Snövinter

Promenerade i Påskbergsskogen och funderade över om något kan se ogästvänligare ut än en fotbollsläktare i snöskrud. Långt kvar till sommarens sköna fotbollsstunder. Många sköna fotbollsminnen dök upp när jag stod där, minnen från händelser jag upplevt under mina över femtio år på Påskbergsvallen.

Från åren på femtiotalet är det mest svaga minnesbilder - jag tror mig minnas hur Eric Andersson i fladdrande ljusgrön skjorta sparkade och nickade in mål i varje match men mest minns jag spänningen de första åren över att få vara med de stora pojkarna.

Från sextiotalet blir minnena fler, starkast av alla är min egen debut på A-planen som förhoppningsfull trettonåring 1963 i förmatch mot Lilla Träslövs FF. Frispark för oss, till höger strax utanför straffområdet. Det är i slutet av matchen, mycket folk på åskådarplats och jag skall lägga frisparken. Resultatet blir ett formidabelt misslyckande, jag halkar, ramlar omkull när jag skall slå till bollen och blir utskrattad (som jag själv minns det i varje fall).
Men det skulle bli bättre - debutåret i A-laget 1969 gick bra och i matchen mot KBI gjorde jag en match där jag på högerbacken lyckades med allt; brytningar, dribblingar, inlägg. Jag fick applåder upprepade gånger och fick uppleva hur det är att spela en dag när man har riktigt flyt.

Från sjuttiotalet är det många minnen, bland annat matchen mot Moskvas stadslag (i princip samma sak som landslaget) 1971 som vi i och för sig förlorade med 3-2, men där vi gjorde två kanonmål. Mats "Slingan" Ohlsson det ena och Bengt Andersén det andra - två volleyskott i absolut toppklass i samma match - ett fint minne. I slutet på sjuttiotalet är det minnen från tiden som lagledare och fotbollsansvarig, ömsom vin och ömsom vatten från matcher i en aldrig sinande ström.

Från åttiotalet är det främst kvalmatcherna mot Forward och Luleå som etsat sig fast, två matcher med olycklig utgång och händelseutveckling. Forward gjorde 1-0 i andra halvlek trots ett markant spelövertag för BoIS hela matchen. Mot Luleå tappade BoIS sin 2-1 ledning och på bortaplan kunde inte BoIS vinna, varken mot Forward eller Luleå.

Även på nittiotalet var det kvalmatch på Vallen. Nu var det Sirius som 1990 besegrade BoIS med klara 3-1 och därmed var även det kvaläventyret i praktiken slut. 1990 var även året då BoIS mötte Arsenal på Påskbergsvallen - ack, ljuva minnen.

Tyvärr har inte besöken på Påskbergsvallen varit så täta under det nya seklet och matchkvalitén har sjunkit efterhand och det är inga starka minnen jag har - i varje fall inte av några positiva prestationer. Fjärran är matcherna mot internationella storlag eller kvalmatcher till den svenska elitfotbollen, realiteten är en helt annan och utvecklingen är allt annat än ljus. Varbergsfotbollen för numera en tynande tillvaro och kanske är vinterbilden av Påskbergsvallen en korrekt beskrivning av situationen för fotbollen i Varberg numera.