måndag 27 juli 2009

Inställningens betydelse - återigen

Sista söndagen i juli är en viktig dag - det är den dag som alla gamla BoISare träffas för att fika, spela fotboll och gå ut och äta. Igår var det nionde gången träffen hölls och fortfarande är det många som håller stilen. Tyvärr var det många återbud så det blev improviserat spel med åttamannalag på förkortad plan (målen stod på straffområdeslinjerna). Det innebar öppet spel, många mål och händelserika matcher - inte alls som det var förr.

Det vita laget (skrudade i orange tröjor) vann över det gröna med 11-6 och särskilt Ola var på ett härligt målhumör. Målvakterna bytte inte sida i halvlek, de bytte lag, så de var båda både vinnare och förlorare - men på kvällen kallade de sig båda för vinnare!

För att en sådan här träff skall bli lyckad gäller att alla har den rätta inställningen - och det har de verkligen! Äldst på plan igår var Skavas och Ray, båda födda 1946, yngst var Ola och Stefan, födda -69, men av den åldersskillnaden märktes inte så mycket när spelet väl kom igång.

Nästa år hoppas vi på färre återbud - då är det dags för den tionde träffen och den skall vi förstås försöka göra till något alldeles extra!

För oss spelare som var aktiva på sextio- och sjuttiotalet verkar dagens tillvaro väldigt lyxig, när man ser hur spelarna har det numera. Utmärkt plats i omklädningsrummet, egna skoskåp med flera par skor, materialförvaltare som passar upp och mat efter träningen. Det var inte bättre förr, det kan jag intyga. Det fanns inte ens varmt vatten i duschen, sina skor och kläder fick man ta hem efter varje träning och materialförvaltarna fick man passa sig för.

Men jag tror att vår inställning var en annan, liksom klubbkänslan - och det är ränder som inte går ur. Det märker man om inte annat vid den årliga träffen där det först och främst gäller att vinna matchen - på ett eller annat sätt. Fortfarande är en tunnel värd mycket, särskilt på "rätt" spelare och något som kan vara räddningen om målen inte räcker till. Och på kvällen blir historierna allt bättre ju längre kvällen fortsätter - ibland undrar man om man verkligen varit med om allt som sägs.

Inga kommentarer: