EM-laget - utan någon spanjor

Då återstår summeringen av detta EM och, naturligtvis, nöjet att ta ut ett EM-lag. Jag väljer att inte ta ut någon spanjor alls i min elva (jag såg att UEFA tog ut en hel trupp, 23 spelare, istället för en elva). Därför kompletterar jag min elva med tolv spanjorer, så får jag en bra trupp.

Målvakt: Igor Akinfejev, Ryssland - för han räddade mest skott! Blott 22 år men redan ett moget spel, lugn och säker och klarar sig förvånansvärt bra i luften trots sina 183 cm.
Fyrbackslinjen: Bosingwa, Portugals vindsnabbe högerback med en bra defensiv och en bättre offensiv. I mitten Servet Cetin, Turkiet och Josip Simunic, Kroatien. De släpper inte fram någon - men deras medel för att stoppa motståndarna är inte helt rumsrena. Båda är nickstarka och stryktåliga och kan rensa undan vid alla frisparkar de drar på sig. Vänsterbacken är given, Rysslands Jurij Zjirkov, som ensam skötte hela vänsterkanten när ryssarna var som bäst. Snabb, dribblingssäker, chanstagare - anfall är bästa försvar!
Mittfält: Till höger spelar Kroatiens supereffektive Darijo Srna, en av mästerskapets absolut målfarligaste spelare - bra på frisparkar. Defensiven på mitten tar Tjeckiens Galasek hand om, en mycket fin balansspelare, och offensiven sköter Turkiets Altintop. Stor arbetskapacitet. Till vänster ser jag gärna att Bastian Schweinsteiger startar sina attacker.
Anfall: De två kapablaste tycker jag är Rysslands Andrej Arshavin och Sveriges Zlatan Ibrahimovic. Två mycket fotbollsintelligenta spelare som kan skapa målchanser på egen hand också. När de har bollen under kontroll går det inte att ta den från dom på ett just sätt. Spektakulära profiler.

Som komplement till detta vore det förnämligt med Spaniens suveräna mästarlag (Casillas i mål, Ramos, Puyol, Marchena och Capdevila i en nästan felfri backlinje, på mitten småttingarna Xavi (170 cm, 66 kg), Iniesta (170 cm, 72 kg), Silva (172 cm, 67 kg) kompletterade med Senna (177 cm, 68 kg) eller Fabregas (180 kg, 69 kg) och längst fram Torres och Villa). Ett komplett lag som dominerade alla sina sex matcher,även i sista gruppspelsmatchen med B-laget mot Grekland.


Med tillgång till den fina statistik som finns är det intressant att göra jämförelser. Jämförelser mellan sin egen uppfattning och statistiken (undrar om Lagerbäck studerar samma statistik eller om Fotbollförbundet har egen statistik som de gjort själva?). På sammanfattningen om Sverige kan man läsa: Lagerbäck's side approached the finals with a degree of caution that has almost become their trademark in recent years and, in the end, were undone by two opponents for whom the best form of defence was attack. En elegant sammanfattning, jag kunde omöjligt sagt det bättre själv.

Vad det gäller anfallsspelet lyckades Sverige åstadkomma 33 attacker på de tre gruppspelsmatcherna (Ryssland hade 53 och Spanien 58). Det är stor skillnad, men det verkligt anmärkningsvärda är fortsättningen. Man skriver, och det är värt att citera: Captain Fredrik Ljungberg was, in effect, Sweden's only source of creativity. Of the 29 attacking moves his country engineered, 19 came from his position at left midfield, just seven from the right and a meagre three from the centre. Ljungberg var alltså Sveriges enda hopp framåt, så misstankarna man hade att Svensson och Andersson inte vågade sig in på motståndarnas planhalva många gånger är härmed statistiskt bevisat. (...men förmodligen säger Lars-Rolands papper något helt annat).

Zlatan och Henke på topp, varför lyckades inte dom? Statistiken säger: Despite having an experienced and talented strike pairing at their disposal in Henrik Larsson and Zlatan Ibrahimović, Lagerbäck's team failed to establish a strong line of supply from midfield to attack. Of Sweden's 12 efforts on target, six came from the front two and another three from Ljungberg – the team's only midfielder to test an opposing goalkeeper. Återigen besannades min uppfattning; Zlatan och Henke fick inga bollar att jobba med, då är det inte lätt att prestera. Jag vidhåller vad jag tidigare sagt - Zlatan skall inte matas med luftpastejer!

Försvarsarbetet då, hur var det? Backlinjen får godkänt, Mikael Nilsson är en av mästerskapets bästa tacklare (det trodde jag inte!) Citat: Sweden's back four were also worthy of praise, with left-back Mikael Nilsson leading the way in terms of tackles won, his nine made him the third highest rate of tackles over the tournament's first phase, with only the Czech Republic's Marek Jankulovski and Switzerland captain Ludovic Magnin completing more.
Och våran Isaksson i målet får mer än godkänt av statistikerna: Sweden's best performer at the finals was their No1, Andreas Isaksson. The Manchester City FC goalkeeper made more saves than any other in the group stage – 20 over the three games – two ahead of the Czech Republic's Petr Čech, in second place. .

Där vi, som jag tycker, hade störst problem, var mittfältet. Vad sade statistiken om det då? Vi citerar: In midfield, Anders Svensson was Sweden's most effective player in possession, distributing 154 passes with 73 per cent of those accurate, making him the seventh-busiest passer in the tournament so far. Det innebär, statistiskt sett, att Svensson skötte sin mittfältsroll fullt godkänt.

Men vad var det då som gjorde att det hela gick så snett? Statistikerna har faktiskt en förklaring: Control lacking! The Castrol Performance Index provides strong evidence to suggest that the root of Sweden's problems lay in their lack of economy in possession. Over their three outings at UEFA EURO 2008™ they controlled 43 per cent of the ball overall – no indictment considering the calibre of opposition in the section. However, the fact 31 per cent of the passes they played failed to find their intended target hurt Sweden most. Spain, for instance, allowed only 18 per cent of their distribution to go astray. Lagerbäck's side never dominated possession in any of their three outings. Just som jag tyckte - det var Sveriges dåliga passningsspel som ställde till besvär! Eftersom vi missade ungefär var tredje passning är det inte svårt att förstå att vi aldrig kunde dominera matchbilden.

Hur går fotbollssverige nu vidare efter ännu ett mästerskap där vår avslutning blir olycklig? Risken är uppenbar att vi fortsätter som vi gjort, kämpar oss till slutspelet, garanterade pengar för Fotbollförbundet - och sedan ett halvdant slutspel med ett ytterst förutsägbart svenskt spel (samma spelsystem, samma ledning - och en halvskadad Zlatan!).
Visst kan vi bli bättre, visst kan vi spela anfallsfotboll, visst kan vi bli vinnare även i ett slutspel. Men då måste vi ändra på vår inställning - alla! Fotbollförbund, våra klubbar, ledare och spelare. För att vinna måste man våga - våga anfalla, våga försöka.