeringssäker och med ett rutinerat uppträdande. Matchen, som spelades på B-planens utmärkta green-liknande gräsmatta, vanns till slut av det "vita" laget - idag skrudat i orange! Efter en säker 2-0-ledning i halvlek tappade man till 3-3, men visade att man hushållat bäst med krafterna och ryckte ifrån till en stabil 6-3 vinst mot ett på slutet ganska så tröttkört grönt lag.
Det känns fel att ge sig in på någon individuell spelarkritik i en match som denna, där alla bemödade sig om att låta bollen göra arbetet och inte ge sig in på några individuella glansnummer. Fotboll är ett lagspel.
Vad som emellertid måste framhållas var samtligas prestation att klara av en hel timmas fotbollsspel - utan avbytare och utan allvarligare skador - i ett med tanke på spelarnas ålder närmast furiöst tempo. En upplevelse för de många åskådarna som kantade spelplanen.
När matchen senare under kvällen diskuterades - och dissekerades - under den traditionella kamratmåltiden, var alla överens om att det fortfarande känns väldigt speciellt när domaren blåser till spel. Det liksom spritter i benen och tävlingsinstinkten vaknar till liv. En känsla som fortfarande är lika härlig att uppleva för en gammal fotbollskämpe.
Avslutningsvis måste motvilligt konstateras att en viss föryngring är nödvändig annars blir det alldeles för få spelare på planen och för många vid sidan om. Det är dags för fyrtioåringarna att kliva fram! Vi får se vad organisationsduon lyckas samla ihop till nästa års träff. Något att redan se fram emot och planera in i sin almanacka - sista söndan i juli är det fotbollsfest för gamla BoISare!